Den organiserade arbetarklassen för krig!

Den för krig med tidens hänsynslösaste och brutalaste makt. Den för krig mot kapitalismen.

Som tvenne väldiga härar står arbetarna och kapitalisterna, representanterna för det produktiva arbetet och det parasitära kapitalet, emot varandra i en bitter, århundradelång kamp.

Det är icke ett nationernas krig, icke ett krig som kan sluta med fred genom ömsesidigt respekterande av den nationella integriteten.

Det är icke ett raskrig, som kan avslutas med ömsesidigt erkännande av de säregna karaktärsegenskaperna.

Det är ett oförsonligt klasskrig. Det är en de undertrycktas kamp för frihet och rättvisa, en de plundrades kamp mot ett internationellt rövareband, en trälarnas revolt mot förtryckarna, en arbetets kamp för rätten till arbetets avkastning, en pariernas kamp för löneslaveriets upphävande, ett proletariatets krig för social rättfärdighet, för fred och kultur, för egen och de kommande generationernas lycka.

I denna kamp kan det icke finnas plats för kompromisser. Rättvisan kan icke vara halv, ty då är den icke längre rättvisa; friheten kan icke vara kringskuren, ty då är den icke längre frihet; de plundrade kan icke tillerkänna de kapitalistiska rövarbanden rätt till någon del av det de stjäla, utan att trampa sina egna intressen under feghetens klackjärn; löneslaveriet kan endast upphävas helt när trälarna slutar upp att vara utsugna trälar.

I denna kamp kan det icke vara vapenstillestånd. Kampen måste oförsonligt fortsättas ända tills kapitalismen blivit övervunnen och slagen fullkomligt till marken, slagen så kraftigt att den icke mer förmår resa sin förbrytarestämplade panna.

Detta är det kämpande proletariatets mål.

(Ur Tvångströjan 1917).