Historik och kuriosa

Jag är uppväxt med bruksintresserade föräldrar. Både min mamma och pappa var aktiva under min barn- och ungdomstid.

Mamma var instruktör på brukshundsklubben här i Motala och tävlade en hel del lydnad. Min pappa tävlade ganska flitigt i viltspår.

När jag tänker tillbaka så tillbringade jag oändligt mycket tid på brukshundsklubben under min uppväxt.

Raserna jag växte upp tillsammans med var strävhårig vorsteh, schäfer, labrador och själv hade jag en långhårig tax, som var min alldeles egen. Jag fick köpa henne för blott 300 kronor av en väninna till min mor,  (tillika kennelinnehavare) och gissa att jag var stolt när jag kunde säga att jag betalt hunden alldeles själv. Min gosiga lilla tax hette Tryggestads Nora och hon bodde hos oss tills hon blev 13 år gammal, då hon fick akuta problem med livmodern. Det var min första stora sorg här i livet och jag kan minnas hur fruktansvärt ledsen jag var.

Sedan har jag i vuxen ålder haft bl a som senaste hund, före Whippetens intåg i mitt liv, en Irländsk varghund.

Det var Trischa - som hon hette - som ledde mig in i Vinthundens värld från början. En underbar dam som älskade livet.

Under alla år har jag haft ett gediget intresse för djur, och jag själv har varit en aktiv tävlingsryttare (först i hoppning och senaste åren i dressyr) från ca 8 års ålder tills 2004, när jag sålde min sista häst.

Jag har även under mina hästår fött upp halvblodshästar i liten skala. Som mest hade jag 7 hästar, och då bodde jag på en egen hästgård norr om Motala.

Nu ägnar  jag  all min lediga tid åt mina vänner hundarna och min härliga trädgård.

Jag älskar verkligen rasen Whippet, och den kommer fortsätta fylla min tillvaro med aktiviteter under många och långa år framåt.