På fredag morgon när vi kom in i rummet så låg han där utan slangar och sneglade lite på oss när vi kom in och det kändes jätteskönt. När Linus låg i respiratorn fick han mediciner för att sova men de bet inte så bra på honom så de fick ge honom lite starkare. De hade förvarnat oss att han därför kunde få lite abstinens efteråt, men det fungerade jättebra och han blev piggare för varje dag och behövde inte så mycket smärtlindring.
När han nu blivit av med respiratorn hade han fått en syrgasgrimma för att syresätta sig bättre men annars var han nu även av med dräneringsslangarna och det var skönt att slippa se alla dessa slangar. På kudden låg en tapperhetsmedalj han fått från sköterskorna för tiden i respiratorn.

 

Linus sov ganska mycket denna period men de stunder han var vaken fick vi pyssla om honom och ge honom mat osv. Att plocka upp honom i famnen var ett helt litet företag som krävde stort samarbete med sköterskorna, men när man väl satt där med honom i famnen och matade honom med flaska var det underbart. Sköterskorna ställde upp hela tiden med ett glatt humör och var verkligen helt underbara. Det hände mycket denna första dag utan respiratorn. Han blev av med nålen i halsen och han fick ventolin (en typ av astmamedicin) som vi blåste på honom med en apparat. Vi kunde prata lite med honom och det var skönt att kunna se honom i ögonen och få kontakt igen.

Sköterskorna pysslade verkligen om honom och det kändes verkligen att han var i goda händer när man lämnade honom. När vi kom tillbaka för ett sista besök på kvällen satt han upp lite i sängen och hade leksaker hängande framför sig i lampan och en sköterska gullade och pratade med honom, det var verkligen härligt att se.

På söndagen den 15:e kom två systrar från avdelning 93 och hämtade oss. De hade en syrgastub på vagnen som de kopplade till Linus syrgasgrimma och sen bar det av till 93:an.