För att kunna använda färdigheten Örtkunskap behöver SL lite information om vad som finns i skog och mark, denna text till Rollspelet Viking berör de vanligaste träden, deras användningsområden, som RP kan stöta på. Här nedan presenteras tio träd, det är upp till SL att modifiera eventuella slag vid sjukdom mot Läkekonst. Trädens förekomst och blomning på vikingatiden var något annorlunda, pga av det varmare klimatet, som är beskriven i texten, men beskrivningen ger SL en mal att gå efter (och vad spelar det för roll om inte spelaren är en inbiten botanist). Dock bör understrykas att denna lista är på inget sätt komplett, samt att jag avråder från att pröva nedanstående växter i syfte att lindra/bota sjukdomar i verkliga livet. Sök upp din läkare isället! Denna lista är endast avsedd för rollspel.

Allmänt: Den ask som är den fornnordiska mytologins motsvarighet till Bibelns Adam har fått sitt namn efter trädslaget. Världsträdet Yggdrasil var en ask visar vilken betydelse man tillskrev trädet. Bladen slår ut ganska sent på försommaren efter blomningen. Insamlade medan de fortfarande har kvar den litet klibbiga och söta beläggningen kan man av dem beredda ett uppiggande te som också verkar urindrivande. Barken har en sammandragande verkan, och den slemrika innerbarken närmast veden har tidigare använts som läkande omslag vid sår.

Förekomst: Tämligen allmän i fuktig skog, lundar och längs stränder från Skåne till Värmland, Västmanland och Gästrikland.

Kännetecken: 20-40 meter högt träd med ljusgrå bark och kraftiga ljusgrå skott med breda svarta knoppar. Slr ut sent i slutet av maj eller början av juni och faller av tidigt på hösten.Blommorna slår ut i april. Frukter glänsade gröna, försedda med vingar.

Använda växtdelar: Unga blad, bark av unga grenar.

Användning: Som urindrivande medel, omslag på sår (vätskande). Vid reumatiska besvär.

Allmänt: Efter den senaste istiden var aspen ett av de första träd som återvände när isen drog sig tillbaka. Aspen växer snabbt, veden är mjuk och lätt. Inom folkmedicinen utnyttjas barkens och bladens antiseptiska egenskaper och av blomknopparna beretts ett te som används för att kurera gikt och luftrörskatarr.

Förekomst: Allmän över hela landet i skogar och backar. Förekommer även i fjällen.

Kännetecken: Högt lövträd, kan bli 20m. Lövsprickning ganska sent i maj med först kopparbruna blad, sedan grågröna på översidan och ljusgrå nedtill. I maj släpps de ulliga fröna.

Använda växtdelar: Bark, färska blad, blomknoppar.

Användning: Utvärtes på svårläkta sår. Invärtes vid reumatiska besvär, vid övre luftvägs infektioner.

Allmänt: Det djupa dunkel som sommartid råder i en bokskog gör att markvegetationen blir mycket obetydlig, särskilt om marken är fattig på kalk och näringsämnen. Bokens frukter, ekollonen, spelade förr en viktig roll som föda åt svinen.

Förekomst: Växer på friska näringsrika jordar, skogsbildande från Skåne till Bohuslän och södra Småland.

Kännetecken: 35-40m högt träd med slät bark, som ung grönaktig, som äldre silvergrå. Blomning i samband med lövsprickning i maj. Fruktsättningen varierar betydligt från år till år.

Använda växtdelar: Bark från 2-3 åriga grenar, ved.

Användning: Boktjära utvärtes vid olika hudsjukdomar. Vattenutdrag av barken till gurgling och sårbehandling.

Allmänt: Enrisrökning användes länge som skydd mot smittsamma sjukdomar och även vid förlossningar för att förhindra att barnet blev en bortbyting. Den eteriska olja som destilleras av bär, barr och ved har använts till ingnidning mot gikt och reumatism, men kan framkalla hudinflammationer.

Förekomst: Växer på hedar och på torra backar allmänt över hela landet.

Kännetecken: Höjd 50 cm – 6m. Ofta krypande eller upprätt, sällan trädformig. Frukten är grönaktig som omogen, senare blåtaggig.

Använda växtdelar: Skenfrukter (bärkottar, "enbär").

Användning: Invärtes vid vätskeansamling och vid blåsinfektioner, samt som aptitökande medel. Utvärtes vid reumatism och vid muskelsmärtor. Krydda och till rökning av fisk och kött.

Allmänt: Fynd av hasselnötter i gravar från yngre stenåldern tyder på att redan dåtidens människa åt dess frukter. Ett svettdrivande te berett av hasselhängen har varit ett gammalt folkligt medel mot influensa, och en dekokt på barken har använts inom folkmedicinen som medel mot olika febersjukdomar.

Förekomst: Allmänt i ljusa skogar, lundar, ängar och skogsbryn i södra Sverige; uppträder i enstaka exemplar på skyddade platser upp till ångermanland.

Kännetecken: Upp till 5m hög buske; flera stammar från gemensam bas. Unga kvistar grå, senare gråbruna, bark uppsprickande i korta remsor. Blomning på barkvist (mars-april).Frukten är en hårdskalig nöt.

Använda växtdelar: Blad, bark av unga grenar.

Användning: Utvärtes vid sårbehandling (sammandragande och blodstillande). Till gurgling vid mun- och svalginflammationer. Invärtes vid feber, tillfällig diarré.

Allmänt: Rönnen är ett anspråkslöst träd med blad som påminner om askens och täta, vita blomflockar som under sommarens lopp förvandlas till praktfulla röda fruktställningar. Råa är rönnbären föga njutbara för människan.

Förekomst: Allmänt över hela landet, även på mager sand- och hedmark. Ljuskrävande, växer ofta i skogsbryn, hagar och snår.

Kännetecken: Buske eller upp till 20m högt träd med tämligen lucker krona. Gråaktig bark. Parbladiga blad. Blommor vita (juni), små i kvatlika blomuppsättningar. Frukter bärlika, först gula, senare djupröda (augusti). Smak mycket sur och bitter.

Använda växtdelar: Bär, torkade eller inkokta.

Användning: Kokta bär kan stoppa diarré. Färsk pressad saft verkar urindrivande, milt laxerande.

Allmänt: Eken har spelade en stor roll för de gamla nordborna, i ekarna hängde de upp sina offer till asarna. Skogseken blir ibland mer än tusen år och många gamla ekar får en omkrets på tio eter eller mer. Ekbladen kan användas vid växtfärgning och ger en grårosa färg.

Förekomst: Växer allmänt vild upp till södra Gästrikland.

Kännetecken: Ett träd som kan bli mer än 30m högt med en stamomkrets på mer än tio meter. Barken är ljusgrå. Blommor i tunna knippen på slanka hängen och ljusbruna, kulformade blommor i ändarna på de nya skotten(maj-juni).

Använda växtdelar: Bark från 5-12 år gamla grenar.

Användning: Dekokt till omslag, baddning och spolning av frostknölar, vid fotsvett. Till gurgling vid munslemhinneinflammationer.

Allmänt: Hos nordborna var linden helgad åt Freja, fruktbarhetsgudinnan.

Förekomst: Tämligen allmän på väldränerade steniga sluttningar och i ängsskogar upp till södra Ångermanland.

Kännetecken: Ca 30m högt träd. Blommor i täta blomställningar, gulaktigt-vita (juli-augusti).

Använda växtdelar: blomställningen. Bark, insamlad på våren.

Användning: Blommorna vid förkylning och hosta; barken vid gall- och leverbesvär och migrän.

Allmänt: Tallen är ljusälskande och trivs på sandig mark och rullstenåsar, på klippor och mossar. Träet ger tjära och beck.

Förekomst: Allmän över så gott som hela landet, trivs på en mängd olika underlag.

Kännetecken: Upp till 30m. Stammen är rak. Krona hos yngre träd konformad, hos äldre träd mera tillplattad.

Använda växtdelar: De outvecklade skotten, som insamlas på våren och torkas.

Användning: Utvärtes till inandning vid snuva. Till bad vid reumatiska besvär och svårläkta sår.

Allmänt:Det finns flera olika arter av björk, en utav dem är vårtbjörk. Har små anspråk på jordmån och är mycket frosthärdiga. Genom torrdestillation av bark, grenar och rötter får man björktjära, som har använts vid hudsjukdomar och mot parasiter i huden.

Förekomst: Allmän på torr mark och lätt jord över hela landet, utom längst i norr och i fjälltrakterna.

Kännetecken: 20-30 m högt träd. Smäcker stam. Bark som ung glänsade rödbrun, senare vit och seg (näver) med horisontella svartgrå partier. Släpper sitt pollen i april-maj (Hanhängen). Honhängena mognar på sensommaren, vänder sig då nedåt och släpper sina frukter (små, vingförsedda nötter). Smak svagt bitter aromisk.

Använda växtdelar: Blad insamlade under högsommaren, torkade i skuggan.

Användning: Som beståndsdel i njur- och blåsteér. Vid vätskeansamling i kroppen, blåskatarr, reumatism och gikt.