Samordning




Ordet samordning kan ha samma betydelse som koordination. Enligt mitt FOCUS lexikon från 1960-talet kan betydelsen vara medicinsk, samordning av kroppsrörelser. Eller språkvetenskaplig, samordning av två likvärdiga satser eller satsdelar. I min begreppsvärld har ordet betydelsen att ansvara för det nätverk av proffessionella som är till stöd och hjälp för en enskild människa så att den enskilde får så adekvat vård och service som möjligt. Den samordningen gäller också tidsmässigt så att åtgärder kommer i rätt följd och inte motverkar varandra.

Det finns en fara med samordning och det är att den som samordnar också tar ansvaret och makten över samordningen. Den tar då makten över hur livet för den andre ska utveckla sig. Den som råkar ut för en sådan samordning bekräftas i sin roll som patient/vårdtagare. Den som samordnar blir stärkt i sitt självförtroende.

Så som samordning har praktiserats har det ofta inneburit stora möten med allehanda personal med olika funktioner. Dessa möten har ofta mer haft funktionen av att personalen ska få information om vad var och en gör. För den enskilde har mötena mest varit en plågsam erfarenhet av att inte kunna säga sin mening och att saker bestäms över ens huvud. Samordning på detta sätt verkar vara en företeelse som håller på att utrotas. Eller så står den inför att muteras till det mer proffessionella nätverksmötet.

Själv har jag, på grund av mitt fysiska funktionshinder tidvis, kontakt med 3 läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast samt två lag behandlingspersonal. Då jag vill någon något tar jag kontakt med den vårdgivaren. Det behövs inga stormöten i den somatiska vården. Det skulle kunna ske på sådant sätt också för den som är psykiskt funktionshindrad. De kanske behöver hjälp att göra det och den hjälpen kan de få av till exempel ett personligt ombud.


STARTSIDA