Roxie

In memorian
Idag (16/8 -04) har vi fattat det tunga beslutet att låta vår underbara Roxie få somna in, då hon dom sista två-tre veckorna tacklat av mer och mer. Innan dess har hon varit pigg och hängt med oss på en långpromenad om dagen, där hon sprungit på och skuttat som vanligt. Lekt och kampat tillsammans med Peggy om stora stockar och varit glad och pigg. Efter det att vi för ett och ett halvt år sedan fick beskedet att Roxies njurar var helt slut så är vi ändå tacksamma att hon med hjälp av specialfoder och antibiotika mot hennes livmoderinflammation fick vara tillsammans med oss så länge, vilket vi inte trodde då (och inte veterinären heller).

Vid ett sådant här tillfälle så tänker man tillbaka på åren tillsammans med Roxie, hon är född hos oss och var husses hund (men ändå var matte oftast bäst), dom tränade och tävlade spår och lydnad. Hon var en stabil och pålitlig hund, som fungerade med dom flesta hundar. Hon tyckte om människor och barn men jagade gärna katter och ekorrar, då blev hon som valp på nytt. Hon lyckades trots det få ena örsnibben avslitet när hon kom i slagsmål! Roxie älskade att simma ,hon var som en säl i vattnet. Husse lärde henne leta kantareller vilket kunde ställa till det i spåret, då hon stannade vid varje kantis hon hittade. I höstas kom hon och Peggy i slagsmål med ett vildsvin! Då trodde jag att hennes sista stund var kommen, hon bet fast svinet i örat och där satt hon hängande när grisen sprang, hon var borta i två timmar! Men vi kom lyckligtvis ur det äventyret med stela leder och ett tuggat finger på mig (grisen bet tag när jag kom i vägen). Ja vi har varit med om en del tillsammans genom åren , tyvärr lyckades det inte bli några valpar efter Roxie. Hon har varit en underbar hundkompis och vi kommer att sakna henne mycket, men trots alla tårar vi fällt så hoppas vi att det var ett klokt men svårt beslut, vi tackar för att vi fick tio fina år med dig Roxie och vi hoppas att du får det bra i din hund himmel där du kanske får träffa din mamma Randa och syskon igen, vem vet…….

Husse Bengt och Matte Gudrun.

Tillbaka upp