Läst på Aftonbladets ledarsida den 23:dje juli 1996 en artikel av Helle Klein. Etik och demokrati hänger ihop. Bristen på etik i dagens samhälle handlar i själva verket om bristen på demokrati. Detta är etikens sociala sida. Klein ser etik som ett relationsbegrepp, inte en dogm. Etiken uppstår i en gemenskap, i en du-relation. I ett jämlikt samhälle, som inte bygger på över- och underordning, växer etiken fram som en oskriven lag, som det vi behöver för att kunna leva tillsammans. Etiken är min nästas outtalade krav på mig. God moral är att se till nästans bästa. Just för att etikens riktning är mot medmänniskan krävs samhällsformer där mötet med min nästa möjliggörs. Demokratin, förstådd inte enbart som en formell beslutsprocess utan som en livsform, som djupaste delaktighet, är således en förutsättning för etik.
Jag fick en bok i min hand som heter "Välviljans förtryck". Den handlar om hur hyresgäster behandlas vid en renovering av ett bostadsområde. Annars är titeln fantastisk. Att människor som ska vara ett stöd av välvilja sätter igång med saker som de tycker är bra för sin klient, eller vad han nu kallas. Och att dessa saker innebär ett förtryck om de inte är vad klienten önskar. Att klienten inte säger ifrån, på grund av beroende eller att man måste ha ett visst självförtroende för att säga ifrån. Att annat än vad som klienten vill sätta igång sätts igång gör att han inte har motivation att ställa upp på annars utmärkta insatser och att de då misslyckas kommer att bevisa att klienten inte duger något till. Och så är sakernas ordning fastställd. Stödpersonen kan visa sin utmärkta kunskap och förmåga att sätta igång saker och klienten kan fortsätta att vara klient.