Betraktelse i långfredagens gudstjänst 2007

Kristi kropp för dig utgiven

Orden ”Kristi kropp för dig utgiven” och ”Kristi blod för dig utgjutet” sammanfattar långfredagens texter.

Vi möter också orden som ett personligt tilltal när vi tar emot brödet och vinet i nattvarden.

Orden slår en bro mellan den verklighet som utspelade sig för två tusen år sedan och vår verklighet här och nu. Det som hände då skapar förutsättningar för oss här och nu.

Ett sätt att förstå ordet ”utgiven”, det är att tänka att Jesus Kristus med sin död, i en total och fullståndig mening, gav sig ut för oss i relation till Gud.

När någon ger sig ut för en annan, så är det inte för att göra det sämre för den människan. Tvärtom handlar det om att skapa bättre förutsättningar jämfört med att inte göra något alls. Det handlar om att bidra till att skapa en relation två människor emellan.

Det är detta som sker i det att Jesus Kristus totalt ger ut sig själv, inte sparar något, för att skapa en relation mellan oss och Gud.

”Kristi kropp för dig utgiven.”

Trettio år efter det att Jesus korsfästes så tolkade Paulus det som hände, och så skrev han:

”Kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. [13] Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.

[14] Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. [15] Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. [16] I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen”, Ef 2:12-16.

Så långt hade överstprästerna, de skriftlärde och äldste inte tänkt – att Jesus skulle kunna spela nå´n roll som död.

De lät korsfästa Jesus Kristus tillsammans med två förbrytare för att det tydligt skulle framgå att också han var en brottsling.

Vad tänkte dom när jorden skakade och förhänget i templet sprack mitt itu – det förhänge som var själva symbolen för deras makt över det heliga?

Det brustna förhänget är evangelium idag på långfredagen.

Jesus bröt ner det som skiljde det mänskliga och det heliga åt.

Så är korset inte det skräckens tecken som överstprästerna hade tänkt sig, utan tvärtom ett hoppets tecken. Det är under detta tecken vi möts för att dela brödet och vinet i nattvarden.

Den som tecknar korset på sin kropp, gör det som ett uttryck för att det som en gång skedde har med mitt liv att göra.

Just därför att inget längre skiljer oss från Gud, så räcks brödet och vinet direkt till oss, utan undantag och utan mellanhänder, som en påminnelse om att det inte är ute med oss. Gud är nära som brödet och vinet blir ett med våra kroppar.

Amen.