| Psykologi Uppdaterad 2004-08-11 Krisen Att få ett cancerbesked är en psykologiskt påfrestande situation. I mitt eget fall ser jag de första två månaderna efter cancerbeskedet som den mentala jordbävningens period. Att förstå och lära mig hantera en ny situation som jag hatar är inte lätt. Att få en kronisk sjukdom mitt i livet när jag fortfarande känner mig kaxig och viril stämmer inte med min bild av mig själv. I mitt professionella liv som läkare, har
jag informerat många patienter om att provsvaret visar cancer och att vi tillsammans ska
utreda, behandla och i bästa fall bota. Vi kommer alltid att kunna lindra och förbättra
kroppens förmåga i sjukdomssituationen. Vi kommer alltid att finnas tillhands för
hjälp och behandling. I stort som smått. Det jag som professionell läkare vet är sant,
hade jag väldigt svårt att själv ta till mig när jag blev sjuk. Jag vill ju inte vara
sjuk. Definitivt inte livshotande sjuk. Det som var jordbävning i början av
sjukdomen har nu blivit en brisens krusning på ytan.
Det går att känna lugnet och bättre leva med den nya situationen. Visst
är det tråkigt att kanske aldrig bli helt botad men jag har en bild i mina tankar som
stärker mig. Jag kör min bil och kommer
till en brant nerförsbacke. I stället för att rasa ner, så stänger jag av motorn,
lägger i backväxeln och drar till handbromsen. Här kan jag och min bil stå, trots
nerförslut, i decennier
Sjukvårdens roll Bemötandet från läkare, sjusköterskor,
receptionspersonal och alla andra vi möter sätter sina spår i hur vi mår psykiskt. De flesta har god empatisk förmåga. Tänk så
bra vissa personer är som med bara en blick eller rätt formulerad kommentar kan lugna en
gnagande oro. Tack alla ni jag har träffat! Några få är hänsynslösa eller snorkiga.
Det gäller att lyssna på de som man känner förtroende för och att ignorera de andra. Ibland blir jag bestört över hur vårt
hälsosystem på grund av resursknapphet inte klarar av att ta hand om oss patienter på
nödvändigt sätt. Det är en psykisk plåga att gå länge och vänta på PSA-värdet,
biopsi-resultatet och andra utredningssvar eller besked om vilken behandling som ska
gälla. Det är inte acceptabelt att vänta mer än den handläggningstid som behövs av
rent medicinska och tekniska orsaker. Måste man vänta så länge på beskedet? Väntan är inte medicinskt indicerad. Här
behövs skärpning! Intet är som väntans
tider hemskt! Maurice Chevalier sjöng Thanks heaven for little girls! och visst är de den bästa kryddan i livet! Min fru och mina barn betyder mer än någonsin för mig nu när sjukdomsbeskedet gör att jag inte är på humörets topp. Partner och familj blir sjuka när den enskilde patienten blir sjuk. Vi turas om att trösta, uppmuntra, trivas, sörja, bli arga - i en enda röra. Både de bästa och de sämsta sidorna i personligheten kan komma fram i svåra situationer. Man får inte ge upp! Har du fru och familj?
Då har du tur. Ta väl hand om dem och se att du själv har en tröstande och
uppmuntrande förmåga. Då får familjen mer kraft att ge till dig. Att få uppmuntrande
stöd av min fru och barn, upplever jag som nödvändigt. Vi pratar om sjukdomen och
behandlingen. Vilka beslut som vi är med om att fatta.
Genom att prata om oro, kan den lindras. Vi har också upptäckt att vi måste
stänga av sjukdomssnacket ibland. Vi måste unna oss frizon från diagnosen och inte
alltid vara patient eller anhörig. Rollerna som man/kvinna, make/maka och pappa/mamma ska
vi fortsätta att spela. Jag vill vara den samme som tiden före diagnosen. Därför vill
jag inte vara utan mina kära. Familjelivet vill jag ha så normalt som möjligt för att
både jag själv och min familj ska må bra. Sista tiden har flera modiga män skrivit om
impotens som följd av operation och annan behandlingsform. Det måste snart gå upp för
våra myndigheter att potensmedel inte är lyxiga livsstilsdroger utan kanske nödvändigt
för att bevara humör och självkänsla, för både mannen som kvinnan. En fungerande
kärleksrelation kan lösa depression eller förhindrar att man hamnar i en depression. Alla
har ju inte kärnfamilj och fru. Är du singel? Odla
dina vänner och din mer avlägsna familj. Den du haft som vän tidigare finns kvar i ett
litet hjärterum. Lås upp den dörren och gör ett nytt försök. Vardagslivet. Du är fortfarande dig själv. Din
personlighet och kompetens behövs och uppskattas lika mycket som förr. Ge av dina
positiva sidor. Ge en uppmuntring, komplimang, ett leende. Livet är alltid för kort och
då är det dåligt investerad tid att vara olycklig. Om ditt yrke är en viktig drivfjäder så ska du fortsätta arbeta. Kanske ska du däremot reducera arbetstiden så du orkar och hinner med att vårda dig själv. Balansen mellan yrkesplikt, vårdande tid och fritid måste vara väl avvägd. Du bestämmer men lyssna på goda råd. Min onkolog såg nog att jag var mer stressad än jag ville inse och sa nu sjukskriver jag dig 50%. Jag tar på mig det ansvaret. Det visade sig vara klokt. Nu kan jag i lagom portioner ägna mig åt yrket och vila det som behövs. Tack vare goda arbetskamrater och förstående chef har jag fått bästa tänkbara uppbackning. Mental kraft och långt liv. Det finns många märkliga personer som trots sjukdomar lever längre och bättre än vad deras omgivning hade kunnat tro. En del finns dokumenterade och ännu fler är berättelser vi hört av andra. Många av mina läkarkollegor har mött dessa patienter och förundras. På Stanford University, Palo Alto i Kalifornien hade psykiatrikern David Spiegel en grupp med 86 kvinnor som alla hade metastaserande bröstcancer. Dessa fick samma behandling med strålning och mediciner. Hälften, 43 kvinnor, fick dessutom delta i samtalsgrupp. Syftet med denna studie var att se om de i samtalsgruppen skulle förbättra sin livskvalitet. Det visade sig stämma. I samtalsgruppen hade man mindre av depression, ångest och smärta. Efter flera år ( källan anger ej hur länge) när endast tre av 86 patienter fortfarande levde, visade det sig att kvinnorna i samtalsgruppen hade levt dubbelt så länge. Undersökningen granskades av andra forskare och någon annan förklaring kunde ej påvisas än att " något i själva gruppmetoden tycks ha hjälpt dessa kvinnor att leva längre" . Kan man programmera sig själv för att få
en sådan kraft ? Jag tror det. En del har kraften i sig från början. Många kan väcka
egenskapen genom mental kontroll. Se hur t. ex. indiska fakirer både kan kontrollera smärta men också behärska inre vegetativa kroppsfunktioner. Alla kan naturligtvis inte lyckas så bra som fakirerna, men alla kan nog bli bättre på kroppslig och mental kontroll. En grundläggande portion lugn och självsäkerhet behövs. Metoder att kontrollera vegetativa funktioner finns flera av. Biofeedback, självsuggestion, yoga, chi gong är varianter av detta. Den mentala kraften hänger intimt ihop med kroppskontrollen och vice versa. Meditation, bön och helt enkelt envis beslutsamhet ger mental kraft. En mental kraft ökar också den fysiska kraften. Idrottsmän ger det lilla extra som behövs när det verkligen gäller. Det finns forskare som påstår att även immunförsvaret påverkas av psykiska faktorer. Har du märkt att förkylningen bryter ut först när "det där viktiga" först klarades av? Många jag känner och jag själv upplever det så. Vi blir krassliga när semestern startar. Kanske finns det vindlingar mellan våra medvetna grå celler i hjärnan till de basala ganglier och centra för de vegetativa processerna i kroppen, som kan stimulera immunförsvaret. Immunförsvaret blir som maratonlöparen som håller sig på fötterna när det verkligen gäller. Störande faktorer finns och borde elimineras. Lättare sagt än gjort kanske. Undvik depression var ett råd jag läste om. Många har ju också konkreta bekymmer som inte går att trolla bort ( arbetslöshet, ekonomitrassel, familjär situation, annan ohälsa och så vidare). Det väsentliga är att vara medveten om psyke och hälsa. Om man vill klara sig själv, gå med i någon grupp eller söka upp en terapeut är den enskildes beslut. Sjukvården kan vara svårgenomtränglig men de onkologiska klinikerna har ofta psykologer eller kuratorer man kan kontakta. Fråga hur det är i ditt område! Kyrkorna har ofta också möjlighet för stödsamtal du behöver inte ens vara religös. Samtalsterapeutisk utbildning har de flesta präster. Hur jag ökar min mentala kraft. Det är viktigt att odla de starka sidorna i personligheten. En positiv attityd ger ett positivt resultat. Ett glatt humör ger en dag med glädje. När jag är glad är jag stark. Man får vara arg också. Arg på sin sjukdom- -men inte nedslagen. Man måste ha kvar en handlingskraft och ge sig själv uppdrag. Jag läste några bra befallningar som jag ger mig själv ibland :
Lev väl och länge! Per Ahlström e-post: dr.per.ahlstrom@telia.com
.
|