Centralasien

Direkthopp: Afghanistan, Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan, Kazachstan, Mongoliet, Östturkestan, Tibet

Befolkning: Totalt 20´´(1996), Pachtuner (50%), Tadzjiker (35%), Uzbeker (10%), Hazarer (5%), Aimak (3%), Turkmener (3%), Nuristaner (1%), Pashai (1%), Balucher (1%), persiska (1%), Brahui, Kirgizer

Förhistoria (- 1747)

Området är bebott 50 000 f.Kr. På 500t f.Kr. blir det en del av Akemenidernas rike. Området kännetecknas av otillgängliga berg, vilket lett till att afghanska stammar genom tiderna kunnat försvara sig mot invasioner, och förhindra ett effektivt centraliserat styre. Alexander den Store gör området till en del av det persiska väldet på 300tf. Det arabiska inflytandet ökar och området islamiseras på 600t. Flera mongoliska invasioner, ledda av Djingis Khan och senare Timur Lenk, genomförs under 1200t och 1300t. Timur Lenk ättling Babur erövrar landet 1504, utvidgar Mogulriket till Indien. Perserna fördriver mongolerna 1739.

Durrani-dynastin (1747 - 1838)

(91)

Befälhavaren för perserhärskarens afghanska livvakt, Ahmed Shah, bildar ett afghanskt rike 1747. Detta är inledningen av Durrani-dynastin, som varar fram till 1978. Riket splittras dock snabbt.

The Great Game (1838 - 1919)

(81)

Ryssland ockuperar centralasien under andra halvan av 1800t, och grundar ett antal emirat under Ryska Turkmenistan. Detta gör att Storbritannien vidtar säkerhetsåtgärder för att förhindra att ryssarna når Brittiska Indien. Britterna försöker invadera Afghanistan 1838 och 1878 men slås tillbaka av afghanska stamkrigare. Mellan dessa krig enas stora delar av landet av kung Dost Mohammed. Efter det andra kriget får dock britterna kontroll över utrikespolitiken. Landet försöker balansera mellan ryska och brittiska intressen. År 1893 dras en gräns, Durand Line, mellan Afghanistan och Brittiska Indien som gör Afghanistan till en buffertstat mellan stormakterna Ryssland och Storbritannien. Denna gräns leder bland annat till att den pashtunska befolkningen splittras. En modernisering av utbildning och industri inleds nu. I samband med kommunismens övertagande i Ryssland 1917, och Afghanistans självständighet gentemot Storbritannien efter ett krig 1919 förändras jämnvikten i området.

Modernisering (1919 - 1973)

(54)

Landet erkänns nu som ett självständigt land. En vänskaps- och samarbetspakt sluts med Sovjet 1921. En västerländsk reformpolitik inleds samtidigt, med bland annat påbud om västerländsk klädsel och nya skatter för bönderna. Detta leder till missnöje och kung Amanullah avsätts 1929, varpå en orolig tid följer. Vid Pakistans självständighet 1947 gör Afghanistan anspråk på de pashtunska delarna, vilket leder till spända relationer mellan länderna. På 1950t söker landet efter civilt och militärt stöd från USA, men avfärdas. Istället får man hjälp från Sovjet, vilket leder till att principen om neutralitet och balans mellan stormakterna frångås, och att det sovjetiska inflytandet ökar. Reformarbete och en viss utveckling präglar landet under 1950t och 1960t. En konstitutionell monarki införs 1964. Fundamentalistiska reaktioner mot ett som de ser det oislamskt leverne framträder, samtidigt som de reformvänliga organiserar sig i kommunistiska partier.

Kommunism och fundamentalism (1973 - 2001)

(28)

Den sovjetvänliga premiärministern Daud störtar kung Zahir 1973, och landet blir en republik. Daud gör sig dock till ovän med det lokala kommunistpartiet, och dödas vid en militärkupp 1978. Ett kommunistiskt styre med enpartisystem och jordreformer på programmet inleds. Den med våld införda nya politiken upplevs som ett hot mot landsbygdens oberoende stamsamhälle. Uppror mot kommunisterna görs på flera ställen och Afghanistankriget bryter ut. Beroendet av Sovjet ökar, och 1979 invaderar sovjetiska trupper landet och tillsätter en ny president. Ambitionen att snabbt göra slut på de olika gerillagrupperna misslyckas dock Kriget medför att 2,5'' människor flyr till Iran, och lika många till Pakistan. Efter några år får gerillan militärt stöd i form av vapen från USA, Storbritannien, arabvärden och Kina. Samtidigt gör den internationella och den sovjetiska inhemska opinionen, samt splittringar inom den Afghanska regimen, att situationen blir allt mer ohållbar för Sovjet. Efter Gorbatjovs tillträde i Sovjet 1988 skrivs därför ett FN-avtal om sovjetiskt tillbakadragande. Sovjet lämnar landet 1989, och lämnar den kommunistiska regimen åt sitt öde. Olika krigsherrar försöker kapa åt sig delar av landet. Motståndsrörelsen erövrar Kabul 1992, och ett inbördeskrig startar mellan pashtuner i söder och minoritetsfolk i norr. I slutet av 1994 dyker de övervägande pashtunska talibanerna upp i Kandahar, och 1996 intar de Kabul. Talibanrörelsen kommer från muslimska koranskolor bland flyktingar i Pakistan, och inför islamisk lag. Kvinnor förbjuds att arbeta och får ej visa sitt ansikte ofentligt. Samtidigt tillåts inte flickor få gå i skola. Talibanerna lyckas dock aldrig få kontroll över hela landet, och motståndsrörelsen i norr får efter teroristdåd i USA 2001 amerikansk hjälp med att störta talibanregimen.

Nutid (2001 -)

Turkmenistan

Befolkning: Totalt 4,1´´ (1996), Turkmener(72%), Ryssar(9%), Uzbeker(9%), Kazacher(2,5%)

Förhistoria (- 1500t)

Området införlivas i Perserriket på 1500t f.Kr, för att senare erövras av Alexander den Store. Från mitten av 200t f.Kr. är det ett av kärnländerna i parthernas rike. På 300t når turkiska folk området, och en arabisk erövring av området sker på 600t. På 900t omnämns att turkmener är etablerade i Centralasien. Vid mitten av 1000t behärskar seljuqerna området, och det erövras av mongolerna genom Djingis Khan i början av 1200t. Från mitten av 1200t till 1330t lyder det under de mongoliska ilkhanerna i Iran, och från 1370t som en del av Timur Lenks rike. Under 1500t är området omstritt mellan den iranska safavid-dynastin och uzbekerna i norr.

Stamhövdingar (1500t - 1865)

(365)

De turkmenska stamhövdingarna erkänner dock den iranska överhögheten, men de är under de följande århundradena i praktiken självständiga. Khanatet Chiva och Afghanistan utövar dock visst inflytande på området. Befolkningen lever främst av boskapsskötsel och jordbruk. En centralisering av makten påbörjas under tekketurkmenernas ledning.

Ryska tiden (1865 - 1917)

(52)

Skapandet av ett turkmenisk centralstyre avbryts när Ryssland erövrar khanaten Chiva och Kokand, samt emiratet Buchara, 1865-1873. Ryska trupper forsätter erövringen av Turkmenistan fram till 1895, då Ryssland och Storbritannien kommer överens om gränsdragningen mellan Turkmenistan, Iran och Afghanistan. Turkmenistan kommer nu under ryskt militärstyre, samtidigt som ryska bosättare flyttar in och åkerbruket utökas. Asjchabad anläggs 1881 som järnvägsknut med garnison och centralförvaltning.

Sovjettiden (1917 - 1991)

(74)

År 1921, efter ryska revolutionen, inrättas en autonom turkmensk region, som 1924 omvandlas till rådsrepublik. De turkmenska nomaderna tvångskollektiveras 1928-1938, och många politiker och intellektuella rensas ut under stalintiden. En industrialisering genomförs med hjälp av arbetskraft från Ryssland, medans jordbruket inriktas på bomullsodling.

Nutid (1991 -)

I samband med Sovjets upplösning 1991 blir landet självständigt. Den gamla maktstrukturen med stark stamlojalitet har överlevt den rysk-sovjetiska tiden. Landets elit rekryteras från de ledande släkterna, speciellt bland tekke- och jomudturkmener. Stabiliteten i landet behålls på bekostnad av en demokratisk utveckling. Landet har stora ekologiska problem, men också starka sociala spänningar.

Uzbekistan

Befolkning: Totalt 23´´ (1996), Uzbeker(71%), Ryssar(5,5%), Tadzjiker(5%), Koreaner(0,9%), Krimtatarer(0,9%), Volgatyskar(0,17%), Kazacher, karakalpakiska

Förhistoria (- 1924)

Området befolkas ca 70 000 f.Kr. I slutet av 500tf införlivas det i det akemenidiska imperiet av den persiska kungen Darieos I. Där utgör det provinserna Khwarezm (Khorasmien) och Sogdiana. Under 300tf ser Alexander den store till att området blir en del av den hellenistiska världen. Khwerazm gör sig snart självständigt, medan Sogdiana kommer under Baktrien styre. Under 200t blir Sogdiana sasanidisk (persisk) provins. På 300t nås området av turkiska nomader. Statsbildningar i Ferganadalen och runt Buchara underordnas arabväldet på 700t. Detta leder till spridning av islam bland den i huvudsak turkiskt ättade befolkningen. På 1000t kontrolleras området av de turkiska seljuqerna. På 1200t erövras det av mongolerna som intar städerna Buchara och Samarkand 1219. Samarkand blir ca 1370 huvudstad i Timur Lenks rike. Den ekonomiska och kulturella utvecklingen påverkas av den mongoliska erövringen då, i och med att handeln med omvärlden stoppas. När det mongoliska väldet splittras upp i konkurrerande khanat med inbördes strider, kan de underkuvade försäkra sig om egna maktpositioner. Uzbekerna, ättlingar till nomadiska mongoler och den bofasta turkiska befolkningen, lyckas särskilt väl med detta. På 1500t konkurrerar de med perserna om dominansen över khanaten Buchara, Chiva och Kokand. Inbördes strider försvagar khanaten, och 1865-1876 erövras området av ryssarna, som gör det till ett generalguvernement med namnet Turkestan. Ockupationens främst syfte är dels att stoppa britternas expansion söderifrån, samt att finna nya råvarumarknader särskilt till den ryska textilindustrin. I samband med satsningar på bomullsodlingar, sker en järnvägsutbyggnad och en kontinuerlig rysk inflyttning sker. Detta påverkar genomgående områdets ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Bland vissa intellektuella uzbeker växer ett på islam baserat motstånd fram, som leder fram till flera uppror mot tsarmakten under de tio sista åren före den ryska revolutionen. Efter den ryska revolutionen 1917 utbryter en hård kamp mellan Röda armén och muslimska nationalister. Kommunisterna segrar och kan genomföra en sovjetisering av området. Detta innebär bland annat centralstyrning från Moskva, industriuppbyggnad och antireligösa kampanjer.

Sovjettiden (1924 - 1991)

(67)

År 1924 upprättas så sovjetrepubliken Uzbekistan. Islutet av 1980t bildas flera oppositionsgrupper.

Nutid (1991 -)

I samband med Sovjets upplösning 1991 blir landet självständigt. Presidenten får mycket stora maktbefogenheter, och landet styrs i stort sätt enväldigt av denne och det reformerade kommunistpartiet. Islamiska politiska grupper bannlyses, samtidigt som olika oppositionsgrupper förföljs.

Tadzjikistan

Befolkning: Totalt 6,1´´ (1996), Tadzjiker(62%), Uzbeker(24%), Ryssar(8%), Tatarer(1,4%), Kirgizer(1,3%), Ukrainare & Vitryssar & Tyskar(4%)

Förhistoria (- 1924)

Området är bebott under tidig paleolitisk tid. Det genomkorsas av sidenvägen mellan Samarkand och Kina, då det erövras av araber i början av 700t. Det styrs under tidig medeltid av olika islamiska och persiskspråkiga dynastier. På 900t, under samanidernas välde, växer handeln i de närliggande städerna Samarkand och Buchara. Återkommande turkiska och mongoliska invasionsvågor under 1000t, gör att området präglas av kulturella motsättningar. De turkspråkiga folken får en dominerande ställning, speciellt uzbekerna från början av 1500t, och persiskan i det tadzjikiska området kan nätt och jämt behållas. Ständiga kulturella konflikter i regionen, har fram till 1800t lett till ekonomisk svaghet. Samtidigt sker en splittring i olika khanat och emirat, som t.ex. Kokand och Buchara. Området erövras av ryska trupper på 1860t, och det blir en del av generalguvernementet Turkestan. Turkestan får en kolonial ställning, med satsningar på bomullsodling, och med järnvägsförbindelse till de centralryska textilindustrierna. Efter sovjets bildande 1917 blir Turkestan en autonoma republiken.

Sovjettiden (1924 - 1991)

(67)

År 1924 blir Tadzjikistan en autonom republik, för att 1929 bli en egen sovjetrepublik. Det ekonomiska och politiska förhållandet gentemot Moskva förändras dock inte. Efter att den uppkomna upprorsrörelsen slås ner 1926, påbörjas en sovjetisering av landet. Detta innebär att analfabetismen utrotas, religionen bekämpas, det latinska och senare det kyrilliska alfabetet introduceras och att jordbruket kollektiviseras. Skapandet av en tadzjikistansk republik på 1920t leder till att ett nationellt medvetande börjar växa fram.

Nutid (1991 -)

I samband med Sovjets upplösning 1991 blir landet självständigt. Ett inbördeskrig mellan de styrande kommunisterna och islamiska grupperingar bryter ut 1992. Det svaga landet får bistånd utifrån, och dess gräns mot Afghanistan kontrolleras av ryska trupper.

Kirgizistan

Befolkning: Totalt 4,7´´ (1996), Kirgizer(52%), Ryssar(21%), Uzbeker(13%), Ukrainare(2,5%), Tyskar(2,3%), Tatarer

Förhistoria

Området är bebott på äldre stenåldern. Från ca 0 f.Kr. tillhör delar av landet Kushan. Det kirgiziska folket lever då som nomader mellan floderna Amu-Darja och Jenisej. På 800t erövrar dom uigurernas rike i nutida Mongoliet.

Självständigt rike (1400t)

På 1400t bosätter de sig i det nuvarande området, och nomadstammarna skapar ett förenat självständigt rike.

Mongoler, kalmucker, kazacher

Under tiden som följer tvingas de mestadels leva under mongolsk, kalmuckisk och kazachisk överhöghet. I samband med Rysslands erövring av Sibirien på 1600t, kommer de i kontakt med kirgizerna.

Kokandkhanatet (1740? - 1876?)

Området blir mongoliskt 1740?.

Ryska tiden (1860t - 1917)

(57)

På 1860t erövrar Ryssland delar av Kirgizistan från Kokand-khanatet. År 1867 blir det en del av ett turkestanskt guvernement. Det ryska styret var hårt, med en stor inflyttning av ryssar. ett förslag om tvångsenrollering av kirgizer till den ryska armén leder till uppror 1916. Det slås ner men blossa åter upp vid oktoberrevolutionen 1917.

Sovjettiden (1917 - 1991)

(74)

Efter sovjets bildande 1917 blir Kirgizistan en del av den autonoma republiken Turkestan, för att 1924 få autonomi inom republiken Ryssland, och 1936 bli en egen sovjetrepublik. Under denna tid sker en social revolution, som förvandlar de nomadiserade boskapsskötarna till bofasta kolchosbönder och industriarbetare. Ekonomiskt är Kirgizistan dock fortfarande outvecklat, beroende av sovjetiskt bistånd. Den sovjetiska reformpolitiken på 1980t leder till ett nationellt uppvaknande. Detta utan större politiska oroligheter och med begränsade etniska konflikter.

Självständigt (1991 -)

I samband med Sovjets upplösning 1991 blir landet självständigt.

Kazachstan

Befolkning: Totalt 17´´ (1996), Kazacher(40%), Ryssar(38%), Tyskar(6%), Ukrainare(5%), Tatarer, Uzbeker, Vitryssar, Uigurer

Förhistoria (- 1400t)

Området bebos av saker (asiatiska skyter), och passeras av sidenvägen mellan Kina och Romerska riket.

Förening av stammar (1400t - 1700t)

(300)

På 1400t förenas nomadstammar på Turkestans slätter, dominerande av den mongoliska Gyllene horden. Ur denna förening framträder den etniska gruppen kazacherna. Dessa splittras upp i tre khanat, Stora, Mellersta och Lilla horden.

Ryskt beskydd (1700t - 1868)

(168)

Med anledning av upprepade angrepp från andra nomadstammar, söker kazacherna beskydd av den ryska tsaren på 1700t. Det ryska inflytandet ökar efterhand, genom att guvernörer tillsätts, skatter införs och bildande av gränsstäder. Livegenskapens upphörande 1861, leder till ökat inflytande från ryska bönder. Och tillsammans med hårdare administrativa pålagor, leder det till kazachiska uppror. Dessa slås dock ner av den överlägsna ryska militären, med sina kosackregementen.

Ryska tiden (1868 - 1919)

(51)

Området blir en del av Ryssland 1868. Ryssarna inleder en snabb modernisering, med utvinning av metaller och olja, järnvägsbyggen, och med inflyttning av ryssar. Det kazachiska missnöjet ökar, när det i samband med första världskriget beslutas att även icke-ryssar ska mobiliseras. En revolt 1916 leder till 150 000 döda innan den nedkämpas. Den ryska februarirevolutionen 1917 väcker en nationell kazachisk rörelse, som ger nytt liv åt den blodiga konflikten. Först 1919 nedkämpas de nationalistiska kazacherna, av Lenins röda armé.

Sovjettiden (1919 - 1991)

(72)

En revolutionär kommitté tillsätts 1919, och många kazacher flyr till Kina. Området blir en autonom republik 1920, och det blir en självständig sovjetrepublik 1936. Moderniseringen påskyndas nu, med färdigställandet av en järnväg som förbinder Centralasien med den transibiriska järnvägen. Kollektiviseringen av jordbruket går dock långsamt, på grund av det traditionellt nomadiserande samhället. Under andra världskriget förflyttas flera folk, så som krimtatarer, volgatyskar, till det glest befolkade Kazachstan. Detta leder dock till motsättningar mellan kazacherna och invandrarna. En upplöjning av 25 miljoner hektar jord för spannmålsodling, påbörjas 1954 i norra delen av landet, vilket leder till omfattande erosionsproblem. När en ryss utnämns till partichef 1986, utbryter upplopp i huvudstaden Alma-Ata. Detta är inledningen på en förnyad nationalistisk kamp mot ryssarna, den kolonialt uppbyggda ekonomin, kärnvapenproven, och mot det privilegierade ryska språket och kulturen.

Nutid (1991 -)

I samband med Sovjets upplösning 1991 blir landet en självständig republik.

Mongoliet

Befolkning: Totalt 2,4´´ (1996), Mongoler(87%, Khalkha, Oriater(5%), Burjater(2%)), Turkfolk(8%, Kazacher(6%), Tuviner), Ryssar, Kineser

Förhistoria (- 1206)

Området är bebott 100 000 f.Kr. Mellan 200t f.Kr. och 100t e.Kr. omtalas stamfederationen Xiongnu bebo området. Eventuellt kan dess folk vara det samma som det som benämnts som hunner i västerlandet. När xiongnu förlorat sin maktställning behärskas landet helt eller delvis av olika statsbildningar, bland annat av det turkiska khanatet 552-745, och det uiguriska khanatet 745-840.

Mongolriket (1206 -)

På 1200t enas området av Djingis Khan.

Sönderfall (- 1380)

Området splittras upp under Djingis Khans efterföljare.

Manchuriska tiden (1690t - 1911)

(221)

Landet erövras av den manchuisk-kinesiska dynastin 1690, och förblir under dess kontroll fram till 1911.

Självständighet och kommunism (1911 - 1990)

(79)

Vid den kinesiska revolutionen 1911, förklarar sig Mongoliet självständigt, med landets religösa ledare som överhuvud. Självständigheten erkänns av Kina 1915, som dock ockuperar landet 1919. Kina besegras av ryssarna 1921, som övertar ockupationsrollen. Detta leder till ett grymt inbördeskrig, där mongoliska revolutionärer i samarbete med den sovjetiska röda armen lyckas besegra ockupanterna samma år. En provisorisk regering skapas, och ett vänskapsavtal ingås med Sovjet. År 1924 utropas landet till en folkrepublik, som utvecklas helt efter Moskvas riktlinjer. Den gradvisa socialiseringen sker, och på 1930t krossas det lamaistiska samfundet brutalt.

Nutid (1990 -)

I samband med omdaningen av Sovjet, tvingar stora demonstrationer 1990 ledningen för kommunistpartiet att avgå. Relativt fria val hålls samma år, där det kommunistiska partiet vinner, och därmed kan styra landet fram till 1996.

Östturkestan (Kina)

Alternativa namn: Xinjiang (1876 -), Sinkiang (1876 -)

Befolkning: Totalt 17´´ (1997), Turkfolk(Uigurer(47%), Kazacher(7%)), Sinitiska folk(Han-kineser(38%), Hui(4%))

Förhistoria (- 1397)

Området är tidvis kinesiskt protektorat på 600t och 700t. Kungariket Karakhanid bildas 840, och kungariket Karakhoja bildas 846. Karakhanid blir muslimskt 934.

Kungarike (1397 - 1759)

(362)

Det muslimska Karakhanid och det buddistiska Karakhojas slås samman 1397.

Manchuriska tiden (1759 - 1864)

(105)

Området invaderas av det mancuriska Kina 1759. Över 40 revoltförsök görs innan manchurerna fördrivs 1863.

Kungarike (1864 - 1876)

(12)

Ett oberoende kungarike skapas 1864. Britterna, rädda för det Ottomanska rikets expansion, övertalar manchurerna att 1876 invadera landet genom att ge ekonomiska garantier.

Manchuriskt (1876 - 1911)

(35)

Landet blir en del av Kina 1884.

Nationalistkina (1911 - 1949)

(38)

Det manchuriska styret av Kina upphör 1911, varmed kineserna blir de som styr Östturkistan. ?Sovjetiskt inflytande från 1928. Under 1930t och 1940t skapas två kortlivade oberoende republiker i Östturkistan. En i Kashgar 1933 och en i Ili 1944-1950.

Nutid (1949 -)

Kommunisterna tar över styret av landet 1949, liksom resten av Kina. Området är formellt ett autonomt område, men en kamp för självständighet pågår. Denna intensiferas 1997, då 100´ kineser förflyttas till området på grund av dammbygget Three Gorges. I norr dominerar boskapsskötsel, medan jordbruket dominerar i de sydliga oaserna. Landet har rika mineraltillgångar, och brytning av stenkol, järn, olja, uran och guld sker. Industrin producerar annars främst bomulls- och sidenvaror.

Referenser: Oxus Central Asia, Eastern Turkestan Union in Europe

Tibet (Kina)

Alternativa namn: Xizang

Befolkning: Totalt 2,3´´ (1994), Tibetaner(95%), Kineser(4%)

Förhistoria (- 600)

Landet bebos an nomadfolk. Under 1000t f.Kr. utvecklas visst jordbruk i området.

Yarlung-dynastin (600 - 842)

(242)

Ett löst samanhållet kungadöme skapas ca 600. Den äldre religionen bon får konkurrens av buddhismen från 600t. Denna blir dock främst en religion för överklassen. Antibuddhistiska reaktioner och adliga konflikter leder till rikets upplösning 842.

Mellantiden (842 - 1240)

(398)

Från och med 1000t sprids buddhismen mer allmänt. Stormannaätterna förlorar inflytande till familjestyrda klosterregimer.

Mongoliska tiden (1240 - 1354)

(114)

Mongolerna invaderar området 1240. Lamor från Sakyaklostret får rollen som mellanhand mellan mongolerna och lokalregimer. Mongolväldet försvagas mot mitten av 1300t, och från 1349 försvagas Sankyaklostrets ställning.

Prästväldet (1354 - 1434)

(80)

En ny dynastisk regim, Phagmo Dru, inrättas i centrala Tibet 1354. Buddhistkyrkan reformeras och den så kallade Gelug-skolan inrättas. Samtidigt får kulturen ett uppsving. Lojaliteten från rikets delar urholkas dock efter hand och ett inbördeskrig 1434 leder till upplösning.

Splittringstiden (1434 - 1642)

(208)

Området Tsang domineras av Rinpung-dynastin (1435-1565) och Tsang-dynastin (1565-1642), stödda av Karmapasekten. I området Ü får Gelugledarna, Dalai lama, ökad betydelse. Dessa allierar sig med mongoliska khaner från 1578. Östtibet (Kham) intas med hjälp av khosjotmongolerna 1641.

Khosjottiden (1642 - 1720)

(78)

Tsangkungen försöker 1642 få kontroll över hela centrala Tibet 1642, men besegras istället av khosjoterna. Dessa gör den femte Dalai lama till hela Tibets överhuvud, med säte i Lhasa. Det teokratiska styret är framgångsrikt, och relationerna med Kina är goda. Västtibet (Ngari) knyts i hop med riket på 1680t. ?(Landet splittras åter 1697). En khosjotisk khan tillfångatar med kinesisk stöd Dalai lama 1705, men hans styre krossas av de centralasiatiska dzungarerna 1717.

Kinesiska tiden (1720 - 1904)

(184)

Med hjälp av den kinesiska militären blir landet kinesiskt protektorat 1720. Den tibetanska administrationen domineras av Pholafurtarna fram till 1750, och därefter av kyrkliga regenter. Dalai lamas ställning under 1700t och 1800t är däremot utan större betydelse. Angrepp av gurkhas 1791-1792 slås tillbaka med hjälp av kinesisk militär. Kinas tilltagande svaghet gör dock Tibet allt mer oberoende under 1800t. Landet misstänks orientera sig allt mer mot Ryssland, varför britterna genomför en expedition till Lhasa 1904.

Självständigt (1904 - 1950)

(46)

Britterna tilltvingar sig visst inflytande över landet som nu i praktiken blir självständigt. Kineserna skickar trupper 1910, men dessa fördrivs av tibetanerna efter att det kinesiska kejsardömet fallit 1912. Moderniseringsförsök görs, men konservativa kyrkofurstar och fraktionsstrider gör att de misslyckas. Britternas ställning i Tibet försvagas när de 1947 lämnar Indien.

Nutid (1950 -)

Kinesisk militär intar landet 1950, och moderniseringar införs som drabbar de jordägande adeln och klostren. Formellt sitter Dalai lama kvar som ledare, men efter en revolt 1956-1959 flyr han liksom många andra tibetaner till Indien. Ett kinesiskt militärstyre införs nu. Moderniseringspolitiken hårdnar och bland annat buddhistkyrkan krossas. Landet blir formellt autonomt 1965. Under kulturrevolutionen avlägsnas militärbefälhavaren och kaos utbryter med strider mellan olik rödgardistfraktioner. Läget stabiliseras 1970, och förtrycket lättar något med liberalisering vad gäller religionsutövning, handel och rätten till privat egendom. Missnöjet med det kinesiska styret och kinesisk invandring fortsätter dock, med regelbundet återkommande upplopp och demonstrationer i Lhasa. Den i exil levande Dalai lama är symbolen för kampen för självständighet.

© Stefan Kulldorff 2003. Denna sida är skyddad av upphovsrättslagen.