VID EN KATASTROF
Bahá'í-religionens Grundare, Bahá'u'lláh, blev liksom tidigare religioners Gudsprofeter förföljd för sin lära om kärlek, fred och rättvisa. Under de 40 år Han levde i landsflykt och fängelse delade Hans äldste son, 'Abdu'l-Bahá, Hans öde. På sin ålders höst blev 'Abdu'l-Bahá en fri man och kunde resa till Europa och Nordamerika för att introducera bahá'í-tron i Väst. När han reste till USA kunde han ha färdats med Titanic, men valde en långsammare båt istället. I samband med Titanics undergång, som var en av den tidens stora katastrofer, förklarade han:
"När jag betraktar denna olycka (Titanics undergång 1912) från en annan sida, tröstas jag av att Guds världar är ändlösa; att även om de blev utestängda från denna tillvaro, så har de andra möjligheter i livet bortom, alldeles såsom hans helighet Kristus sade: "I min Faders hus finns många boningar." De kallades iväg från det tillfälliga och förflyttades till det eviga; de övergav denna materiella tillvaro och trädde in genom den andliga världens portar. De har lämnat jordiska nöjen och bekvämligheter bakom sig och deltar nu i en glädje och lycka långt mer bestående och verklig; för de har skyndat till Guds rike. Guds nåd är oändlig, och det är vår plikt att minnas dessa bortgångna själar i våra böner och åkallelser, att de må dra allt närmare i Själva Ursprunget.
"Dessa mänskliga förhållanden kan liknas vid en moders sköte från vilket ett barn skall födas ut till denna vidsträckta yttervärld. I början tycker spädbarnet det är väldigt svårt att försona sig med sin nya tillvaro. Det skriker som om det inte önskade bli skilt från sin trånga vistelse och inbillar sig att livet är inskränkt till det begränsade utrymmet. Det är ovilligt att lämna sin hemvist, men naturen tvingar det in i denna värld.
         När det väl har kommit in i sina nya förhållanden, tycker det att det har färdats från mörker in i en sfär av strålglans; från tråkiga och begränsade omgivningar har det förflyttats till en rymlig och förtjusande omnejd. Dess näring var moderns blod; nu hittar det utsökt mat att uppskatta. Dess nya värld är fylld av klarhet och skönhet; det tittar med förundran och glädje på bergen, de gröna ängarna och fälten, floderna och källorna, de underbara stjärnorna; det inandas den livgivande atmosfären; och det prisar sedan Gud för befrielsen från dess förra tillvaros fångenskap och för att det nått friheten i ett nytt rike. Denna jämförelse uttrycker förhållandet mellan den tillfälliga världen och livet efter detta; människosjälens övergång från mörker och ovisshet till det eviga rikets ljus och sanning.
         Först är det väldigt svårt att välkomna döden, men efter att ha uppnått sitt nya tillstånd, är själen tacksam för att den har blivit befriad från det begränsades träldom för att njuta av det obegränsades frihet. Den har blivit befriad från en värld av sorg, bedrövelse och prövningar för att leva i en värld av ändlös lycksalighet och glädje. Det materiella och fysiska har avståtts ifrån för att själen ska kunna uppnå det ideellas och andligas möjligheter. Sålunda har själarna hos de som har gått bort från jorden och fullföljt sin jordiska pilgrimsfärd i och med Titanic?katastrofen skyndat mot en värld, överlägsen denna."