Tidigt på söndag morgon den 25:e Mars föds Linus. Förlossningen gick jättebra och hela familjen är glad och nöjd. Senare samma dag kommer barnläkaren och gör en första undersökning. Hon hör ett blåsljud på hjärtat och hon säger att det inte är farligt men att man skall titta närmare på det och därför skriver hon en remiss till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Blåsljud vad är det? Jag frågar mina föräldrar om jag hade något blåsljud eller om någon i släkten hade det men ingen har hört om det tidigare. Det är bara att hoppas att det inte är någonting speciellt och det är ju bra att de skall kolla upp det.
Tre dagar senare åker vi tillsammans med en sköterska från BB upp till Kardiologen där Linus undersöks med bla. ultraljud och EKG. Vi möts av väldigt trevliga människor som berättar vad de skall göra osv. På en skärm som visar Linus hjärta får vi se att det finns ett hål mellan kamrarna där blodet tar en genväg. Vi får veta att Linus hål i hjärtat är den vanligaste formen av hjärtfel och heter VSD. Hålet kan växa igen av sig själv, men det kan också behöva opereras och vi skall tillbaka en gång i månaden för att titta på hålet. Linus hål är inte stort men heller inte litet säger läkaren och jag får en känsla av att det inte är så litet att det kommer sluta sig av sig självt.
En helt ny värld öppnar sig … hjärtfel … varför då … operation ??? Vi åker tillbaka till BB där vi stannar ytterligare några dagar. Vi är naturligtvis lite chockade och oroliga över vad vi fått reda på men känner oss ändå ganska trygga av alla lugnande ord och förklaringar vi fick av läkaren, samt av det stöd vi får från personalen på BB. För övrigt fungerar allt på BB som vi hade föreställt oss och Linus kommer igång med amning och verkar ganska nöjd med livet utanför magen. Släktingar och vänner kommer och tittar på underverket och vi börjar slappna av lite mer.
Under Linus första två månader märker vi inga direkta symptom, han äter bra och är en riktig liten solstråle vilket gör att vi som föräldrar inte oroar oss så mycket över hjärtat. Vårt första återbesök på kardiologen sker den 19:e April en knapp månad efter födseln. Samma procedur som förra gången och vi får veta att storleken på hålet är oförändrad. Läkaren pratar inte om operation men nu blir jag själv ganska säker på att det kommer bli operation. Vi hoppas ju naturligtvis på att det skall växa igen men vi börjar ställa in oss på att det nog blir operation.  Vid nästa återbesök 21:a Maj ser vi att hålet fortfarande är oförändrat och vi får veta att det kommer att bli operation. Personalen har hela tiden varit mycket öppna och trevliga och skapat en trygg och härlig stämning som gjort oss lugna inför det som komma skall och vi känner oss trygga. Läkaren säger att vi kommer få mer detaljerad information om operationen nästa besök.

Under den tredje månaden börjar vi märka lite av de typiska symptomen för VSD på Linus. Han äter sämre och har svårt att få i sig någonting alls när han ammar. Han orkar helt enkelt inte suga ordentligt och blir väldigt svettig om huvudet. Vi börjar med att ge honom tillägg med nappflaska samt att Linda pumpar ur brösten och vi ger honom det med flaskan. Det går mycket bra och Linus vikande viktkurva börjar peka uppåt igen. Ju längre tiden går tar det dock lite längre tid för honom att äta men han äter ändå bra och är pigg, kry och fortfarande en väldigt glad och snäll kille.

Sista besöket före OP blir 14:e Juni och läkaren säger att han nu kommer att skicka allt material han samlat om Linus till personalen i Lund och att de kommer kontakta oss m ungefär tre veckor. På onsdagen den 4:e Juli när jag precis börjat min semester ringer de från Lund och meddelar att vi fått tid för OP tisdagen den 11:e Juli och att vi skall komma ner på Söndag.
Oj nu blev det bråttom!
De faxar information till mitt jobb och jag åker dit för att hämta faxet. Under tiden ringer Linda till landstingets bokningstjänst på det nummer vi fått från personalen på kardiologen. Där säger de att vi skall ringa Södermanlands landsting i stället då vi bor i Södermanland. Linda gör så och får där veta att då måste ju de ha en remiss från Nyköpings sjukhus. Linda ringer dit och förklarar läget. Hon får prata med en läkare som blir helt tagen på sängen och börjar prata om varför inte han fått veta detta tidigare och att en sådan operation kostar flera miljoner och det har inte han budgeterat för osv. Linda blir jätteledsen och undrar hur det nu skall gå. Hon ringer mig som är mellan faxen på jobbet och hemma. Jag säger att vi nog skall ringa personalen på kardiologen på Astrid Lindgrens barnsjukhus så får de prata med Nyköping. Linda ringer dem och de reder sedan ut problemen med Nyköping. De ringer upp oss från nyköping och det löser sig så vi sedan kan ringa och boka tågbiljetter till Lund. Skönt! Vi läser igenom informationen vi fått på fax och förbereder oss inför resan.

På Söndag 8:e Juli sätter vi oss på tåget mot Lund. Resan går bra och vi kommer fram på eftermiddagen. Vädret är underbart och vi promenerar med Linus i vagnen från stationen till Lunds Universitetssjukhus. Vi skriver in oss på patienthotellet och inväntar morgondagen.

Måndagen den 9:e går vi rakt över gatan från patienthotellet till Barn och ungdomsmottagningen och letar upp avdelning 93. Vi möter även här en underbar personal som tar emot oss och skriver in Linus på avdelningen. Vi kör runt Linus i vagnen och tar en massa prover (röntgen, EKG, ultraljud) samt får information om operationen. Vi träffar narkosläkaren och kirurgen som förklarar mer ingående hur operationen skall gå till. Det blir en lång dag och när kvällen kommer är vi alla väldigt trötta. Linus och Linda får nu sova på 93:an och jag får själv kalla över till patienthotellet. Jag somnar omgående.