Den mest beundrade, mest älskade och mest odlade blomman i världen är rosen. Redan mycket tidigt, innan människan dök upp på jorden, växte det vilda rosor på norra halvklotet från Nordamerika via Japan och Kina och ända till Europa. På alla dessa platser har man hittat fossil som tyder på att rosor fanns för fyra miljoner år sedan.  Man vet inte när människan för första gången började vårda rosorna. Redan 500 f Kr odlades rosor i Kina. Grekerna berättar i sina skrifter om rosenodling och rosenolja, och man kan anta att grekerna ärvt sina rosor ifrån tidigare kulturer i Mindre Asien och på Kreta. Redan år 300 f Kr berättas om rosor med hundra kronblad. Homeros och Sapfo är några av de grekiska berättarna som nämner rosor i sina verk.

 

Odlingen av rosor för lyxkonsumtion togs över av romarna.  Aldrig har rosen spelat en så stor roll som under romarriket. Det sägs att kejsar Nero använde fyra miljoner sestertier (silvermynt) för att skaffa rosor till en enda fest. Efter romarrikets fall blev inriktningen till största delen medicinsk. Nu var det i klosterträdgårdarna som odlingen bedrevs. Tänk hur häpna européerna måste ha blivit när de i mitten av 1700-talet kom i kontakt med de kinesiska rosorna som blommade om på årsskotten och blev remonterande. Tidigare hade rosensäsongen varit mycket kort, men nu kunde den förlängas och vara månader i sträck.

Man kan dela upp rosor i gammaldags rosor och moderna rosor på grunval av det kinesiska inflytandet. Som gammaldags räknar man de grupper av rosor som kommit till före 1867. Då skapades den första moderna rosen 'La France', som är en tehybrid. De gammaldags rosorna är ofta vedartade buskar som bara blommar en gång per säsong. De moderna rosorna skiljer sig från de gammaldags genom att de i Sverige uppför sig som perenna växter, är förhållandevis låga och blommar om flera gånger. Det är arvsanlagen från de kinesiska och japanska rosorna som gör dem ständigt blommande.