Boris är min fjärde welsh och barnbarnsbarn till Eddie (LPI Hammalgårdens Fast Eddie), en av mina tidigare welshar. Boris är en sansad och lugn welsh även om de berömda ”welshrycken” kommer då och då.

Han har redan som valp gillat att bära saker, speciellt ihoprullade sockar, underkläder och annat mjukt som han kan hitta ovanpå tvättmaskinen eller i torkskåpet. Hela tomten är full av pinnar, grenar och andra bra-att ha-saker som kommer med efter promenaderna.

Boris är en riktig problemlösare och Houdini, som så snart han hade storleken inne lärde sig att öppna dörrar. Det är ingenting han normalt missbrukar, men ibland tycker han att nöden har ingen lag. Som när matte och husse går ut och lämnar honom bakom en olåst dörr....  Han lyckades även ta sig från lastutrymmet i kombin till baksätet trots galler emellan. Gissa om det var en förvånad matte som tittade in i det tomma bagageutrymmet där det borde finnas en röd-vit jycke. En blick mot baksätet avslöjade en nöjd welsh.

Boris var litet skeptisk till bilåkning de första veckorna, men efter att ha åkt med på en av de knöligaste skogsvägarna man kan tänka sig var han botad från det. Numera åker han allt, från båt i de värsta höststormarna till skumpig skoterkälke, utan några som helst invändningar.

Sammanfattningsvis är han en mild och mjuk welsh. Följsam, men med en (eller kanske två?) "rävar" bakom öronen (som de flesta welsharna har).