| Linus lunga var fortfarande inte riktigt bra och vi fick fortsätta med övningarna för att "blåsa upp" lungan. Allt annat såg nu bra ut och när vi gjorde ultraljud på hjärtat kunde jag själv se på skärmen att det lilla läckage som fanns vid "lagningen" efter OP redan var borta och mycket riktigt så tyckte läkaren att det såg mycket bra ut. Det vi nu väntade på var att få klartäcken på att lungan var OK sen skulle vi få åka hem. Vi fick en tid för röntgen på fredag morgon och de sa åt oss att om det såg bra ut då så skulle vi få åka hem. | |
| Efter undersökningen på fredag morgon kändes det som en evighet innan man fick svar och någon gång efter lunch fick vi veta att vi blev tvungna att stanna kvar över helgen. Suck! Det var verkligen inget roligt besked för på helgen händer det ingenting, inga undersökningar lite personal och bara en lång väntan till måndagen då allt sätter igång igen. | |
| På måndag morgon gjorde vi återigen en röntgenundersökning
och fick sedan vänta på besked. Denna gång var det positivt
och vi fick veta att vi kunde åka hem. Vi blev så småningom
utskrivna och bokade en resa hem och kunde åka redan samma kväll.
Resan hem gick bra och det var en underbar känsla att kliva av på
perrongen och komma hem.
På tåget hem var Linus väldigt nöjd och glad och när Linda busade med honom skrattade han ordentligt. Det var härligt att se honom så glad men samtidigt konstigt … det var ju bara två veckor efter operation! |
  |
| När vi funderar över vad vi varit med om så kan man
nästan inte förstå. På bara två veckor hade
vi fått vår lille kille opererad i hjärtat och var tillbaka
hemma. Jag tänker tillbaka på alla de föräldrar och
hjärtebarn vi träffade i Lund som var där när vi kom
och var kvar när vi åkte och man skäms nästan över
att man tyckte den korta tid vi hade på sjukhuset var jobbig. De
var så många där med betydligt mer komplicerade hjärtfel
som hade varit där i månader och inte viste hur länge de
skulle vara kvar. Tiden på sjukhuset är en psykisk press på
många sätt men personalen vi mött har varit helt underbara
och hjälpt oss så mycket.
Alla som vi mött från BB i Södertälje till Astrid Lindgrens sjukhus och slutligen Universitetssjukhuset i Lund har verkligen varit otroliga och hjälpt oss genom denna resa och till er går våra varmaste hälsningar och vi är er evigt tacksamma! Tiden på intensivvårdsavdelningen Barn-THIVA var naturligtvis
tyngst och ett särskilt tack vill jag skicka till Linus "änglar"
som vakade över honom dag som natt och som stod ut med alla mina frågor.
|
|
Tiden efter att vi kommit hem från Lund har naturligtvit även den präglats av Linus hjärta och om det kan ni fortsätta att läsa på nästa sida. |
