Text: Joh.15:10-17

Tema: ”Att växa i tro”

Vi vill växa!

När Bibeln beskriver tron så handlar det alltid om relationer och sammanhang. Det handlar aldrig bara om mig och mitt.

Egentligen borde vi ha läst från början av det femtonde kapitlet. Det är där Jesus tar sats i liknelsen om vinstocken och grenarna och bl.a. säger

”Jag är vinträdet, ni är grenarna”. Hela hans resonemang går ut på att det är lönlöst att tänka sig att grenarna ska kunna ge någon frukt om de inte är organiskt fästa vid trädet.

Det är ingen idé att bryta en kvist från ett blommande äppelträd och sätta den i vatten och tro att det kommer att bli några äpplen.

Det blir ingen frukt därför att vi skiljt grenen från trädet. Medan grenarna som finns kvar i trädet så småningom ger mogen frukt, så kan vi snart inte göra något annat än kasta den en gång så blommande kvisten vi haft i en vas på köksbordet.

Det är väl få av oss som planterar ett fruktträd och nöjer oss med blommorna – det är naturligtvis frukten vi längtar efter och frukt blir det om vi ser till att hålla trädet med sitt grenverk levande.

Så säger Jesus att så här är det också i trons värld.

”Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. [5] Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra”, Joh. 15:4-5.

Det blir inget om vi tänker tro som något bara knutet till mig själv. Som att jag skulle vara hela trädet – stam och genar på en och samma gång. Att sammanhanget inte skulle vara större än det som är knutet till mig själv.

Någon har uttryckt det så, att ”för att leva så att man bär frukt och att det kommer ut något av ens liv måste man vara inlemmad i ett sammanhang”.

Jag tänker att sammanhanget bidrar till att bära upp livet, precis så som en stam bär upp grenarna. Sammanhanget skapar en ordning för växandet. Sammanhanget bidrar med en bra mix av det jag behöver för att växa och bära frukt.

Sammanhanget är också en överlevnadsfråga på det sättet att det hjälper mig att överleva tider då kylan sätter in eller vinden rycker i grenverket.

Jag tänker att sammanhanget också bidrar till skönheten. Det är en sak att se en blommande gren i en vas tagen ur sitt sammanhang och en annan att se samma gren i sitt sammanhang av ett blommande träd. Sammanhanget bidrar till att ge den enskilda grenen sin skönhet.

Så talar Jesus om det som ger växten och det han nämner är enhet, kärlek, glädje och vänskap. Det är detta som behöver till för att grenen ska bära frukt och det är samtidigt ett uttryck för den ömsesidighet som tron förutsätter.

Det är inte bara så att vi är beroende av Gud. Gud har gjort sig beroende av oss.

Kanske kan det låta exkluderande när Jesus talar om att han väljer och den han har valt sänder han ut i världen för att bära frukt.

Jag tänker tvärtom att det är här som Jesus gör sig beroende av oss. När Jesus talar om sig själv som vinstocken så skulle det inte bli mer än en naken trädstam om inte grenarna funnes där.

Den som tar ett steg fram och säger ”välj mig”, den bli vald. Den som i tro överlåter sig till Gud, den tar Gud emot.

Tänk in en annan av Jesu liknelser i det här sammanhanget. Det är den, där Jesus berättar om förvaltaren som hyrde in arbetskraft till sin vingård. Han gick iväg tidigt på morgonen för att få så många som möjligt att jobba en hel dag, men han gick också senare på dagen och han tog en tur förbi torget sent på eftermiddagen. Han ville inte missa någon som var villig att jobba i vingården. Så gav han full lön åt alla och det ställde till det för dom som jobbat en hel dag, men det var ett uttryck för att alla var värda full ”credit” för det dom gjort. De som jobbat en hel dag förlorade s.a.s inget på att de som jobbat en kort stund fick full lön för det.

Det är vila för mig att det är Jesus som har initiativet. Det är han som ser det som är mina gåvor – mina möjligheter och mina gränser. Möjligheter som jag kanske inte ens trodde att jag hade.

Också min gren kan bära frukt. Det är ju det Jesus säger och det är verkligen ett löfte att vila i.

I en tid när så mycket ses i ett individualistiskt perspektiv, så är Jesus tydlig med att tala om sammanhanget som trons förutsättning. Det är därför som kyrkan och församlingen är till – skapade just som ett sammanhang för tron och sändningen.

När det gäller frukten som Jesus frågar efter, det som är avgörande i livet och avgörande för Gud, så tänker jag mig att det bl.a. är det Jesus talar om i ytterligare en annan liknelse, nämligen den vi återvänder till i domsöndagstider. Det är den där Jesus talar om avgörande insatser i form av att ha besökt den som var sjuk eller sitter i fängelse, gett mat till den som saknar mat, vatten till den som är törstig, omsorg till den som är hemlös och kläder till den som är naken (Matt.25:31 ff).

Det handlar om att värna livet. Att hjälpa andra att leva. Att bidra till fred och försoning. Att leva så av nåd och barmhärtighet att vi hjälper andra till en ny chans i livet.

Ibland krånglar vi till det, och tänker om det Gud vill i våra liv som något som ligger långt bortom det jag tror mig klara av. Det Jesus nämner om det är sån´t som hör vardagen och vardagens handlingar till. Det som är möjligt för oss alla.

Missionskyrkan och SMU satsar under några år utifrån temat ”Vi vill växa”! Bl.a. handlar det om att vi konkret vill bli fler. Vi vill att fler ska bekräfta sin tro och bli medlemmar/medgrenar i församlingen. Vi vill att fler ska hitta till vårt barn- och ungdomsarbete.

Visst är det så, och det gäller våra gudstjänster liksom vårt tonårsarbete, att växt i en kvantitativ mening också avsätter kvalitativa spår.

Glädjen över att se nya tonåringar i vår Fredax-grupp och nya människor som firar gudstjänst med församlingen här, det gör att församlingen växer också på djupet. Den tilltro andra visar församling och SMU gör att min egen tilltro till församling och SMU som en växtplats för Guds rike växer.

Vi vill växa! Det är i första hand inte för att Missionskyrkan och SMU vill det, utan för att detta är vad Gud vill med oss och vårt sammanhang.

Amen.