I, AM, in India // En reseblogg: far väl
torsdag, mars 23, 2006
-
Sådärja, sista hela dagen i Goa och nu var det väl äntligen dags att omsätta tankar i handling. Påbörja Operation gå under jorden. Har hyst dessa planer länge men inte förrän igår togs det slutgiltiga beslutet.
Igår var nämligen första ångestfria dagen på mycket länge. Jag tror att det handlar om insikt, en insikt som nåtts via följande tankekedja: jag har gjort allt jag kan, jag förnekar inte längre någon del av mig -> det finns således inget att känna skuld (min absolut största ångestkälla) över -> alltså behöver jag inte längre klandra eller anklaga mig själv för min situation -> och då finns det inte längre någon anledning att hata mig själv -> vilket leder till insikten att jag faktiskt tycker om den jag är, och egentligen alltid gjort det. Voilà, it's not a whole 'nother me, but it's a happier me 'fer shure'.
Känslan håller i sig även idag och jag tar det som ett tecken. För att inte låta hur jag ser på mig nu påverkas av hur andra ser på mig (eller hur jag tror att andra ser på mig) så säger jag härmed upp kontakten med omvärlden (att bibehålla detta ny synsätt vid hemkomst blir en prövning för ett senare tillfälle).
Inget mer bloggande, inget mer läsande av andras bloggar, ingen mer epostkommunikation med andra än den närmaste familjen. Åtminstone tills jag kommer tillbaks till Sverige. Vilket jag med största sannolikhet gör den 10:e april. Och i Ransäter dyker jag nog upp helgen därpå... Antagligen. Inga garantier lämnas. Men det börjar ändå kännas som jag gjort mitt i Indien (i alla fall för den här gången). Bara en sista stint runt i södern nu så att man slipper känna sig alltför förslappad, sedan ser jag fram emot kebabpizza á la Pizzeria Roma i E-tuna.
Live long and prosper.
Jag vet att jag absolut nte tillhör "den närmsta familjen" men eftersom vi kunnat snacka om allt tidigare.. Ja du vet nog mer än mej än alla andra här på skolan.. Skulle jag vilja att du hörde av dig till mej. (när du orkar/har lust)
Kram på dej broder
/Samuel