Bilder




När jag började arbeta som personligt ombud lade jag och mina kollegor märke till olämpliga attityder och förhållningssätt hos personalgrupper som hade som uppgift att hjälpa och stödja psykiskt funktionshindrade personer. Jag ville visa på detta men hade en känsla av att den kritik som jag ville komma med inte skulle tas emot väl. Jag såg som enda möjlighet att påvisa de underligheter vi såg i form av skämtteckningar. Dessa teckningar visade verkligheten. De pratbubblor som finns är direkta citat från verkliga situationer.

Följande är exempel från projekttiden 1996-1998.

Jag var tvungen att döpa om gruppboendet.

Tyvärr är nästa orginalbild borta, så det här är en efterkonstruktion. Den blev det en hel del rabalder om. Vi hade bilderna med på en skärmutställning om personligt ombud på psykiatrins dag. Det här var exakt på gränsen av vad man kunde säga då och den här bilden var kanske lite över gränsen. Den kritiserades häftigt av en del personal. Jag blev kallad till ett möte med lokalpolitiker för att ge min syn på saken. Tyvärr tog jag inte bilderna med mig. Politikerna var vänligt inställda och lite roade.

Följande bilder är inte direkta citat men återger ändå, tycker jag, verkligheten.

Och så var det det här mysteriet med varför LLS inte används:

Att informera om verksamheten har inte alltid varit så lätt.

Vi håller med om allt fast vi blir skitarga.

Vid ett tillfälle kastade en av personalen våra informationsblad i väggen och sa: "Om det är på det här viset skulle alla här ha personligt ombud." Förmodligen låg det en del sanning i det. Det konstiga var att samtidigt som en av personalen reagerar så så tycker hans kollega vid samma informationstillfälle att vår verksamhet verkar jättebra. Pratar de med varandra om sitt arbete? Vems åsikter är de tongivande i personalgruppen?

Hur det kan vara att informera:

Tidigare Blog Nästa

STARTSIDA