| Linus låg alldeles stilla på sjukhussängen på rygg med en slang som stack ut från näsan. Det såg lite konstigt ut men det var så skönt att få se honom. När vi lyfte på täcket blev det lite värre. Det var en ordentlig härva med slangar och sladdar som omgav vår lille son. Systrarna förklarade lugnt och pedagogiskt vad allting var och efter ett tag så kändes det inte så obehagligt längre. Lite förklaringar till slangarna hittar du under Hjärt info/Diverse. |  |
| När man kände på Linus var han lite kall särskilt
om fötterna, och det berodde på att man kyler ner barnet lite
inför operation för att få ner hjärtverksamheten.
Han var dock ordentligt omstoppad och blev snart varmare.
Det var en konstig känsla att dels vara jätteglad över att operationen gått bra men samtidigt se honom livlös och inte kunna få kontakt. Tiden när Linus låg i respiratorn kändes väldigt lång. |
 |
| Linus hade lite mycket vätska i lungorna efter OP vilket gjorde
att han inte kunde andas själv förrän han blev av med vätskan
och blev därför kvar i respiratorn i tre dagar. Det känns
väldigt lite nu men då var det en evighet. Man ville ju inget
annat än att få se honom vaken.
På onsdag morgon när vi kommer in till Linus berättar sköterskorna att Linus hjärtrytm varit lite ojämn under natten och därför har man kopplat in pacemakern. |
 |
| Sen hände inte så mycket vi pratade med systrarna och fick
hjälpa till endel med enklare saker som att "mata honom" dvs. att
trycka ner välling i magsäcken via sonden. Tiden gick väldigt
sakta och på torsdagen var det samma sak. De hade provat att plocka
bort respiratorn tidigt på morgonen men det var jobbigt för
Linus att andas med vätskan i lungan så de kopplade in respiratorn
igen. Jag kommer ihåg att på torsdag kvällen var jag lite
knäckt och tänkte "han kommer aldrig vakna …".
Det var tunga dagar … |
 |
