Lite information om Stig Lundin


*
 Nästa sida
Född i Uppsala 1943. Min pappa var tvättmästare och min mamma damfrisörska. Båda hade egen rörelse och de hade därför inte så mycket tid över till hembestyren. Det gick bra ändå då mormor, som bodde hos oss, skötte hemmet. Jag har en bror, född 1948, som är lite tåg- och bussintresserad. Hans stora intresse är musik.

Jag har hela tiden bott i Uppsala
Dragarbrunnsgatan 73 var ett gammalt stenhus från 1880-talet. Huset var tre våningar högt och vi bodde en trappa upp. Lägenheten bestod av ett stort kök, hall och två ganska stora rum. Det var högt i tak, betydligt högre än i nutidens bostäder. I köket fanns ved- och gasspis och en liten slasktratt med bara kallt vatten. I rummen fanns kakelugnar och vi hade vedbod ute på gården. Från rummen hade vi utsikt över Lagerstedts smidesverkstad (Dragarbrunnsgatan 78) och Gahns lager. Från köket såg man en uthuslänga, där min morbror hade charkuterifabrik och min pappa tvättinrättning.  I huset fanns även en garageplats, där Lindvalls kafferosteri hade sin ljusbruna firmabil. På gården fanns ett jättestort träd och utanför gården låg "svintorget". Där var det grismarknad en gång i månaden, på tisdagar. Då var det liv och rörelse på torget med tillresta bönder och grisar som skrek. Ibland var det även hästmarknad, men då höll man till på en äng en bit därifrån, nära bussgaraget. På denna äng fanns långa träkonstruktioner, där hästarna kunde ställas upp och bindas.

Jag växte således upp i ett område där blandningen av bostäder, industri, hantverk och andra anläggningar skapade en väldigt levande och spännande miljö. Här fanns Hallsjö brädgård, Chokladfabriken Sonja, Lindvalls kafferosteri, Uno Lantz skrotaffär, Sidenväveriet, Upsala Spårvägars bussgarage, Metallduksvävereiet, Stål & Maskin, Osmunds verkstäder, Tullgarns gjuteri, Mälardalens Lantmäns silo. Ångkvarn och jästfabriken, Kallenbergs såg (med eget smalspår), gasverket med de stora gasklockorna, Melanders järnlager, Berglöfs trikåfabrik, Kontorsboksfabriken. Gahns tvålar, Hjalmar Söderbergs syfabrik och Samariterhemmets sjukhus. Därtill en mängd små verkstäder och hantverkare. Exempelvis hade Owe Törnqvists pappa gummiverkstad i vårat kvarter och som liten var man dit och tittade många gånger.

Sedan var det bara några hundra meter till hamnen. På 1950-talet gick det fortfarande många förhållandevis stora båtar och pråmar på Fyrisån. Ofta var jag nere vid hamnen och tittade. Ett annat trevligt inslag var ångloksväxlingen på hamnspåren och industrispåren till Stål & Maskin och Ångkvarn. Ett verkligt skådespel, där de vanligaste loken var Ke 1162, J 1299 och J 1388. Det var nog här mitt verkliga järnvägsintresse föddes. Nästan varje dag var jag även bort till Upsala Spårvägars bussgarage och tittade. Jag kände igen varenda buss.

Mina lekkamrater var i första hand Folke Nordlinder, som bodde i grannhuset Dragarbrunnsgatan 75, och Bert Segerblad som bodde på "andra gården", i ett hus med adress Strandbodgatan 4. Folke var mycket duktig på att teckna och vi ritade mycket. Han är numera känd tecknare som gjort många illustrationer i tidningar och böcker. Bert var lite äldre och en väldigt snäll kille full av upptåg. Vi hade mycket roligt tillsammans när vi lekte bland vedtravar och byggde kojor. Pappan hade skrothandel i vårat kvarter.

Några bilder från barndomen.

*
 Nästa sida

Copyright © Stig Lundin 2008