Ett obetänksamt sätt att leda verksamhet med personligt ombud kan föra arbetet mot en utarmning. En fallgrop för ledningen är att börja bestämma hur ombuden ska arbeta. Det är klart att en ledning ska leda men utan att detaljreglera. Ledningen ska dra upp de grova riktlinjerna och förklara dem. Sen ska ledningen göra det möjligt för ombuden att arbeta.
Då man är satt att leda en verksamhet kan man lätt föreställa sig att leda är att besluta saker.
Tyvärr innebär beslut ofta att man inför begränsningar i verksamhetens sätt att fungera.
Ett exempel kan vara att ledningen beslutar att verksamheten med personligt ombud inte ska skjutsa klienter. "Man ska inte bedriva taxirörelse." Om man tar ett sådant beslut kommer det att gälla alla klienter och alla tillfällen. Även de mest välmotiverade. Sådana detaljbeslut måste överlåtas till de som arbetar. Till den kontinuerliga dialog de bör hålla om arbetet.
Ett annat exempel på dåligt beslut är att leda ombuden mot att mer affektuera klienternas beställningar och inte ägna sig så mycket åt samtal. "Vi ska inte vara någon psykiatrisk mottagning." Det är nog viktigt att inte föra samtal på det mer systematiska sätt som ibland förekommer i psykiatrin. Dämot är det viktigt att personliga ombud aldrig slutar lyssna och att försöka förstå de klienter vi möter.
En av anledningarna som motiverande inrättandet av personliga ombud var att patienter och klenter när de mötte psykiatrins och kommunens anställda inte kände sig lyssnade på och förstådda.
När jag återgår till att ha detta med mej i mitt arbete så märker jag att det blir enklare och jag känner att resultatet är bättre.
Människor blir mer kapabla. Inte fråntagna utan tillförda något.