Visdomsord
(urval)av Bahá'u'lláh
Källan till allt gott är förtröstan på Gud, underkastelse under Hans befallning och förnöjsamhet med Hans heliga vilja och välbehag.
Religionens väsen är att bära vittnesbörd om det som Herren har uppenbarat och att följa det som Han har förordnat i Sin mäktiga Bok.
Källan till all ära är att godtaga vadhelst Herren har förlänat och att vara förnöjsam med det som Gud har förordnat.
Kärlekens väsen är för människan att vända sitt hjärta mot den Älskade och avskilja sig från allt utom Honom och intet annat önska än det Herren önskar.
Sann tillit är för tjänaren att utöva sitt yrke och kall i denna värld, att hålla fast vid Herren, att ej söka annat än Hans nåd, ty i Hans händer ligger alla Hans tjänares öden.
Avskiljandets väsen är för människan att vända sitt ansikte mot Herrens förgårdar, att inträda i Hans Närvaro, skåda Hans anlete och stå som vittne inför Honom.
Källan till mod och styrka är främjande av Guds ord och ståndaktighet i hans kärlek.
Godhetens väsen är för tjänaren att omnämna sin Herres välsignelser och att alltid under all förhållanden tacka Honom.
Trons väsen är fåtalighet i ord och överflöd av gärningar. Du skall i sanning veta om den, vars ord överskrider hans handlingar, att hans död är bättre än hans liv.
Den sanna trygghetens väsen är att iaktta tystnad, att vara framsynt och att avsäga sig världen.
Rikedomens väsen är kärlek till Mig; vemhelst som älskar Mig är i besittning av allt och den som inte älskar Mig hör sannerligen till de fattiga och behövande. Detta är vad Härlighetens och Praktens hand har uppenbarat.
Källan till allt ont är för människan att vända sig bort från sin Herre och fästa sitt hjärta vid ogudaktiga ting.
Den mest förtärande elden är att ifrågasätta Guds tecken, att fåfängt bestrida det Han har uppenbarat, att förneka Honom och att resa sig upp i högmod inför Honom.
Källan till all lärdom är kunskapen om Gud, upphöjd vare Hans Härlighet, och detta kan inte uppnås annat än genom kunskapen om hans Gudomliga Uppenbarare.
Källan till villfarelse är att misstro den ende sanne Guden, att förlita sig på allt utom honom, och att undfly hans påbud.
Sann förlust lider den människa som har tillbringat sina dagar i fullständig okunnighet om sig själv.
Allt som vi har uppenbarat för dig är till sitt väsen rättvist. Det tillkommer människan att frigöra sig från tomma fantasier och falskhet, att med enhetens öga urskilja Hans händers ärofulla verk, och att se in i allt med ett sökande öga.
Sålunda har vi undervisat dig och för dig uppenbarat Visdomens ord, på det att du må bli Herren din gud tacksam, och glädjas däröver bland alla människor.