|
2007-02-27
Ibland går inget som planerat, ibland är livet fullt av
överraskningar, ibland kunde man definitivt klara sig utan
överraskningar...
Vår "Elza" som var
planerad mamma till kommande kull finns inte med oss längre.
Hon fick somna in igår, på tok för tidigt - mitt i livet egentligen.
Det visade sig att hennes lungor var fulla av tumörer, trots detta var
hon pigg och glad in i det sista.
Elza var tillsammans med sin familj i helgen ute och åkte
långfärdsskridskor och njöt i fulla drag av att få springa i full fart
:-) Det känns skönt och tröstande att veta att hon aldrig behövde
lida. Enda symtom hon visade på att hon var sjuk var att hon drack
oerhörda mängder och sista dagarna hade svällt upp i kroppen. Nu
förstår vi varför hon inte kom igång och började löpa som hon borde...
Våra tankar går framför allt till Elzas familj: Anna, Mathias, Alva
och Kajsa. Extra tufft för er som nu inom loppet av fyra månader har
förlorat båda era hundar. Vi lider verkligen med er!
Det får bli allt som uppdateras härifrån i dag - ska se om jag orkar
ta tag i lite uppdateringar till helgen...
Sköt om er allesammans därute och ta tillvara på tiden!
------------------------------
2007-02-18
STORT GRATTIS till världens bästa
Wilma - 10 år i
morgon och still going strong!!!
Det sistnämnda har hon verkligen bevisat i helgen. Jag ska göra ett
försök att sammanfatta helgens bravader lite kort (men känner jag mig
själv rätt så blir det nog rätt så långt ändå...). Vi har alltså varit
på utställning i Norge i går lördag, närmare bestämt i Eidsvoll,
utställningen arrangerades av Norsk Boxerklubb och dömde gjorde Andrew
Brace, England. 70 anmälda vuxna boxers och 18 boxervalpar, så dagen
blev lång!
Just nu känner jag mig mest dödstrött efter många mil i bil, inte
sovit många timmar natten mellan fredag och lördag (Hemlis hade
VÄLDIGT svårt att komma till ro, ena sekunden så låg hon på mig, nästa
så bäddade hon i fotänden, för att ändra sig att ligga på vänster
sida, höger sida, på mig, osv, osv, osv...) en lång utställningsdag i
går och många hundar att visa, natten mellan lördag och söndag blev
det definitivt mer sömn - både hundar och "mattar" var fullständigt
utmattade...tyvärr var det bara hundarna som hade vett nog att komma i
säng skapligt... Och så hemfärd i dag - totalt blev det nästan 140 mil
så det är nog inte så konstigt att jag känner mig lite sliten...;-)
MEN att vara dödstrött är ju en skitsak i sammanhanget - sova kan jag
göra när jag blir lite äldre...;-) Vi har haft en SUPERHELG i Norge på
alla sätt och vis :-) Verkligen jättekul att träffa alla, både nya och
gamla vänner - nu tänker jag framför allt på "tvåbeningarna"! Extra
kul att Kristin med Dino
(Sparring's Härje) kom och hälsade på oss, han var
verkligen superfin - synd att naturen berikat honom med lite för
mycket vitt...han hade hävdat sig väldigt bra i konkurrensen annars -
det är jag övertygad om!
Linda, Trond och Annika bjöd som vanligt på all sin gästfrihet.
Dessutom, kan tilläggas, vilket härligt hus de köpt OCH vad otroligt
mycket dom hunnit med!!! Längtar redan efter att få komma
tillbaka...:-)
OTROLIGT kul att se så många av Wilmas barnbarn dessutom OCH jag
känner mig stolt och glad över att få den äran att visa flera av dom i
ringen!
Som sagt, det blir en kort uppdatering. Sitter här kataloglös
(typiskt...) så resultaten får vänta lite. Men vet att det delades ut
både CK och HP:n till "barnbarna". Ska försöka göra något vettigare
med sidan i veckan som kommer, men lovar inget. Bortrest hela dagen i
morgon (med en hemsk start...måste åka härifrån kl 04.30...:-( ) och
antagligen sent hemma. Sedan är veckan fullspäckad med lönekörningar -
så räkna inte med för mycket uppdateringar, men kanske till helgen.
Som sagt, det kommer...både resultat och bilder, den som väntar på
något gott...ja...ni vet...;-)
Däremot så var det ju som sagt husets 10-åring!
Wilma vill här,
eftersom hon inte hade hyfs nog att göra det ordentligt på plats,
tacka så himla mycket för otroligt fina 10-års presenter från sina
norska barnbarn och från sonen
Figo.
Hon fick en gummitupp som pep (ja, den pep, ända tills Wilma fart runt
och dödat den lite för "länge"...:-)) - snacka om uppskattad :-) av
Evalescos C-barn, en box fylld med diverse bl.a. en godisburk (måste
vara Hemlis som pryder plåtburken?) fylld med godis - MUMS, och en
liten tavla föreställande Evalescos D-kull från desamma (konstigt att
ingen frågat Hemlis om hon villa vara med på presenten...;-)) och så
av sonen Figo fick Wilma något väldigt gott (som matten var oförskämd
nog att bjuda alla hundar hon visade på utställningen av...grrrr...)
torkad lunga och torkad lever - MUMS!
Jo, jag ska komma till sak. Börjar med att berätta att jag är mer än
nöjd med båda mina hundar, hade ärligt talat inte förväntat mig sådär
jättemycket av utställningen.
MEN Hemlis
skötte sig galant, och fick ett HP, hon är väldigt "tonåring"
fortfarande, men väldigt "vältypad" i mina ögon - däremot så hade jag
inte räknat med ett HP. Med tanke på att hon fortfarande är så "ung" i
kroppen och huvudet. Hon placerade sig som 3:a i juniorkonkurrensen
med riktigt bra kritik.
Så var det då Wilma...jag
börjar förstå varför jag själv har så svårt att förstå att hon är 10
år...
När vi kom in i ringen så frågade domaren: "Hur gammal är hon", jag
svarade tio. Han tittade på mig som att jag var knäpp och sa högt:
"TIO????". Ja, svarade jag, eller njae, hon fyller tio år i
övermorgon.
Wilma var som vanligt pigg och glad, visst hon var kanske showigare
när hon var yngre, men hon är så välkonstruerad och sund så hon rör
sig fortfarande (nästan) med samma fantastiska steg. Hon är extremt
lättvisad och tycker om att liksom få visa upp sig.
Vet ni vad??? Hon fick CK!!! Jag blev ärligt talat såååå GLAD...:-)
och tårögd... Domaren hade inte precis strött CK:n omkring sig, inte
heller HP:n men "gamla" Wilma var alltså värd det :-) Sammantaget så
blev hon Bästa Veteran-Boxer (förvisso utan konkurrens) och placerade
sig som BIS-Reserv Veteran.
Nu bara måste jag dela med mig av kritiken hon fick:
10 year. Brindle in marvelous condition. Clean skull. Very shapely
body. Needs more tilt to her nose. But she is in great shape and a
credit to her owners. Moves better then dogs half her age.
Det här får bli allt för i dag...som sagt...det kommer mera...;-)
Och GISSA om jag är glad över att få dela livet tillsammans med en så
pigg, fräsch, härlig veteran som Wilma är! Jaaaaaaaa ni gissade nog
rätt!
P.S. Nejdå någon snus blir det INTE...;-) Däremot så är vi rökfria
fortfarande!
------------------------------
2007-02-15
I dag vill jag börja med att skicka ett
STORT GRATTIS
till Figos barn,
Evalescos C-kull, som fyller 2 år i
morgon :-)
Gratulationen kommer lite tidigt eftersom det knappast hinns med någon
uppdatering av hemsidan i morgon...här hemma packar vi och planerar
för morgondagen.
I morgon styr vi: "vi" är jag, Evelina,
Wilma och
Hemlis, bilen västerut - resten av
familjen "ballade ur"...Amanda åker med en kompis till Sälen på
skidsemester, Markus hade ingen lust (ska "lana" i helgen hos en
kompis...vad är en utställning jämfört med World of WarCraft?!?!?!...:s
) och Mats hittade ingen avbytare till nattkörningen! Så det blev
alltså "bara" jag och Eve...men kanske tur det så familjen Moen/Jokerud
slipper bo i garaget...:-)
Vi åker alltså till Norge, ursäkten för
att få åka dit är: "utställning". Men framför allt så ser jag fram
emot den sociala biten - Ska bli så otroligt kul att träffa er alla,
både nya och gamla vänner, många som jag "bara" lärt känna via
internet men som liksom känns "nära" och väldigt kära!
Inser nu att jag borde kanske stanna på vägen och inhandla en hel hög
med födelsedagspresenter :-) Blir väl ett evigt "kalasande" där... Är
jag inte helt felunderrättad så kommer 10 st av
Wilmas barnbarn att närvara på
utställningen.
Därav flera stycken alldeles nyblivna 2-åringar samt ett gäng som
fyller 1 år den 3:e mars - nära i tiden alltså.
Sedan så är det ju farmor själv (farmor i det här sammanhanget, hon är
ju faktiskt mormor till några kullar också - och kanske flera som
förhoppningsvis
snart är på G) som klämmer i med en 10-årsdag på måndag -
helt otroligt. TIO år!!! Jag har så fruktansvärt svårt att förstå det
- men njuter varje dag av att ha en pigg, glad, frisk och alert
pensionär i huset :-)
Förhoppningsvis så hinner jag med lite uppdateringar när vi är
hemkomna på söndag igen.
Vi får se - men garanterat kommer det mera, om inte på söndag, så
senare...;-)
Just ja, höll på att glömma..."blogg-varningen" :-)
Jodå, "icke-rökningen" går bra. Vare sig jag eller sambon (Mats -
eller Hubbe som många känner honom som) har rökt ett enda bloss sedan
drygt en vecka. Och vi är eniga båda två - det går faktiskt relativt
smärtfritt :-) Däremot ska väl jag erkänna att gårdagen var en skitdag
för mig...fast det gick ju över! Tur att jag har en tålig familj ;-)
TACK alla ni därute som via mail, sms, tel och gästboken hört av er
till oss och supportat oss i det här beslutet - känns väldigt skönt
med det stöd vi får!
Ha det gott allesammans! Vi hörs!
------------------------------
2007-02-09
Hej på er därute! Ni som orkar läsa...
Det här ska ju föreställa att vara en hund-hemsida...men ikväll var
jag tvungen att "skriva av mig" lite...
Följande rader kommer alltså att handla om mig och knappast något om
hundarna.
Jag har ABSTINENS!!!
OCH, jag borde vara en klok människa! Ärligt talat ser jag mig själv
som en sådan...MEN...så finns där en riktig fiende i mitt liv -
cigaretten...:-(
För drygt tre år sedan bestämde jag mig för att sluta röka, närmare
bestämt 2:a augusti 2003 - det var många "olyckskorpar" omkring mig
som sa till mig "det kommer du aldrig att klara" - anledningen var
säkert välment med tanke på att jag hade det rätt så jobbigt i
privatlivet och var en storrökare utan dess like. När jag slutade röka
hade jag "trappat ned" på rökningen och rökte "bara" ca 1,5 paket om
dagen... Hemskt men sant! Själv kände jag att "det går inte att må
sämre" så varför inte plåga sig själv optimalt. Mår man riktigt,
riktigt dåligt, så går det på något vis inte att må sämre...
Frid och fröjd - jag KLARADE det!!! Visst, det var jobbigt MEN jag
slutade röka :-)
...så i somras så satt det en liten djävul på min axel och sa till
mig: "Du har ju varit så duktig - varför inte prova lite". OCH jag var
så korkad så det var ju det jag gjorde. "Provade lite"...det är
otroligt gott: en varm sommarkväll efter man har grillat något
smaskigt på grillen, att avsluta det men ett par bloss, kanske några
till eller varför inte en hel cigarett.
Så höll jag på och till att börja med så trodde jag faktiskt att jag
hade koll...
Sen blev det plötsligt höst och vinter...ska bara röka lite, ska bara
röka i dag, jag slutar i morgon... Ursäkterna har varit oändligt
många...
Det som nästan är värst är att en vuxen 42-åring springer och
"smygröker" för barnen...precis som att dom inte skulle märka att
morsan röker?!?!?! Det har jag förstått att dom gör, har förstått hur
besvikna dom blir, har insett själv hur otroligt korkat det är. MEN
någonstans så ska kraften liksom finnas att ge fasen i det...
I går kväll bestämde jag mig: NU får det vara nog! Har gjort några
halvhjärtade försök tidigare, men inte haft tillräcklig motivation
(trots att jag vet att barnen hatat att jag röker...igen...).
Det som liksom blev "droppen" och som fick mig att bestämma mig var
något så simpelt som att sambon hade tagit sista cigaretten ur paketet
och dom var alltså slut. Jag blev på urdåligt humör och tyckte han var
en riktig skit!
Men, inget ont som inte har något gott med sig - DÅ klack det till i
hjärnan på mig: herregud ska en cigarett få styra och ställa över mitt
liv på detta vis, ska jag ställa till med en "scen" över något så
löjligt... Ska en cigarett få styra över mitt humör, ska jag ställa
till med ett mindre "världskrig" här hemma för något så fånigt...
Alltså - nu har jag (igen) bestämt mig. Vilket innebär att jag inte
har tagit ett bloss sedan i går kväll...snart ett dygn...
Däremot så kan jag väl erkänna att jag har mått bättre, huvudvärken
håller på att ta livet av mig, humöret är i botten. MEN så vet jag
också....det GÅR att sluta och det jag känner just nu är något som går
över. Däremot så har jag tidigare valt den "enklare vägen" - att
fortsätta att röka...
Som superextra bonus så har sambon också slutat...:-) Sedan han
flyttade hit så har han slutat snusa - en riktig bravad anser
jag...och nu står han (liksom jag) inför den här utmaningen! Tror vi
klarar det :-)
För er som orkat läsa så här långt...tack för att ni tog er tid! Den
här sidan borde väl handla om hundar och inte om mig...en blogg vore
nog på sin plats...;-)
Risk för att det kommer en uppföljning om icke-rökning och massor mer
om hundarna :-) Antar att det är det senaste som lockar mest...:-D
Ha det gott alla ni därute!
Själv ska jag ta hundarna och gå ut en långsväng och "gå av" mig en
massa abstinens!
------------------------------
|
