Nordöstafrika

Direkthopp: Sudan, Etiopien, Eritrea, Somalia, Djibouti

Alternativa namn: Mahdiriket (1882-1898), Angloegyptiska Sudan (1899 - 1956)

Befolkning: Totalt 28´´ (1996), Araber(50%), Nubier(3%), Nilotiska folk(12%, Dinka, Nuer, Shilluk), Beja(6%), Hausa(4%), Fur(3,5%), Nuba(5%), Azande(1,6%)

Förhistoria (- 1821)

Området är bebott 23000 f.Kr. av jägare och samlare. Så småningom blir befolkningen mer bofast,. På 3000t f.Kr. blir också kontakterna med Egypten allt betydelsefullare. Kuch, Meroe, Nubien och Egypten är tidiga riken i Sudan. I Nubien uppstår på 500t kristna riken. När Egypten invaderas av islam på 600t, attackeras även Nubien av araber. Ett avtal sluts som fredar de kristna rikena. På 1300t och 1400t anländer dock stora mängder arabiska beduiner och de kristna rikena går under. Funjfolket tar nu makten mellan Blå och Vita Nilen, och skapar under 1600t och 1700t en mäktig muslimsk stat.

Egyptiska tiden (1821 - 1882)

(60)

Funjriket och norra Sudan invaderas av Egypten 1821. Främsta syftet är att få tillgång till slavar, guld, elfenben och timmer. Nordsudaneser samarbetar med det nya styret i slavräder mot södra Sudan. Så småningom tar europeiska köpmän över en del av handeln. Egypten tar åter initiativet omkring 1870, och tränger ner till de centralafrikanska sjöarna. Egypten blir en brittisk lydstat 1882, varmed det egyptiska styret i Sudan upphör.

Mahdismen (1882 - 1898)

(16)

Den religösa upprorsrörelsen mahdismen tar nu kontroll över det mesta av Sudan.

Brittiska tiden (1898 - 1956)

(58)

Brittisk-egyptiska styrkor besegrar mahdisterna 1898, och Sudan blir en brittisk koloni. Norra och södra Sudan får skilda administrationer, där tillstånd krävs för att resa mellan de två delarna. Viss modernisering görs, med byggande av järnvägar utveckling av bomullsodling. Efter första världskriget och Egyptens självständighet växer en nationalism fram. Vissa krävde en union med Egypten, medan andra krävde full självständighet. Under andra värdskriget inrättas en rådgivande församling av representanter för norra Sudan. En lagstiftande församling inrättas 1948, och 1953 införs självstyre. Uppror bryter ut i södra Sudan där man fruktar ett arabisk-muslimskt styre.

Nutid (1956 -)

Landet blir helt självständigt 1956. Politisk splittring i norr leder till ett militärt maktövertagande 1958. Ett nytt försök med civilt styre görs 1964, men avbryts av en militärkupp 1969. Ett uppgörelse om regionalt självstyre görs med gerillan i söder 1972. Fundamentalistiska påtryckningar leder dock till att islamisk lag (sharia) införs, varmed upproret i söder åter flammar upp 1983. Efter ett nytt försök med civilt styre 1985-1989 tar general Umar-al-Bashir makten, politisk verksamhet förbjuds och censur införs. Det fundamentalistiska förtrycket av södern tilltar, samtidigt som kampen för bildandet av en självständig stat där fortgår.

Etiopien

Alternativa namn: Abessinien.

Befolkning: Totalt 55´´ (1996) , Inkl.Eritrea: Amharer, Tigre, Somalier(Dasenech), Oromo, Nuer, Falasha, Watta

Aksum (1 - 1000)

(999)

Tigray huvudstad till 800t, därefter Wollo,

Zagwe-perioden / Lasta (1000 - 1270)

(270)

Zagätten 1137 – 1270. (agawisk furste)

Amhara / Shewa (1270 - 1632)

(362)

Ödeläggelse av sultanatet Harev 1529 – 1543.

Gonder (1632 - 1855)

(223)

Moderna Etiopien (1855 - 1936)

(81)

Italienska tiden (1936 - 1952)

(16)

Italiensk koloni 1936 - 1941.
Delvis självständigt 1941 - 1952.

Nutid (1952 -)

Landet blir självständigt 1952. Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF) besegrar tillsammans med Eritreanska folkets befrielsefront (EPLF) den kommunistiska diktaturen 1991, och Eritrea blir självständigt 1993. Ett gränskrig med Eritrea bryter ut 1998.

Eritrea

Befolkning: Totalt 3,5´´ (1996), Afar, Saho, Tigre, Beja, Bilen, Tigray

Italienska tiden (1890 - 1941)

(51)

Del av kolonin Italienska Östafrika 1936 - 1941.

Brittiska tiden (1941 - 1952)

(11)

Brittisk administration.

Etiopiska tiden (1952 - 1993)

(41)

Självständigt i federation med Etiopien 1952 - 1962. Del av Etiopien från 1962. Eritreanska folkets befrielsefront (EPLF) besegrar tillsammans med Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF) den kommunistiska diktaturen 1991.

Nutid (1993 -)

Landet blir självständigt 1993. Ett gränskrig med Etiopien bryter ut 1998.

Somalia

Befolkning: Totalt 9,3´´ (1996), Somalier, Oromo, boon, mishungulu, swahili

Förhistoria (- 1960)

På 800t islamiseras somalierna, och de deltar på 1500t i striderna mellan muslimer och kristna i Etiopien, där de kristna slutligen segrar 1542. Turkiska och egyptiska försök görs under de kommande århundradena att behärska området, dock utan större framgång. De europeiska sjöresorna till Indien på 1800t ökar pressen på området, och britterna upprättar på 1880t protektoratet Brittiska Somaliland i norra delen av Somalia. Syftet är att skydda den brittiska flottstation i Aden (Sydarabien). År 1888 fastställs gränsen mot protektoratet Franska Somaliland (Djibouti) i norr. De kommande åren skapar Italien ett motsvarande protektorat, Italienska Somaliland, i söder. År 1897 införlivas det av somalier bebodda Ogaden i Etiopien. Majoriteten av befolkningen påverkas inte nämnvärt av de främmande regimerna. På 1920t och 1930t satsar dock italienarna stora resurser på att utveckla och kolonisera sitt protektorat. Under andra världskriget (1939-1945) ockuperas Italienska Somaliland av britterna. Från 1950 ger dock FN förvaltningsrätten till Italien, för att förbereda självständighet.

Nutid (1960 -)

Brittiska Somaliland och Italienska Somaliland bilder en gemensam självständig stat 1960. Nationalistiska krav på att även Franska Somaliland, Ogaden och norra Kenya ska ingå i det nya landet avvisas av europeiska och afrikanska makter. Det nya Somalia orienterar sig mot Sovjet, varifrån militär och ekonomisk hjälp fås. Att smälta ihop de två kolonierna med bland annat skilda lagar visar sig svårt. Rivalitet mellan olika klaner är också ett annat problem. Den demokratiska regeringen störtas 1969 av en grupp militärer, och alla politiska partier förbjuds. En statsideologi av revolutionär socialism kombinerad med islam införs. Landet drabbas under 1970t och 1980t flera gånger av svår torka, med resultat att nomadernas kamel- och boskapshjordar kraftigt reduceras. Ett försök görs att erövra Ogaden från Etiopien, men detta slås tillbaka med sovjetisk och kubansk hjälp 1977-1978. Detta leder till en brytning med kommunistblocket och ett närmande till USA. Samtidigt får landet ta emot många somaliska flyktingar från Ogaden. Påfrestningarna i landet leder till uppror i norr 1982, och sedan även i övriga delar av landet. Motståndet baseras på klantillhörighet, och riktas mot de klaner som är ekonomiskt och politiskt gynnade av centralregimen. Regimen faller 1991, och klanstriderna övergår efterhand i strider mellan krigsherrar vars mål är att erövra så stora områden som möjligt. Missväxt leder till stor brist på livsmedel, men på grund av anarkin i landet dröjer det till 1992 innan FN beslutar skicka en mindre truppstyrka till landet. Dess uppgift är att övervaka distributionen av livsmedel. Amerikanska trupper används för att öppna en korridor in i landet, men de kommer i strider med olika grupperingar, och tvingas lämna landet 1994. FN-förhandlingar görs för att försöka få stabilitet i landet, och framförallt i norra delen har en viss ekonomisk återuppbyggnad kunnat ske.

Djibouti

Alternativa namn: Franska Somaliland (1862/96 - 1967), Afar och Issa (1967 - 1977).

Befolkning: Totalt 600´ (1996), Issa(46%), Afar(38%), Yemeniter, Indier

Förhistoria (- 1862)

Sedan antiken har landet varit delaktig i kust- och karavanhandeln i östra Afrika. Landet bebos dock främst av nomadiserande boskapsskötare. Politiskt domineras det av det etiopiska området.

Franska tiden (1862 - 1977)

(115)

Fransmännen köper hamnstaden Obock av afarhövdingar. Besittningen utökas 1884-1888 med en kustremsa ner till Brittiska Somaliland. Hamnen Djibouti anläggs 1888, som 1892 blir huvudstad. Gränsen gentemot Etiopien fastställs 1897, och ett samarbete om ett järnvägsbygge till Abbis Abeba påbörjas. Grunden för kolonins ekonomi blir inkomsterna från järnvägen och hamnen. Efter Andra världskriget (1939-1945) införs viss autonomi. En folkomröstning om självständighet 1967, resulterar i att landet stannar under Frankrike.

Nutid (1977 -)

Landet blir självständigt 1977.

© Stefan Kulldorff 2002. Denna sida är skyddad av upphovsrättslagen.