op-THIVA

På tisdag morgon den 10:e Juli knallar jag över till Avdelning 93 och hittar Linda som sitter och äter frukost medan Linus sover hängande i "babybjörn på Lindas mage. De har tvättat honom på bröstet med en speciell tvål inför operationen och lagt emlakräm på händer och fötter. Linus får lugnande medicin och efter det så går vi iväg tillsammans med två sköterskor mot operation. Operationen görs i huvudbyggnaden och för att komma dit går vi i kulverten från 93:an. Den lugnande medicinen börjar verka och Linus ligger stilla i mina armar och tittar fast på mig med glasartad blick. Det känns väldigt obehagligt att se honom ligga så livlös i mina armar och promenaden mot OP känns väldigt lång.

Narkospersonalen möter oss med ett härligt lugn och stora leenden och det blir tom. några skratt innan vi lämnar Linus i deras armar. Vi går tillbaka med sköterskorna och går sedan in på rummet i patienthotellet. Vi är båda ganska utmattade av den psykiska press man trots allt lever under och vi somnar ett tag. För att fördriva ytterligare tid går vi en sväng på stan och tittar lite i affärer. Det känns lite konstigt att gå omkring i ett underbart väder bland glada semesterfirare när ens son blir opererad i hjärtat.

Tillbaka på patienthotellet är väntan jobbig men när de tillslut ringde och sa att allt hade gått bra skyndade vi oss upp till intensivvårdsavdelningen (Barn-THIVA) där Linus hamnat efter operation. Kirurgen var där och förklarade att operationen gått bra men att hålet hade varit större än man hade förutsett. Hålet sträckte sig från väggen i mellan kamrarna och sedan upp mot kroppsullsådern och var lite avlångt men eftersom ultraljudet bara ger en tvådimensionell bild hade man inte kunnat se detta innan. Det ledde till att man fick gå in och sy fast lappen från höger förmak och sedan även gå in från kroppsullsådern och sy resten från den andra sidan. En risk som finns vid operationen är att man syr i hjärtats retledningssystem och det uppstår sk. Block, och då förstörs hjärtats naturliga rytm. Om detta sker måste man ha en permanent inopererad pacemaker. Risken för att detta skall ske är väldigt liten men tyvärr inte noll, som kirurgen sa till oss. Allt hade dock gått bra och block hade inte uppstått.