Hur vi kör film på vår bio
En biofilm består av vanligtvis av 5-7 rullar film på vardera ca 600 meter. I modernare biografer skarvas filmen ihop av maskinisten till en enda lång slinga som körs i en projektor.På Långsele Bio, och många andra biografer, har vi ett system där man har två projektorer som körs växlingsvis. När den ena körs, monteras filmen i den andra o.s.v..
Projektorerna är sammankopplade så när man slår av den ena slås den andra på, skifta.
I början av varje akt finns nedräknande siffror som de flesta nån gång har sett. De är märkta en fot emellan varje siffra. Med hjälp av siffrorna kan maskinisten räkna ut hur lång tid det tar innan filmen börjar. Det varierar mellan olika projektorers hastighet, och här i Långsele startar vi nånstans mellan 9 och 10. För att veta när det är skiftning av akter märks filmen på två ställen i slutet av varje akt. Märkena kan vara gjorda vid tillverkningen av filmen (en svart ring i övre högra hörnet) eller så gör maskinisten märken (ett litet rött märke med vaxkrita) manuellt om märken saknas. Ca 7 sekunder innan akten är slut syns första märket, i ett ögonblick, som talar om för maskinisten att starta upp motorn på den andra projektorn. Filmen hinner då snurra från 9 till 0 lagom till filmen börjar. När det är ca 1 sekund kvar, blinkar ett likadant märke till igen, är det dags för maskinisten att skifta projektor.
Om allt funkar märker publiken inget men missar man kan ljud och bild hacka till lite. Sen är det dags att byta filmrulle i den första projektorn igen.
Akternas längd varieras, från kanske 200 meter till ca 600 meter och den sistnämnda längden motsvarar drygt 20 minuters film. På vår bio kan vi köra upp till 900 meter på samma rulle så ibland skarvar vi också ihop akter för att minska antalet skiftningar (och risker att missa skiftningen.)
Filmformat
De vanligaste filmformaten på bio är Vidfilm och Cinemascope. Vidfilmens format är 1:66 eller 1:85 medan Cinemascope har formatet 1:2,35. Normalbild, 1:37, är ett annat format som äldre filmer kan vara gjorda i och kan i undantagsfall köras med samma utrustning som Vidfilm annars ska både objektiv och bildfönster bytas för varje enskilt filmformat. Skillnaden för publiken märks mest att Cinemascopefilmer utnyttjar hela filmdukens bredd medan Vidfilm och Normalbild är något smalare.Det finns även andra filmformat men de är inte lika vanliga på vanliga biografer.
Ljudsystem
Optiskt ljud
På filmen finns det två spår, vänster om bilden, som släpper igenom olika mycket ljus till en ljuskänslig fotocell. Variationerna på ljusgenomsläppet omvandlas till ljudimpulser som förstärks och sen ut i högtalaren. Den senaste nyheten med optiskt ljud är att det vanliga glödljuset som förut lyste genom ljudspåret har bytts ut till rött ljus som gör att ljudet får bättre kvalité.Här i Långsele har vi optiskt ljud av typen Dolby SR och det röda ljuset monterades sommaren 2003
Digitalt ljud
De två vanligaste digitala ljudsystemen är Dolby SR-D och DTS. Dolbys system är det äldsta och har det digitala ljudet lagrat mellan perforeringshålen i filmremsan. DTS har sitt digitala ljud lagrat på en CD-skiva och den synkroniseras med filmen med hjälp av ett styrspår som finns emellan det optiska ljudspåret och filmrutan.