Sydamerika

Direkthopp: Franska Guyana, Surinam, Guyana, Venezuela, Trinidad och Tobago, Colombia, Ecuador, Peru, Chile, Argentina, Bolivia, Paraguay, Uruguay, Brasilien

Befolkning: Totalt 73´ (1982), Afroamerikaner(70%), Europeer(12%), Asiater(8%), Maruner(6%), Indianer(4%, Arawaker(Palicur), Kariber(Wayana, Galiba), emerillon, oyapi,)

Förhistoria (- 1643)

Kariber och arawaker bebor området, när kusten ca 1500 upptäcks av spanjorerna. Nederländare, britter och fransmän etablerar en mångfald av kolonier i området ,med olika territoriella och ekonomiska lösningar.

Växlande besittningsförhållanden (1643 - 1817)

(174)

Franska handelsmän etablerar sig 1624, och kolonisatörer anlägger Cayenne 1643. Afrikanska slavar importeras till sockerplantager, men avkastningen motsvara aldrig den som fås på de karibiska plantagerna. Besittningsförhållandena växlar fram till 1817.

Franskt (1817 - 1852)

(35)

Frankrike får kontroll över landet 1817. När slaveriet avskaffas 1848 kollapsar de franska plantagerna.

Straffkolonitiden (1852 - 1946)

(94)

Området blir en fransk straffkoloni 1852, med bland annat den beryktade Djävulsön. Ungefär 70 000 fångar skickas till landet från Frankrike fram till 1939. Straffkolonin avskaffas efter andra världskriget.

Nutid (1946 -)

Landet blir översjöiskt departement 1946. Från mitten av 1900t har en del arbetat för ökat oberoende, och 1983 inrättas en regional rådsförsamling. En överväldigande majoritet är dock emot självständighet. Detta beror till viss del på att landet är starkt beroende av franskt bistånd. Biståndet har gett landet den högsta levnadsstandarden i Sydamerika. I kolonin finns också ett högteknologiskt rymdcenter, som dragit till sig en stor utländsk arbetskraft.

Surinam

Alternativa namn: Nya Nederländerna (1667-?), Nederländska Guyana (?-?).

Befolkning: Totalt 400´ (1996), Indier & Pakistanier(38%, hindi(34%)), Afroamerikaner(31%), Indonesier(14%, Javaneser), Maruner(8,5%), Indianer(3%, Arawaker, Kariber), (sranan), (djuka), (saramaccan)

Förhistoria (- 1650)

Området är troligen bebott 8000 f.Kr. När det upptäcks av spanjorerna 1499 bebos det av kariber och arawaker, som lever i små och ofta krigiska hövdingadömen. Därefter besöks det tidvis av slavjägare. I inlandet lever dock bl.a. macushi och tirinó relativt isolerade.

Brittisk koloni (1650 - 1667)

(17)

Ungefär 1650 etablerar britter socker- och tobaksplantager vid dagens Paramaribo.

Nya Nederländerna (1667 - 1863)

(196)

I utbyte mot Nya Amsterdam (New York) som blir brittiskt, blir kolonin nederländsk 1667. Kolonin får namnet Nya Nederländerna. För att expandera plantagerna importerar nederländarna västafrikanska slavar, och kolonin blir en viktig sockerproducent. Från mitten av 1700t skapar förrymda slavar, maruner eller så kallade bushnegrer, självständiga bosättningar i inlandet baserade på afrikansk kultur. Deras existens erkänns formellt av Nederländerna 1761.

Nya Nederländerna (1863 - 1975)

(112)

Slaveriet avskaffas 1863, vilket skapar brist på arbetskraft. Istället importeras bl.a. indisk (hindustanier) och indonesisk (javaneser) arbetskraft. Självstyre i landet införs 1954.

Nutid (1975 -)

Landet blir självständigt 1975, och styrs av en partiallians av kreoler och hindustanier. De politiska partierna är i huvudsak etniskt baserade. En militärkupp av Bouterse genomförs 1980, med följd att alla politiska motståndare mördas. Med en marxistisk framtoning görs närmanden till Kuba och Libyen. Samtidigt förtrycks rebelliska maruner, och 1986 startar ett gerillakrig mot Bouterse. Det fortgår fram till 1991. Fria val hålls dock 1987, och en multietnisk regering bildas. Bouterse iscensätter en ny kupp 1990, och fungerar som den främste oppositionsledaren. Försök till ekonomiska reformer hämmas av politiska strider, samtidigt som fattigdomen är utbredd bland maruner och indianer. Handelsbalansen är dock relativt god, och utlandsskulderna låga. Landets bauxitindustri med aluminiumframställning är mycket lönsam, medan guld- och timmerkoncession innehas av nordamerikanska och asiatiska företag. Jordbruket domineras av risodling, men även citrusodling är omfattande.

Guyana

Alternativa namn: Brittiska Guyana (1831-1966).

Befolkning: Totalt 800´ (1996), Indier(50%), Afroamerikaner(30%, Maruner), Indianer(6%, Kariber(Akawaio, Patamona, Waiwai), Arawaker(Wapisiana)), Kineser, Portugiser

Förhistoria (- 1615)

Området bebos av arawaker, som dock fördrivs norrut och västerut av kariber. Spanjorer besöker öarna 1500.

Nederländskt (1615 - 1790)

(175)

Europeisk kolonisering börjar 1615 då Nederländska Västindiska Kompaniet bygger ett fort. Nederländarna bedriver handel med indianerna i inlandet, och anlägger sockerplantager. För plantagerna importeras afrikanska slavar. Under 1700t bildar förrymda slavar självständiga bosättningar i inlandets regnskogar baserade på afrikansk kultur. Med brittiska plantager vid Surinam River uppstår konflikter mellan Nederländerna och England. Och delar av området byter överhöghet ett antal gånger. ?(Brittiskt 1787)

Brittiskt (1796 – 1831)

(35)

År 1796 har britterna blivit den dominerande makten, och Storbritanniens överhöghet erkänns 1814 av Nederländerna.

Brittisk koloni (1831 - 1966)

(135)

Landet blir en koloni 1831 med namnet Brittiska Guyana. Slaveriet avskaffas 1834, vilket leder till att plantager måste stängas, då många afrikaner blir småbrukare eller flyttar in till städerna. Plantagernas arbetskraftproblem löses genom att istället importera indiska kontraktsarbetare. Mellan 1838 och 1917 anländer nästan 240 000 indier. En klyfta uppstår mellan de till städerna inflyttande afrikanerna och de jordbrukande indierna. Efter att indianerna under 1800t övervakats av missionsstationer, så skapas flera indianreservat 1910. Det första allmänna valet i landet hålls 1953. En växande etnisk rivalitet leder till allvarliga raskravaller 1964.

Nutid (1966 -)

Landet blir självständigt 1966. En alltmer radikal marxistisk politik drivs, och sockerindustrin nationaliseras. Den ekonomiska basen i landet bräddas genom produktion av ris och bauxit. Landets viktiga bauxitgruvor börjar nationaliseras 1971. Ekonomin försämras dock fram till 1990, samtidigt som den tidigare internationella isoleringen bryts. Många välutbildade lämnar landet, och gränskonflikter med Venezuela och Surinam förbättrar inte heller situationen. En ekonomisk liberalisering med åtstramningar påbörjas 1985. Efter 1992 års val sker ett närmande till den övriga världsekonomin. Trycket från internationella företag som söker koncession på skogsavverkning och gruvdrift ökar, vilket hotar den ursprungliga miljön.

Venezuela

Befolkning: Totalt 23´´ (1999), Mestiser(67%, Pardos (med afrikanskt påbrå)), Kreoler-Sp(21%), Afroamerikaner(10%), Indianer(2%, Guajiro(0,2%), Warao(0,07%), Piaroa(0,06%), Kariber(0,05%), Yanoamo(0,05%), Motilon(0,004%))

Förhistoria (- 1829)

Kariber, arawaker och chibchafolk.
Spansk bosättning från 1521.
Spanskt från 1567.
Del av Nya Granada (spanskt)
Befrielse kamp 1811 – 1821 (spanskt). Republik 1811 - 1812.
Del av Storcolombia 1821 – 1829.

Caudillostyre (1829 - 1899)

(70)

Landet blir självständigt 1829.

Omväxlande Militärdiktatur och Demokrati (1899 - 1964)

(65)

Tusendagarskriget 1899 - 1903.
Insabilitet till 1907.
Diktatur med inslag av demokrati 1907 - 1962.
Demokrati från 1962.

Nutid (1964 -)

Demokrati. Federal republik från 1961.

Trinidad och Tobago

Befolkning: Totalt 1,3´´ (1996), Afroamerikaner(41%), Indier(40%), Mulatter(16%)

Förhistoria (- 1592)

Före Columbus ankomst 1498 bebos öarna av kariber och arawaker.

Spanska tiden (1592 - 1797)

(205)

Spanjorer koloniserar Trinidad 1592, och härskar över ön fram till 1797. Britter bosätter sig på Tobago 1616, men de drivs bort av kariber. Under 1600t kämpar engelsmän, fransmän, nederländare och även kurländare (letter) om kontrollen över ön. Den kommer under nederländsk kontroll, för att 1704 deklareras som neutral. Tobago blir brittiskt 1763, fransk från 1784, men slutligen brittisk genom freden i Amiens 1802.

Brittiskt (1797 - 1889)

(92)

Trinidad erövras av britterna 1797, och tillfaller Storbritannien genom freden i Amiens 1802. Under 1700t och 1800t utvecklades en plantageekonomi baserad på tobak, kakao och socker. I takt med att den inhemska indianbefolkningen dör ut importeras afrikanska slavar och senare indier. Slaveriet avskaffas 1834. Tobago blir en brittisk kronkoloni 1877.

Brittisk kronkoloni (1889 - 1962)

(73)

Trinidad och Tobago förenas 1889 och blir brittisk kronkoloni. Under 1900t blir oljan den dominerande inkomstkällan. En politisk utveckling mot självständighet börjar på 1920t, och 1956 får det visst självstyre.

Nutid (1962 -)

Trinidad och Tobago blir självständigt inom brittiska samväldet 1962, men omvandlas till republik1976.

Colombia

Befolkning: Totalt 35´´ (1996), Mestiser(58%), Kreoler-Sp(20%), Mulatter(14%), Afroamerikaner(4%), Afroindianer(3%), Indianer(1,4%, Arawak(Guajiro(0,2%)), Chibcha(Paez, Koghi, Arhuaco), Choco(0,16%), guahibo(0,06%), Tucano(0,05%), guambiano, quechua)

Förhistoria

Chibcha och taironafolk.
Spansk erövring från 1525.
Del av Peru ? - 1544 – 1739 (spanskt).

Vicekungadöme Nya Granada (1739 - 1819)

(80)

Spanskt.

Storcolombia (1819 - 1830)

(11)

Tvåpartisystem (1830 - 1902)

(72)

Namn: Nya Granada 1830-1858.
Inbördeskrig mellan liberaler och konservativa 1899 - 1902.
? Självständigt 1886.

Fredstid (1902 - 1948)

(46)

Panama fritt 1903.

La Violencia (1948 - 1957)

(9)

Gerillakrig
Militärdiktatur 1953 - 1957.

Nationalfront (1957 - 1974 - 1986?)

(17)

Gerilla M19 från 1960.

Tvåpartisystem (1974 - 1991)

(17)

Nutid (1991 -)

Ecuador

Befolkning: Totalt 12´´ (1996), Mestiser(55%), Indianer(25%, Jivaro(0,2%, Achuar, Shuar), Quechua(Otavalo, Canelo(0,12%), Quijo(0,2%), Canari), Chibcha(0,07%, Colorado, Cayapa), Waorani & Zaparo & Cofan & Secoya & Siona), Kreoler-Sp(10%), Afroamerikaner(10%)

Förhistoria (- 1830)

Del av Inkariket.
Spanskt från 1535. Administrativ enhet från 1583.
Del av Peru till 1739. Spanskt. (Quito)
Del av Nya Granada 1739 – 1822. Spanskt. (Quito). Förklarat självständigt 1809.
Del av Storcolombia 1822 – 1830.

Caudillism (1830 - 1913)

(83)

Självständigt/Tvåpartisystem
Liberal statskupp 1895.

Instabilitet (1913 - 1979)

(66)

Instabilitet 1913 - 1934.
Kaotiskt 1931 - 1944.
Omväxlande diktatur och demokrati 1934 - 1979.

Nutid (1979 -)

Demokrati.

Peru

Befolkning: Totalt 24´´ (1996), Indianer(54%, Quechua(47%), Aymara(5,4%), Aguaruna(0,1%), pano, Arawaker, Jivaro), Mestiser(32%), Kreoler-Sp(12%), Afroamerikaner(1%)

Förhistoria (- 1533)

Del av Inkariket.

Spansk erövring (1533 - 1542)

(9)

Spanske uppgörelser i 20 år.

Vicekungadöme (1542 - 1821)

(279)

(spanskt)
Tupac Amarus uppror 1780 - 1781.

Självständigt (1821 - 1839)

(18)

Självständighetskrig till 1824.
Under Storcolombia 1823 - 1827.
Federation med Bolivia 1836 – 1839.

Guano-epoken (1839 - 1895)

(56)

Stabilitet (1895 - 1930)

(35)

Tvåpartisystem.
Folkdiktatur 1928 - 1930.

Omväxlande diktatur och demokrati (1930 - 1980)

(50)

Nutid (1980 -)

"Demokrati". Sendero Luminoso gerilla. Tupacamorogerillan.

Chile

Befolkning: Totalt 14´´ (1996), Mestiser(90%), Kreoler-Sp(5%), Indianer(5%, Araukaner(2%, Mapuche), Quechua & Aymara(0,4%), Atacama, Diaguita, Alacaluf, Yahgan)

Förhistoria (- 1818)

Spansk kolonisering från 1540 .
Del av Peru till 1818. Spanskt. Frihetssträvan 1810 - 1818.

Självständigt (1818 - 1938)

(120)

Krig mot Peru och Bolivia 1879 - 1883.
Slut på indiankrig (araukaner) 1883.
Liberal statskupp 1891 leder till inbördeskrig.
Tvåpartisystem till 1938.

Demokrati (1938 - 1973)

(35)

Militärdiktatur (1973 - 1990)

(17)

(Pinochet)

Nutid (1990 -)

Demokrati.

Argentina

Befolkning: Totalt 35´´ (1996), Kreoler-Sp/Ita(85%), Mestiser & Indianer(15%, Indianer:Abipon, Mocovic, Puelche, Tehuelche, Ona, Yahgan, Quechua, Mapuche, Toba, Mataco, Chiriguano)

Förhistoria (- 1810)

Diaguito.
Spansk upptäckt från 1516.
Del av Peru
Del av Rio de La Plata från 1776. (spanskt)

Självständigt (1810 - 1861)

(51)

Revolution.
Förklarad republik 1816 – 1861. Konflikter.

Federation (1862 - 1930)

(68)

Tvåpartisystem.
Stabilitet.
Italiensk och spansk invandring.
Slut på indiankrig ca 1880.

(1930 – 1983)

(53)

Instabilitet.
Vacklande regeringar 1930 - 1943.
Peronjuntan från 1943.
Peron vald 1946 - 1955.
Demokrati 1955 – 1966. Instabilitet. Militärstyre.
Militärstyre 1966 – 1973.
Peronisterna 1973 - 1976.
"The Dirty War" 1976 - 1983.

Nutid (1983 -)

Demokrati.

Bolivia

Befolkning: Totalt 7,4´´ (1996), Indianer(Bergsind(54%, Quechua(30%), Aymara(25%)), Torrskogsind(0,7%, tupi-guarani(Chiriguano), zamuco(Ayoreo), macro-guaicuru(Mataco)), Regnskogsind(0,4%, Arawak, tacana)), Mestiser(25%), Kreoler-Sp(10%)

Förhistoria (- 1533)

Del av Inkariket.
Spansk erövring 1531 - 1533.
Del av Peru till 1776, Alto Peru. Spanskt.
Del av Rio de La Plata från 1776. Spanskt.
Befrielsekrig 1816 – 1825.

Självständigt (1825 - 1884)

(59)

Militärstyre (och instabilitet) till 1884.

Civilt styre (1884 - 1920)

(36)

Stabilitet och tillväxt.
Oligarkisk republik.
Liberal statskupp 1899.

Växande instabilitet (1920 - 1952)

(32)

Militärstyre och kupper.

Reformer (1952 - 1964)

(12)

Revolution. Socialistiska reformer.
Indianer fria invånare.

Militärdiktatur (1964 - 1982)

(18)

Instabilitet. Bankrutt.

Nutid (1982 -)

Demokrati.

Paraguay

Befolkning: Totalt 5´´ (1996), Mestiser-Sp(99%), Indianer(3%, Tupi-guarani(Kaiwa(0,2%), Chiriguano(0,07%), Chiripa(0,14%)), Mataco-guaicuru(Chulupi(0,3%), Lengua(0,2%), Kasnatan(0,09%)), Zamuco(Chamacoco(0,02%), Ayoreo(0,016%)), Tyskar(1,7%)

Förhistoria

Guarani och guaicuru.
Spansk erövring från 1537.
Del av Rio de La Plata 1776 – 1811. Spanskt.

Självständigt (1811 - 1870)

(59)

Diktatur 1814 - 1840.
Paraguaykriget 1864 - 1870 mot Brasilien, Uruguay och Argentina.

Tvåpartisystem (1870 - 1936)

(66)

Militärdiktatur (1936 - 1989)

(53)

Nutid (1989 -)

Demokratisering.

Uruguay

Befolkning: Totalt 3,2´´ (1996), Kreoler-Sp(88%, Judar(2%)), Mestiser(8%), Mulatter

Förhistoria

Charrua.
Gränsland. Portugisiskt från 1680. Spanskt från 1726.
Del av Rio de La Plata 1776 – 1811. Spanskt.
Frihetskampen 1811 - 1815.

Portugisiskt (1816 - 1828)

(12)

Frihetskamp.
Del av Brasilien 1818 - 1828.
Provinsen Banda Oriental självständigt från 1825, omdöpt => Uruguay

Slutgiltigt självständigt (1828 - 1870)

(42)

Konflikter.
(Tvåpartisystem (1828 - 1903))

Självständigt (1870t - 1950t)

(80)

Stabilitet, ekonomisk utveckling.
Liberal statskupp 1897.
(Reformvänlig demokrati (1903 - 1933))
(Civildiktatur (1933 - 1946))

Ekonomisk tillbakagång (1950t - 1973)

(23)

("Demokrati" (1946 - 1973))

Militärdiktatur (1973 - 1985)

(12)

Nutid (1985 -)

Demokrati.

Brasilien

Befolkning: Totalt 155´´ (1996), Kreoler-Port & Mestiser(55%), Mulatter(39%), Afroamerikaner(5%), Asiater(1%), Indianer(0,1%, Ge(Kayapo, Kreen-akarore, Apinaye, Bororo, Canela, Fulnio, Guato, Kaingang, Karaja, Xavante, Xerente, Xokleng), Arawak(Apurina, Baniwa, Campa, Piro, Wapishana, Terena), Tukano(Cubeo, Desano, Makuna, Tukano), Kariber(Kalapalo, Macushi, Waiwai), Tupi-guarani(25', Gaviao, Munduruku, Nhengatu, Satere-mawe, Tupi-cocama, Wayampi, Ava-chiripa, Guajajara, Kaiwa, Mbya, Tapirape), Pano(Sharanahua, Yaminahua), Yanomani(18'), Huitoto, Nambikuara, Tikuna)

Förhistoria (- 1549)

Landet är bebott av paleoindianska samlare ca 10000 f.Kr. På väg till Indien upptäcker portugisen Pedro Alvares Cabral landet 1500. Det bebos då av många olika indianfolk. Vid Amazonas finns bland annat väldiga byområden. Enligt Tordesillasfördraget 1494 mellan Portugal och Spanien är de nyupptäckta östra delarna reserverade åt Portugal. Kustlandet är befolkat av jordbrukande, fiskande och samlande tupiindianer. I brist på folk att driva handel med, så blir den enda portugisiska verksamheten i landet export av brasilträ. Portugisisk kolonisering påbörjas 1531. År 1534 delas kusten i 12 förläningar, som ges till portugisiska adelsmän. Fyra av dessa blir aldrig bosatta, fyra överges, och de enda som går med vinst blir Pernambuco och Sao Vicente (Sao Paulo). Eftersom det inte finns någon samordning mellan områdena, så blir de dessutom tacksamma mål för franska pirater.

Sockertiden (1549 - 1695)

(146)

För att rädda de resterande delarna skickas en guvernör, Tome de Sousa, till landet 1549. Landet blir nu en portugisisk koloni, samtidigt som huvudstaden Salvador da Bahia anläggs. Koloniseringen tar nu åter fart. Efterhand anläggs stora sockerplantager, främst i nordöstra delen av landet, som drivs med indianska slavarbetare. Utöver sockerrör är de huvudsakliga produkterna tobak och boskap. Makten samlas hos ett fåtal landägande familjer. Konflikter om indianerna uppstår dock då jesuiterna vill konvertera indianerna och skapa indianbyar med skolor och missioner, medan kolonisatörerna vill använda dom som slavar. Ett kungligt dekret 1549 ger jesuiterna kontroll över kristna indianer, medan kolonisatörerna får förslava indianer fångade i krig. På 1600t görs många expeditioner, speciellt från Sao Paulo, in i landet för att söka efter slavar och guld. Regelbundna konflikter med indianer och jesuiter uppstår, och på grund av förslavning, europeiska sjukdomar och massakrer minskar indianbefolkningen drastiskt. Bland annat tack vare jesuiternas framgångsrika arbete, så börjar man så småningom använda importerade afrikanska slavar istället för indianer. Totalt förs mer är 3,5 miljoner afrikaner till landet, innan slaveriet avskaffas 1888. Fransmännen anlägger en garnison vid nuvarande Rio 1555, men drivs bort 1565. Nederländarna ockuperar en stor del av nordöstra Brasilien (Pernambuco) från 1624 (1630?), men drivs bort 1654 av portugisiska kolonisatörer. Däremot växer det engelska inflytandet i betydelse. Konkurrensen från sockerplantager i Antillerna leder dock till stagnation för de brasilianska sockerplantagerna på 1690-talet. Inlandsexpeditionerna leder till att landet växer på bekostnad av den i Tordesillasfördraget definierade spanska delen av Sydamerika. Vid fördraget i Madrid 1750 erkänns områdena som portugisiska.

Guldtiden (1695 - 1762)

(67)

År 1695 upptäcker indianjägare från Sao Paulo en stor guldfyndighet i Rio das Velhas, vilket leder till en guldrush. Detta är början på koloniseringen av inlandet, där det mesta guldet hittas i Minas Gerais. Rio de Janeiro får nu en ökande betydelse, på bekostnad av nordöstra Brasilien. Många portugiser strömmar till landet, och slavhandeln blomstrar. Det engelska inflytandet formaliseras 1703 genom Methuenfördraget, då Portugal i många avseenden förvandlas till en mellanhand mellan England och Brasilien. På 1720t upptäcks även diamanter. Under 1700t ökar befolkningen i landet från ca 300 000 till 3 miljoner. Efter år av konflikter med kolonisatörer och myndigheter blir jesuiterna 1759 utvisade ur landet. Från 1700t kompletteras de traditionella produkterna med bomull och kaffe.

Kungatiden (1762 – 1822)

(60)

Kolonin blir vicekungadöme 1762, och Rio görs till ny huvudstad 1763. Guldproduktionen avtar nu, samtidigt som jordbruket blir mer varierat, och nya områden i norr och söder exploateras. När Napoleon invaderar Portugal 1807, flyr hovet bestående av ca 10 000 personer med brittisk hjälp till Brasilien. Genom att landet blir kungligt säte, får landet välutvecklade administrativa och politiska institutioner. Det blir samtidigt tillåtet att handla med andra länder än Portugal. År 1815 blir landet ett eget rike i personalunion med Portugal. I samband med en liberal revolution i hemlandet, återvänder kung Johan VI till Portugal 1821. Hans son Pedro blir då Brasiliens regent. Landets första frihetsrörelse, Incofidencia Mineira, uppstår i Ouro Preto 1789, sporrad av ökade guldskatter. 1792 hängs dock dess ledare Tiradentes (Joaquim Jose da Silva Xavier), och rörelsen kollapsar.

Kejsartiden (1822 - 1889)

(67)

För att förhindra att faderns reformer avskaffas, förklarar Pedro 1822 landet som självständigt kejsardöme, och han själv blir den första kejsaren. Den nya starkare centralmakten, leder till många lokala uppror de följande åren. År 1825 revolterar Cisplatinska provinsen i söder, vilket leder till krig mot Förenade Provinserna (Argentina). Detta leder till att det självständiga Uruguay bildas 1828. På 1840t stabiliseras dock läget i landet. Istället blir det krig mot Argentina 1851-1852 och mot Paraguay 1865-1870, vilket stärker militärens status. Mellan 1840 och 1889 stiger invånarantalet från ca 4 miljoner till ca 14 miljoner. Efter brittiska påtryckningar antas 1850 en lag som starkt begränsar slavimporten. Slavekonomin avskaffas sedan helt 1888, då alla slavar blir fria. Manaus får en blomstringstid 1870-1914 tack vara gummihandeln, men går tillbaka när Asien börjar producera gummi med hjälp av utsmugglade frön.

Den gamla republiken (1889 - 1930)

(41)

Vid en statskupp 1889 störtas kejsaren Pedro II, och landet blir en republik 1891. Militären blir nu den mest inflytelserika institution i landet. De lokala oligarkierna får stor handlingsfrihet, medan centralmakten domineras från delstaterna Sao Paulo och Minas Gerais. Det expansiva exportjordbrukets behov av arbetskraft kvarstår efter slaveriets avskaffande. Det mindre betydelsefulla Sao Paulo-området lyckas locka till sig europeisk arbetskraft. Ca 900 000 invandrar till området mellan 1887 och 1900, varav hälften från Italien. Kaffeexporten blir motorn i den nya industrin som växer fram i området. Nya sociala grupper framträder nu i landet i form av en urban medelklass och en industriarbetarklass, samtidigt som socialismen och kommunisman börjar göra sig gällande. Ekonomin, baserad främst på export av gummi och kaffe, försämras dock och kollapsar 1930. I detta läge avsätter militären presidenten, och för oppositionens Getulio Vargas till makten istället.

Den nya staten (1930 - 1964)

(34)

Den nya presidenten Vargas förbättrar kontrollen över delstaterna, samtidigt som han försvagar den militanta vänstern och den fascistiska högern. Efter hand ökar hans personliga makt, och styret blir allt mer auktoritärt. En populistisk politik förs, i form av nationalism, ekonomisk styrning, sociala reformer och med mobilisering av arbetarrörelsen gentemot oligarkiet. Bland annat införs minimilöner. Från 1942 deltar landet med trupper i andra världskriget på de allierades sida. Vargas avsätts i en militärkupp 1945, men väljs åter till president från 1951. Han tar dock sitt liv 1954, efter en politisk skandal. Under sitt styre påbörjar Vargas att omvandla landet till en industrination, med staten i centrum. Detta, och det populistiska styret, fortsätter under de kommande regeringarna. En snabb ekonomisk utveckling med stora investeringar görs, bland annat byggs den nya huvudstaden Brasilia, som invigs 1960. De stora projekten leder dock till ekonomisk obalans, med inflation som följd. Krav på sociala reformer kommer från bland annat industriarbetare och lantarbetare, och landet blir allt mer oroligt. När president Goulart 1964 ska införa ett antal radikala reformer, bl.a. utdelning av jord och nationalisering av amerikanska oljebolag, tar militären över makten med stöd av CIA.

Militärdiktaturen (1964 - 1985)

(21)

Ett antal generaler styr landet de följande åren. Initialt sker detta med hårda metoder, men en stegvis avveckling av diktaturen sker från 1979, då oppositionen återfår sina politiska rättigheter. Genom exploatering av naturresurser, utländska investeringar, stora statliga satsningar, billiga utländska krediter och central styrning, utvecklas landets ekonomi mycket snabbt. Ett massivt vägbyggnadsprogram i Amazonas möjliggör ny bosättning. Den materiella utvecklingen sker dock på bekostnad av ökade klyftor i samhället, rovdrift av naturen, förintande av indianstammar, förslumning kring städerna och en eftersatt landsbygd. Samtidigt ökar landets skuldbörda avsevärt., och det ekonomiska undret avbryts plötsligt i början av 1980t på grund av den internationella recessionen. Desperata åtstramningar införs för att öka handelsöverskottet, med social oro som följd.

Nutid (1985 -)

Landet blir demokratiskt 1985, då styret lämnas över till civila politiker. De stora ekonomiska och sociala problemen fortsätter, och inflationen skenar iväg. År 1993 når den en topp på 2100 %. Finansminister Cardoza lyckas 1994 få kontroll på inflationen genom en plan där valutan real knyts till den amerikanska dollarn. Senare samma år väljs han till president. Ekonomin öppnas upp, och utländska investeringar lockas till landet, vilket leder till en stark ekonomisk tillväxt. Landet präglas dock alltjämt av stora sociala klyftor.

Referenser: Utbildning för biståndsverksamhet (UBV)

© Stefan Kulldorff 2002. Denna sida är skyddad av upphovsrättslagen.