2008-05-31

Ett livstecken ;)

Som sagt vi lever! Men fullt upp med allt annat än att hinna med att uppdatera hemsidan... Heltidsjobb (lite drygt), tre barn, två hundar, en sambo och projektet bygga altan och röja trädgården tar all tid just nu...

Däremot så insåg jag att en vinterbild på förstasidan inte är speciellt passande i den här underbara sommarvärmen, så åtminstone så långt tyckte jag att jag kunde sträcka mig...en sådan uppdatering tar ju bara några minuter.

Sedan när jag ändå är på gång så måste jag ju berätta: Wilma har blivit "gammelfarmor" eller vad det nu kan tänkas bli och Hemlis har fått syskonbarn. Evalesco Darling Tess fick 10 underbara valpar för ett par veckor sedan. Passar på att gratulera till det även här, även fast jag både har mailat, pratat på msn och i tel med matte Gudrun. Länk till hemsida här!

Som sagt, en snabbuppdatering härifrån - förhoppningsvis hittar jag uppdateringsenergin snart igen. Och ja, jag vet...det efterfrågas köksrenoveringsbilder och altanrenoveringsbilder och valpkullar...

Vi får se vad som kommer, inga valpar är planerade för tillfället ivarjefall. Resten kanske är lite enklare att ordna...;)

Njut av sommaren!

---------------------------

2008-02-19

GRATTIS älskade Wilmutten på 11-årsdagen!

I dag är det alltså Wilmas födelsedag - det är helt otroligt egentligen. Hon fyller 11 år!!! Fortfarande pigg och fräsch, får sina boxerfnatt och drar en race-runda med Hemlis emellanåt :) Samtidigt som hon är "chefen" i huset...hur skulle mattiderna hållas annars tro? För om inte Wilma talade om (högljutt) när det är matdags, så skulle det nog inte bli någon hundmat serverad...eller fräscht vatten i vattenskålen?!
Med den gamla hundens världsvana så har hon dessutom åtdragit sig fler "olater"...hon lyssnar när hon behöver höra (fast att "trynsova" på övervåningen och höra när kylskåpsdörren och ostförpackningen öppnas på nedervåningen- det missar hon INTE). Hon kan vara lös nästintill överallt och ser ut som ett "?" när man ropar på henne - "jamen, hallå (ser hon ut att tänka) jag ska bara bli klar med det jag håller på med". Osv, osv...jag LOVAR - livet med en gammal hund som läser oss människor minst lika bra, antagligen bättre, än vad vi läser hunden är helt underbart!

Vi är så otroligt tacksamma, att ha fått dela 11 år av livet tillsammans med en så unik och fantastisk hund som aldrig, ens en dag i sitt liv, varit sjuk och som fortfarande är "still-going-strong" (eller ska jag skriva "young"?!;)) Däremot så ska väl inflikas att vi alla vet att hon inte kommer att kunna leva för evigt (hemska tanke). Men, med tanke på hur pigg, fräsch och glad hon är, så hoppas vi på åtminstone ett/ett par år till tillsammans med henne.

Sedan Wilma fyllde 8 år så har jag tagit henne till veterinären för årlig "seniorkontroll". Känns bra att veta status kring hälsan på henne OCH om det skulle vara något så finns det ju möjligheter att kunna "mota Olle i grind" till viss del.
Årets veterinärbesök gjordes i fredags och alla värden var helt ok! Hjärta/lungor likaså. Vi tog t.o.m. ett par röntgenbilder på hjärta/buk för att se om något "otäckt" kunde gömma sig där (matte har varit lite "nojjig"). Men icke sa Nicke - allt såg prima ut! :)

Veterinären avslutade besöket med att klappa om Wilma och säga "då ses vi om ett år" - GOTT betyg till en 11-årig boxerdam!

Här blir det många godsaker åt en fantastisk och älskad hund i dag!

Hipp, hurra! För Wilma i dag!!!

---------------------------

2007-12-23
Nu var det verkligen ett tag sedan sist...det har sina förklaringar...(läs längre ned om ni vill ;))

Vill önska er ALLA en riktigt GOD JUL och ett fantastiskt Nytt År :)

Amanda, äldsta dottern, har som vanligt varit snäll och fixat med årets (äntligen) julhälsning! Hon är grym i Photoshop - jag hade väl kanske lyckats halvvägs med det hon har... TACK gullunge!

Sist jag skrev här så var det fullt av framtidsplaner OCH fullt upp "som vanligt". Lovade väl mer eller mindre också att jag skulle hålla er underättade med vad som skedde på köksrenoveringsfronten...

Ibland händer saker som gör att man helt plötsligt måste stanna upp, mitt i livet, och tänka till mer än många gånger...det har hänt mig och min familj.

I samma veva som "stora" köksrenoveringen (läs: riva vägg, tak och golv i kök/vardagsrum) så fick min/vår pappa en stroke. Det här var den 14:e november! Kommer ALDRIG att glömma den dagen, när min storasyster Eva ringer och berättar att pappa fått en stroke - jag satt hos en kund och jobbade och fick väl mer eller mindre en chock. PAPPA ska inte ha en stroke!!! Det liksom finns inte! Han har haft ett hjärta som krånglat sen 20 år tillbaka, han har överlevt alla de "resorna" med massor av hjärtinfarkter, hjärtopererad flera gånger osv...osv....

Jag hade sett fram emot ett AS-möte (Avdelningsstyrelsen Boxerklubben) samma helg - men avstod av förklarliga skäl...OCH...jag är innerligt tacksam över mitt beslut nu.

Första gången jag var och hälsade på min älskade pappa var dagen efter stroken, han låg förlamad i höger sida och kunde inte prata. MEN han LOG när han såg mig! OCH vi "kommunicerade" genom att jag pratade och han tryckte min hand när han sa "ja".

Vi kände nog alla ett stort hopp att det även det här skulle pappa liksom bara fixa...vi fick även förklarat av personalen att de flesta stroke-patienter blir sämre efter några dagar. De liksom svullnar i hjärnan där stroken satt sig och det är ett normalförlopp.

Jag var hos min pappa varenda lediga stund, pratade med honom, strök honom över pannan, höll honom i handen osv osv...Familjen och köksrenoveringen fick helt enkelt stå tillbaka. Resten av livet dessutom!

Det värsta var att den här vändingen som vi borde se...den liksom fanns inte... På måndagskvällen (efter div inköp till köket) var jag uppe hos honom som vanligt. Jag satt där själv tillsammans med honom och upplevde att han var "piggare" än innan...men ville inte ta kontakt. Tror att det den där jäkla stroken tog fullständigt knäcken på honom...VEM??? Vill ligga på det viset, som ett jäkla kolli! Ingen antagligen och absolut inte min far!
Både min syster och bror hade varit där tidigare, så han var säkert jättetrött efter alla besök. Min sista tanke när jag gick därifrån var "pappa - ska det fortsätta på det här viset, då önskar jag faktiskt att du får somna".
En LEVANDE, energisk, drivande, skojfrisk osv pappa har vi haft, det här var allt annat än det...OCH mina tankar jag hade var enbart för hans skull. Han hade aldrig i livet velat ha det på det viset - det hade kanske varit enklare för oss anhöriga, men INTE för honom!

Så ringer min bror Mats, tisdagen den 20:e november, säger att mamma har ringt honom, hon  har blivit uppringd av sjukhuset och att vi nog borde komma dit...JAG fattade helt enkelt inte! (Ja, jag är nog extremt korkad ibland...) Första jag sa till honom var: men du, ring mig om det blir sämre... I samma sekund som jag lägger på luren så inser jag...nu är det ALLVAR!
Jag var hos samma kund som när min syster ringde och talade om att pappa fått en stroke...pratade med en av de anställda där, när telefonen ringde. Gick ut därifrån stortjutandes och ringde min syster - då först insåg jag nog att det faktiskt är på "riktigt"... Kommer tillbaka till min plats och blir erbjuden skjuts till sjukhuset - men, nejdå, "duktiga Anne" fixar det här själv.

Packar ihop min lönekörning (som inte är klar...) och skyndar mig därifrån, upp till parkeringshuset och sätter mig i bilen. Det jag kan komma ihåg från den resan är att jag aldrig var stressad, jag liksom visste att jag var för sent ute...parkerar på sjukhuset och kliver ur bilen och då VET jag defintivt/kände jag: min pappa är död :(
Han var död innan någon av oss hann dit...hans hjärta hade sagt ifrån för sista gången :(

Betalar min P-biljett som en god samhällsmedborgare (samtidigt som jag inser att det inte är någon brådska). Skyndar mig samtidigt längs korridorerna i sjukhuset, äntligen vid hissen. En "förvirrad" farbror möter jag. Han ska till stroke-avdelningen och vet inte hur han hittar dit - jag lovar att guida honom... Så när vi kliver ur hissen så står min syster där: Pappa är död säger hon! "Farbrorn" hittade nog själv...

 Den absolut tuffaste stunden i mitt liv inträffade här! Min älskade pappa är DÖD!!! Hur ska man förstå det???

Så...det har varit/är kaos i livet just nu! Jag har fått prioritera i allt jag har gjort, för någonstans mitt i köksrenoveringen med hantverkare i huset (som kommer kl 7 på morgonen...), så måste jag även sköta mitt arbete (avigsidan med att vara småföretagare och med vissa deadlines som måste hållas...det går ju inte att låta bli att se till att folk får sina löner eller att deklarera moms osv på angivna datum). Sedan är det allt ifrån besök på begravningsbyrå, präst, allt praktiskt som måste ordnas inför begravning osv, osv, osv. Dessutom har jag ju en familj att bry mig om med ledsna barn som sörjer sin morfar, min egen sorg som också måste få bearbetas, min mammas och mina syskons sorg.
Hur jag hade klarat det här utan min fantastiska sambo, det vet jag inte...det hade nog aldrig gått... Han är den som fått släpa sig ur sängen på morgonen och vara behjälplig för hantverkarna (trots hans nattjobb), han är den som skjutsat barn, åkt och handlat mat, fixat mat, snickrat i köket, tröstat mig, rastat hundar osv, osv. En riktig klippa till människa alltså och som stått här som en stor trygghet för både mig och barnen när det varit som värst. TACK, är nästan ett fjuttigt ord, men det finns nog inte något bättre...:)

Att det faktiskt ska bli jul, den tanken har jag knappt hunnit tänka förens nu de sista dagarna OCH faktiskt, det blir jul här i huset också. Om än en rätt så annorlunda sådan...

Normalt sett så brukar jag se till att skicka ut julhälsningar i god tid. I år är det senare än vanligt och i år har jag inte hunnit med att skicka ett enda "vanligt" julkort, så alla får julkort via mailen i år. Och ni valpköpare som väntar på det årliga julbrevet med bifogad hälsoforumlär...ni får nog vänta en stund till! Det kommer, men det blir nog inte förens en bit in på nya året.
Det är så "enkelt" som att ting måste ibland få ta tid...OCH jag vet att ni har full förståelse för det! TACK!

Som avslutning vill jag bara önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2008 som garanterat kommer att ha massor av glädjeämnen att bjuda på :)

Sköt om er, ni alla, OCH ta vara på den tid vi har tillsammans!

---------------------------

2007-11-04 - kväll

Inser att jag missat en sak i listan...husse i huset har nu "korrekturläst" sidan och kom med ett påpekande. Läs punkt 7 nedan:

2007-11-04
Som sagt, här är det mer eller mindre dött numera...tiden räcker helt enkelt inte riktigt till som jag ibland önskar...
Fast jag ska absolut inte klaga, för det projekt som pågår här hemma nu är egentligen SKITKUL! Vi håller på med en rejäl renovering inomhus, här ska det bli ett helt nytt kök. Det för med sig att en vägg ska rivas, mitt kontor ska flyttas upp på övervåningen (så kontoret på övervåningen måste också göras om), vardagsrummet får sig en släng av renoveringen också (nytt golv) och även hallen där det också ska bli nytt golv, nya väggar och nya möbler.
Så som ni förstår så är det ett stort projekt, men jösses så härligt att byta ut det mörkbruna 70-talsköket mot ett stort luftigt i ek. Hallen i dag är gräslig med sitt mörkbruna golv och blommiga tapeter (i brunt) - det är egentligen en rätt så stor hall, men nog det mörkaste rummet i hela huset trots detta.

Just nu har vi gjort ett avbrott i projektet storstädning, som måste inleda projektet riva ned för att bygga upp. Så jag satte mig en stund framför datorn, det var ju ett tag sedan (men bättre sent än aldrig...:)) den här utmaningen kom.
Utmaningen kom från Pingo och Scampy och här kommer då våra svar:

REGLER för utmaningen lyder som följer:
Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska fnatta in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

Här får ni höra om Wilma och Hemlis

1. Wilma är husets "chef" åtminstone anser hon sig vara det. Hon pratar högt och ljudligt när det är något hon vill och ger sig inte förens hon fått som hon vill... Det kan vara alltifrån att bli utsläppt i trädgården till att vattnet i skålen måste bytas (hon kan nämligen inte dricka vatten som stått för länge, Hemlis har druckit ur skålen eller bara för att det ska bytas).

2. Wilma håller stenhårt på sina mattider. Man skulle kunna ställa klockan efter den hunden (fast det här med vintertid har hon inte förstått vad det ska vara bra för). Hon har ett speciellt läte när det är dags att servera mat. OCH struntar man i henne då. Så blir hon helt "vild", hoppar mot mig, biter/nafsar mig i händerna och mer eller mindre handgripligen buffar mig ut i köket genom att buffa med nosen på ändan på mig och dra mig i händerna med sin mun.

3. Wilma ÄLSKAR all form av uppmärksamhet. Antagligen därför hon gladeligen ställer upp på att kläs ut i kjolar, tröjor, solglasögon och fåniga hattar... Att hela familjen skrattar åt henne och säger att hon är fin är tydligen värt vad som helst...:D

4. Hemlis kan inte vifta på svansen. "Vanliga" hundar viftar med svansen från sida till sida (horisontellt), Hemlis viftar med svansen "upp och ned" (lodrätt).

5. Hemlis älskar att hoppa studsmatta ihop med barnen. Hon blir som förbytt om hon inte får vara med och klarar t.o.m. av att hoppa upp på den av sig självt om barnen hoppar. Det är alltså en sådan där hög och rätt stor som man har i trädgården.

6. Hemlis försöker också prata. Hon har tagit efter Wilmas pratande men är inte på långa vägar lika skicklig. Wilma har olika läten för vad hon menar (ett speciellt "byt-vatten-skall", ett speciellt "jag-ska-ha-mat-skall" osv, osv) Hemlis hon liksom bara babblar på och blandar gärna in ett gällt skall och har svårt att bli tyst när hon väl tagit till orda.
När hon pratar (skriker) som mest av glädje är när någon kommer hem av husets invånare, då blandar hon sitt "babblande" med att göra piruetter på golvet.

7. (Får man ha med en punkt 7 tro?) Hemlis - det mest karaktäristiska draget. Hon är en fyrbent hund (såklart) som tror hon är tvåbent. Får hon syn på något (det får hon ofta...allt ifrån får till andra hundar...eller varför inte fåglar, cyklister eller varför inte glömma det mest spännande som finns: folk på rullskidor eller inlines...:)). Hemlis är en hund som använder ögonen väldigt mycket. Ser hon inte tillräckligt bra, så ställer hon sig helt enkelt på bakbenen. Hon gör det OFTA, behöver inte ha stöd av kopplet utan kan stå helt fritt och nästan hur länge som helst...kan t.o.m. gå långa sträckor på två ben...oerhört kul att se vill jag lova!!!
Inte utan att vi skrattar ofta och länge åt den spejande två-benta Hemlisen vi har här i huset...:D

Det här var alltså sex (numera sju) stycken annorlunda fakta om Wilma och Hemlis som nog inte alla känner till...;)

Vi utmanar härmed:

Herman, Ståhl och Plåth, Hubert, Ellen, Maja och Smilla

Det får bli allt för den här gången...förhoppningsvis kommer det mera så småningom! Om inte annat kanske lite uppdateringar vad som händer på renoveringsfronten ;)
Njut av hösten!
---------------------------

2007-10-13
Oj, oj, oj...nu var det verkligen ett tag sedan det hände något på den här sidan...
Flera är det som hört av sig via gästboken, mail, msn och på tel för att kolla om vi lever och mår bra eftersom det varit så stilla här. Och jodå, det gör vi i allra högsta grad. Däremot så är det jag som inte haft någon "uppdateringsenergi" på länge...

I somras bestämde jag mig för att försöka vara så "datorledig" som möjligt, eftersom jag sitter hela långa arbetsdagarna framför en dator, så kändes det som att jag ville tillbringa minsta möjliga tid framför en sådan.

Sedan drog arbetet igång, först ska man efter att ha varit ledig jobba ikapp ledigheten, och om möjligt, därför tillbringa ännu mer tid framför en dator...

Dessutom har det inte precis varit stiltje på hundfronten, så jag har en lång lista med uppdateringar som ska göras...kanske därför det är så svårt att komma igång?! MEN, nu har jag ivarjefall bestämt mig för att börja, jag får väl helt enkelt uppdatera lite nu och lite då, så ska nog sidan vara aktuell snart igen :)

Det har varit funderingar i gästboken om det inte är så att jag planerar "världens bästa kennelläger" och att det därför är så stilla här...:) Jo, tänk om det hade varit så bra! Jag har som sagt mest bara arbetat istället...
MEN, ett kennelläger vore urkul :)

Vi hade MH-test för H-"valparna" för ett par helger sedan (de pryder nu första-sidan tillsammans med mamma Tilda), då pratade vi just om det och ett förslag är att försöka ordna något till våren. Ni som är intresserade kan väl höra av er, så jag redan nu vet hur stort intresset är.

Apropå MH-test så vill jag passa på att berätta att samtliga gjorde kanonbra MH:n - det är inte utan att jag och Ulrika är stolt över "våra" H-hundar och deras ägare! Framför allt ett stort TACK till er ägare - utan er så hade det aldrig genomförts OCH ni har en stor roll i hur era hundar beter sig. TACK!
Mer om MH-testet kommer på sidan...men det kanske tar sin lilla tid.

Det får bli allt för stunden härifrån. Hundarna pockar på uppmärksamhet och sedan ska vi försöka komma iväg till stallet för att titta på hopptävlingar - om mammas nerver håller för sådant...Amanda och Leo ska förhoppningsvis ta sig runt banan utan brutna armar och ben...

Passar på att lägga ut några bilder på Leonardo WL som han så tjusigt heter, ni är många som efterlyst sådana - väldigt länge dessutom. Så här (klicka på bilden) kommer det ett litet axplock ivarjefall!

 

Vi hörs snart igen!
---------------------------

2007-06-10
Grattis H-valparna på 1-årsdagen - hoppas ni får en riktigt härlig dag med massor av goda presenter och kanske ett bad i värmen också...:-)

Härifrån blir det en blixtsnabb uppdatering då jag är på väg på styrelsemöte så här på söndagsmorgonen - försöker hinna att uppdatera lite mer i veckan som kommer.
----------------------------

2007-06-06
Sveriges nationaldag och yngsta dottern Evelinas födelsedag :-) GRATTIS Eve på 14-årsdagen!

Så var vi ju på utställning i Norge i helgen, har bara inte hunnit med att uppdatera hemsidan...
Norsk Boxerklubb hade sin huvudutställning utanför Oslo och det var 71 vuxna boxers anmälda. Vi hade inte förväntat oss några strålande utställningsresultat, så vi var ändå glada och nöjda efter dagen...:-) Våra utställningsresultat hittar ni under "Resultat".

En Norge-tur till goda och glada vänner är alltid lika skoj! Att vi dessutom kunde kombinera det med firandet av Linda och Tronds (matte och husse till Figo) dotter Annikas 1 årsdag gjorde inte saken sämre...:-) Det är något alldeles speciellt med 1-årsfödelsedagar och nu fick vi ju t.o.m. vara på plats och inte bara skicka en hälsning :-D

En annan stor höjdpunkt var att träffa Sparring's Fylkir hos Boxerhaven "Virvarr" - henne har jag inte sett "live" på 4 år inte heller är hon utställd på den tiden (men klippte till med ett CK i stor och BRA konkurrens - och jag lovar, det var inte så att CK:na "haglade" på den utställningen - extrakul alltså :-)).
Men jösses vilken stilig hund, nytagen bild på henne hittar ni under "Kullar/Planer" scrolla nedåt till statistiken samt F-kullen och leta rätt på "Virvar".

Och när jag var på den sidan och uppdaterade så inser jag att jag saknar "vuxen-bilder" på H-valparna...jag har ju en och annan som jag fått sedan tidigare. Men maila mig gärna igen så kanske jag får "tummen ur" och fixar det också...;-) Maila mig GÄRNA bilder till denna adress då den vanliga mail-adressen inte tar så stora filer! Gäller självklart ALLA med en Sparring-hund eller hund som på annat vis ingår i "familjen".

Det får bli allt härifrån för i dag...vi firar ju födelsedag i huset också :-)

Njut av sommaren!

------------------------------

Senaste nytt under 2006: