 |
Nordöstafrika
|
 |
Direkthopp: Sudan, Etiopien,
Eritrea, Somalia, Djibouti
Sudan
Alternativa namn: Mahdiriket (1882-1898),
Angloegyptiska Sudan (1899 - 1956)
Befolkning: Totalt 28´´
(1996), Araber(50%), Nubier(3%), Nilotiska folk(12%, Dinka, Nuer, Shilluk),
Beja(6%), Hausa(4%), Fur(3,5%), Nuba(5%), Azande(1,6%)
Området är bebott 23000 f.Kr. av jägare och samlare. Så
småningom blir befolkningen mer bofast,. På 3000t f.Kr. blir
också kontakterna med Egypten allt betydelsefullare. Kuch, Meroe,
Nubien och Egypten är tidiga riken i Sudan. I Nubien uppstår
på 500t kristna riken. När Egypten invaderas av islam på
600t, attackeras även Nubien av araber. Ett avtal sluts som fredar
de kristna rikena. På 1300t och 1400t anländer dock stora mängder
arabiska beduiner och de kristna rikena går under. Funjfolket tar
nu makten mellan Blå och Vita Nilen, och skapar under 1600t och 1700t
en mäktig muslimsk stat.
| Egyptiska tiden (1821 - 1882) |
(60) |
Funjriket och norra Sudan invaderas av Egypten 1821. Främsta syftet
är att få tillgång till slavar, guld, elfenben och timmer.
Nordsudaneser samarbetar med det nya styret i slavräder mot södra
Sudan. Så småningom tar europeiska köpmän över
en del av handeln. Egypten tar åter initiativet omkring 1870, och
tränger ner till de centralafrikanska sjöarna. Egypten blir en
brittisk lydstat 1882, varmed det egyptiska styret i Sudan upphör.
| Mahdismen (1882 - 1898) |
(16) |
Den religösa upprorsrörelsen mahdismen tar nu kontroll över
det mesta av Sudan.
| Brittiska tiden (1898 - 1956) |
(58) |
Brittisk-egyptiska styrkor besegrar mahdisterna 1898, och Sudan blir en
brittisk koloni. Norra och södra Sudan får skilda administrationer,
där tillstånd krävs för att resa mellan de två
delarna. Viss modernisering görs, med byggande av järnvägar
utveckling av bomullsodling. Efter första världskriget och Egyptens
självständighet växer en nationalism fram. Vissa krävde
en union med Egypten, medan andra krävde full självständighet.
Under andra värdskriget inrättas en rådgivande församling
av representanter för norra Sudan. En lagstiftande församling
inrättas 1948, och 1953 införs självstyre. Uppror bryter
ut i södra Sudan där man fruktar ett arabisk-muslimskt styre.
Landet blir helt självständigt 1956. Politisk splittring i norr
leder till ett militärt maktövertagande 1958. Ett nytt försök
med civilt styre görs 1964, men avbryts av en militärkupp 1969.
Ett uppgörelse om regionalt självstyre görs med gerillan
i söder 1972. Fundamentalistiska påtryckningar leder dock till
att islamisk lag (sharia) införs, varmed upproret i söder åter
flammar upp 1983. Efter ett nytt försök med civilt styre 1985-1989
tar general Umar-al-Bashir makten, politisk verksamhet förbjuds och
censur införs. Det fundamentalistiska förtrycket av södern
tilltar, samtidigt som kampen för bildandet av en självständig
stat där fortgår.
Etiopien
Alternativa namn: Abessinien.
Befolkning: Totalt 55´´
(1996) , Inkl.Eritrea: Amharer, Tigre, Somalier(Dasenech), Oromo, Nuer,
Falasha, Watta
Tigray huvudstad till 800t, därefter Wollo,
| Zagwe-perioden / Lasta (1000 - 1270) |
(270) |
Zagätten 1137 1270. (agawisk furste)
| Amhara / Shewa (1270 - 1632) |
(362) |
Ödeläggelse av sultanatet Harev 1529 1543.
| Gonder (1632 - 1855) |
(223) |
| Moderna Etiopien (1855 - 1936) |
(81) |
| Italienska tiden (1936 - 1952) |
(16) |
Italiensk koloni 1936 - 1941.
Delvis självständigt 1941 - 1952.
Landet blir självständigt 1952. Tigreanska folkets befrielsefront
(TPLF) besegrar tillsammans med Eritreanska folkets befrielsefront (EPLF)
den kommunistiska diktaturen 1991, och Eritrea blir självständigt
1993. Ett gränskrig med Eritrea bryter ut 1998.
Eritrea
Befolkning: Totalt 3,5´´
(1996), Afar, Saho, Tigre, Beja, Bilen, Tigray
| Italienska tiden (1890 - 1941) |
(51) |
Del av kolonin Italienska Östafrika 1936 - 1941.
| Brittiska tiden (1941 - 1952) |
(11) |
Brittisk administration.
| Etiopiska tiden (1952 - 1993) |
(41) |
Självständigt i federation med Etiopien 1952 - 1962. Del av Etiopien
från 1962. Eritreanska folkets befrielsefront (EPLF) besegrar tillsammans
med Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF) den kommunistiska diktaturen
1991.
Landet blir självständigt 1993. Ett gränskrig med Etiopien
bryter ut 1998.
Somalia
Befolkning: Totalt 9,3´´
(1996), Somalier, Oromo, boon, mishungulu, swahili
På 800t islamiseras somalierna, och de deltar på 1500t i striderna
mellan muslimer och kristna i Etiopien, där de kristna slutligen segrar
1542. Turkiska och egyptiska försök görs under de kommande
århundradena att behärska området, dock utan större
framgång. De europeiska sjöresorna till Indien på 1800t
ökar pressen på området, och britterna upprättar
på 1880t protektoratet Brittiska Somaliland i norra delen av Somalia.
Syftet är att skydda den brittiska flottstation i Aden (Sydarabien).
År 1888 fastställs gränsen mot protektoratet Franska Somaliland
(Djibouti) i norr. De kommande åren skapar Italien ett motsvarande
protektorat, Italienska Somaliland, i söder. År 1897 införlivas
det av somalier bebodda Ogaden i Etiopien. Majoriteten av befolkningen
påverkas inte nämnvärt av de främmande regimerna.
På 1920t och 1930t satsar dock italienarna stora resurser på
att utveckla och kolonisera sitt protektorat. Under andra världskriget
(1939-1945) ockuperas Italienska Somaliland av britterna. Från 1950
ger dock FN förvaltningsrätten till Italien, för att förbereda
självständighet.
Brittiska Somaliland och Italienska Somaliland bilder en gemensam självständig
stat 1960. Nationalistiska krav på att även Franska
Somaliland, Ogaden och norra Kenya ska ingå i det nya landet
avvisas av europeiska och afrikanska makter. Det nya Somalia orienterar
sig mot Sovjet, varifrån militär och ekonomisk hjälp fås.
Att smälta ihop de två kolonierna med bland annat skilda lagar
visar sig svårt. Rivalitet mellan olika klaner är också
ett annat problem. Den demokratiska regeringen störtas 1969 av en
grupp militärer, och alla politiska partier förbjuds. En statsideologi
av revolutionär socialism kombinerad med islam införs. Landet
drabbas under 1970t och 1980t flera gånger av svår torka, med
resultat att nomadernas kamel- och boskapshjordar kraftigt reduceras. Ett
försök görs att erövra Ogaden från Etiopien,
men detta slås tillbaka med sovjetisk och kubansk hjälp 1977-1978.
Detta leder till en brytning med kommunistblocket och ett närmande
till USA. Samtidigt får landet ta emot många somaliska flyktingar
från Ogaden. Påfrestningarna i landet leder till uppror i norr
1982, och sedan även i övriga delar av landet. Motståndet
baseras på klantillhörighet, och riktas mot de klaner som är
ekonomiskt och politiskt gynnade av centralregimen. Regimen faller 1991,
och klanstriderna övergår efterhand i strider mellan krigsherrar
vars mål är att erövra så stora områden som
möjligt. Missväxt leder till stor brist på livsmedel, men
på grund av anarkin i landet dröjer det till 1992 innan FN beslutar
skicka en mindre truppstyrka till landet. Dess uppgift är att övervaka
distributionen av livsmedel. Amerikanska trupper används för
att öppna en korridor in i landet, men de kommer i strider med olika
grupperingar, och tvingas lämna landet 1994. FN-förhandlingar
görs för att försöka få stabilitet i landet,
och framförallt i norra delen har en viss ekonomisk återuppbyggnad
kunnat ske.
Djibouti
Alternativa namn: Franska Somaliland
(1862/96 - 1967), Afar och Issa (1967 - 1977).
Befolkning: Totalt 600´ (1996),
Issa(46%), Afar(38%), Yemeniter, Indier
Sedan antiken har landet varit delaktig i kust- och karavanhandeln i östra
Afrika. Landet bebos dock främst av nomadiserande boskapsskötare.
Politiskt domineras det av det etiopiska området.
| Franska tiden (1862 - 1977) |
(115) |
Fransmännen köper hamnstaden Obock av afarhövdingar. Besittningen
utökas 1884-1888 med en kustremsa ner till Brittiska Somaliland. Hamnen
Djibouti anläggs 1888, som 1892 blir huvudstad. Gränsen gentemot
Etiopien fastställs 1897, och ett samarbete om ett järnvägsbygge
till Abbis Abeba påbörjas. Grunden för kolonins ekonomi
blir inkomsterna från järnvägen och hamnen. Efter Andra
världskriget (1939-1945) införs viss autonomi. En folkomröstning
om självständighet 1967, resulterar i att landet stannar under
Frankrike.
Landet blir självständigt 1977.


Ansvarig:
Stefan
Kulldorff
Senast uppdaterad: 14 januari, 2002
© Stefan Kulldorff 2002. Denna sida är skyddad av upphovsrättslagen.