Som jag ser det har de ett otillräckligt stöd. Kanske skulle de inte ha avslutats. Frågan är egentligen vad är det som ett personligt ombud ska producera. Är det att lösa de problem som kan formuleras, som ovan. Eller ska det vara att ge ett stöd så att klienterna klarar sig själva.
Om personligt ombud fungerar som ett sorteringsinstrument så kan man undra "Till vad ska de sorteras?" Samhället har ett åtgärdsbatteri och det passar inte alla.
Det som saknas är ett sammanhållande långsiktigt stöd. Tyvärr är verkligheten så. Det är lätt hänt, och kanske den bästa lösningen, att vi personliga ombud ger det som samhället i övrigt inte förmår.
En förhoppning inför framtiden är att de lärdomar vi erfarit som personliga ombud tas tillvara i psykiatrisk vård och i kommunernas socialpsykiatri. Vi måste själva formulera våra erfarenheter.