Centralafrika

Direkthopp: Kongo Kinshasa, Kongo Brazzaville, Gabon, Ekvatorialguinea, Sao Tomé och Principe, Kamerun, Centralafrikanska republiken

Alternativa namn: Kongostaten (1885-1908), Belgiska Kongo (1908-1960), Kongo-Leopoldville (1960-1966), Zaire (1971-1997).

Befolkning: Totalt 44´´ (1996), Bantu(Mongo, Kongo, Lunda, Kuba, Lele, Pende, Nkundu, Ngala, Luba, swahili, lingala, kikongo, tshiluba), Sudanesiska folk(Azande, Mangbetu, Banda), Pygméer

Förhistoria (- 1885)

Efter ca 700 uppstår ett antal riken, Luba och Lunda söder om Kongofloden, samt Kongo vid flodens mynning. dessa riken har sin storhetstid århundrana efter 1400. Kongoriket kommer i slutat av 1400t i kontakt med portugiserna, och en omfattande slavhandel inleds. Riket upplöses ca 1700, medan Lundariket dominerar södra Kongo Kinshasa fram till mitten av 1800t. I Kongodalen etableras handelsvälden med köpmän från Zanzibar efter ca 1800. Upptäcktsresande som Livingstone och Stanley skapar ett europeiskt intresse för naturrikedomar i området under andra hälften av 1800t. Den belgiska kungen Leopold II bildar ett exploateringsföretag och vid Berlinkonferensen 1884-1885 tillerkänns han landet.

Kongofristaten (1885 - 1908)

(23)

Erövringen av landet sker efter hårda och kostsamma strider mot Zanzibarköpmännen. För att få in pengar får privata företag koncessioner för exploatering av vissa delar av landet. Främst är det gummiproduktionen som utvecklas, ofta genom utsugning av lokalbefolkningen. Grymheterna växer till en internationell skandal där Leopold måste överlämna kolonin till belgiska staten 1908.

Belgiska Kongo (1908 - 1960)

(52)

Exploateringen inriktas mot kopal och palmolja, men framför allt koppar från Katanga. Ett fortsatt hårt centraliserat styre fortsätter, men utan de grövsta övergreppen. Afrikanskt motstånd mot kolonisationen börjar på 1920t genom en fristående kristen kyrka. Efter andra världskriget inleder Belgien en välfärdspolitik med förbättring av skolväsende och sjukvård. Det första politiska partiet uppstår 1950, och lokala val för befolkningen genomförs 1957. Oroligheter uppstår dock 1959, och en snabb avkolonisering sker.

Nutid (1960 -)

Landet blir självständigt 1960 med Lomumba som premiärminister. Kongokrisen med oroligheter och kaos uppstår. Seperatismen frodas i landet och Katanga bryter sig ur med stöd av belgiska gruvintressen. Arméchefen Mobutu tar makten 1960 med stöd från CIA, och Lomumba överlämnas till Katanga 1961 där han mördas. Året därpå sätts FN-trupper in mot Katanga som 1963 ger upp, och FN-trupperna lämnar landet 1964. Mobutu får grepp om hela landet 1965 och inför diktatur och viss stabilitet uppnås. På 1970t sker en ekonomisk tillbakagång, speciellt efter kopparprisets fall. Landet skuldsätts och inflationen rusar i väg, samtidigt som korruptionen frodas. Trots problemen behåller Mobutu makten fram till 1997, då rebelledaren Kabila tar makten. Detta leder dock inte till någon förbättring, utan diktaturen kvarstår och inbördeskriget fortsätter.

Kongo Brazzaville

Alternativa namn: Franska Kongo (1891-1903), Mellankongo (1903-1910), Kongo (1971-1997)

Befolkning: Totalt 2,6´´ (1996), Pygméer(0,8%), Bantufolk(Kongo(47%), Mboshi, Kuyu, Sanga, Teke(10%))

Förhistoria (- 1880)

Landet bebos av pygméer när kongofolket invandrar under 1300t. De upprättar ett rike med centrum i norra delen av det senare Angola. Norrut längs kusten finns riket Loango, ett viktigt centrum för den europeiska slavhandeln under 1600t. Öster därom är riket Teke också involverat i slavhandeln. Under 1800t blir gummi och palmprodukter viktiga exportvaror till Europa.

Franska tiden (1880 - 1960)

(80)

Teke och Loango kommer under franskt herravälde 1880 och 1883, efter avtal upprättade av upptäcktsresande Savorgnan de Brazza. Kolonin Franska Kongo, senare Mellankongo, bildas 1891. Denna hyrs 1899 ut till privata koncessionsbolag. Kolonin blir en del av Franska Ekvatorialafrika 1910, vars huvudstad blir Brazzaville. Huvudstaden medför att områdets infrastruktur utvecklas. Koncessionssystemet leder till tvångsarbete och plundring av naturrikedomar. Den franska allmänheten chockeras, men systemet överges först 1930, då kolonin går med förlust. Tvångsarbetet avskaffas 1945-1946, och administrativa reformer genomförs. Invånarna i landet får möjlighet att välja representanter till det franska parlamentet.

Enpartistaten (1960 - 1991)

(31)

Landet blir en självständig republik 1960. Inrikesproblem leder till undantagstillstånd 1963, och ett militärråd tar över makten. Året efter bildas ett marxistiskt parti, som blir det enda tillåtna. Nära band knyts med Sovjet, Kuba samt Kina, och landet blir en folkrepublik 1969. Återkommande kuppförsök präglar 1970t. En viss ekonomisk och politisk liberalisering påbörjas 1989.

Nutid (1992 -)

En övergång till ett demokratiskt system sker efter en folkomröstning 1992.

Gabon

Befolkning: Totalt 1,3´´ (1996), Bantu(Dzem, Pomo, Bumali, Kota, Nuko, Puko, Benga, Fang(Bulu, Bane, Eton, Mvae, Ntumu, Tsinga, Yaunde), Ambede(5%)), shiripunu(8%)

Förhistoria (- 1849)

Portugisiska sjömän besöker områdets kust 1472. Från São Tomé kommer handelsmän för att köpa ädelträ och elfenben. Under 1600t slår sig nederländska slavjägare ner på ön Corisco, som de första europeiska bosättarna. Området befolkas från norr av fangfolket på 1700t. Brittiska och franska handelsmän besöker landet emellanåt, men handeln domineras av portugiser. Den omfattande slavhandeln avskaffas formellt 1815, men fortsätter i stor skala fram till ca 1880. I början av 1840t anläggs kristna missionsstationer.

Frikolonin (1849 - 1889)

(40)

För att motverka slavhandeln skapas en frikoloni vid Gabonflodens mynning 1849, som tillsammans med den fransk flottbas från 1843 på samma ställe, får namnet Libreville. Detta blir sedan en bas för den franska koloniseringen av Franska Ekvatorialafrika. Upptäcktsexpeditioner in i landet längs Gabonfloden görs, och 1855 kommer man bland annat i kontakt med pygméfolk.

Franska tiden (1889 - 1960)

(71)

Landet blir en del av Franska Kongo 1889, och en del av Franska Ekvatorialafrika 1904. Först 1911, efter motstånd från bland annat fangfolket, lyckas fransmännen få full kontroll över kolonin. De fria franska trupperna övertar landet 1940 efter Vichyregimen, som 1946 blir översjöiskt franskt territorium, och en autonom republik 1958.

Enpartistaten (1960 - 1990)

(30)

Kolonin blir självständig 1960. Ett militärt kuppförsök 1964 slås ner med hjälp av fransk militär. År 1968 grundas PDG, som blir det enda tillåtna partiet. Politiken och handeln domineras av fangfolket. I början av 1980t samlas oppositionen i MORENA, och kräver införande av ett flerpartisystem.

Nutid (1990 -)

Studentdemonstrationer och strejker 1990, tvingar fram en demokratisering, med flerpartival samma år.

Ekvatorialguinea

Alternativa namn: Rio Muni, Spanska Guinea (1926-1968).

Befolkning: Totalt 400´ (1996), Bantu folk(Fang(65%), Bubi(12%), Kombe, Balengue, Bujeba, Fernandino(x´))

Förhistoria (- 1778)

Ön Fernando Póo (Bioko) utforskas av portugisen Fernão do Póo på 1400t. Ön liksom fastlandet (Rio Muni) bebos av pygméfolk. Dessa trängs i Rio Muni delvis undan av det åkerbrukande bantufolket fang under 1700t. Kustlandet drabbas under lång tid av europeisk slavjakt och slavhandel.

Spanskt och brittiskt (1778 - 1850t)

(72)

År 1778 övertar spanjorerna Fernando Póo och Rio Muni. På Fernando Póo trängs pygméerna undan av det inflyttande bubifolket under 1800t. Britterna övertar Fernando Póo 1827, och använder den som bas för att motarbeta slavhandeln i Beninbukten.

Spanskt (1850t - 1920t)

(70)

I mitten av 1800t blir Fernando Póo dock åter spansk, med de får inte full kontroll över Rio Muni (Mbini) förrän i slutet av 1920t.

Spansk koloni (1920t - 1968)

(48)

Fernando Póo och Rio Muni förenas till Spanska Guinea när de båda blivit spanska. Först när det spanska inbördeskriget tar slut 1939, integreras landet i den koloniala ekonomin, som producent av timmer och kakao. År 1959 blir kolonin en integrerad del av Spanien, men det får visst självstyre 1963.

Nutid (1968 -)

Landet blir självständigt 1968, även om Spanien fortsätter dominera ekonomin. Politiskt skapas en mycket brutal diktatur, som isolerar landet, och en tredjedel av befolkningen flyr landet. Diktatorn Nguema avsätts och avrättas 1979, men diktaturen fortsätter. Flera kuppförsök görs i början av 1980t. Efter en folkomröstning 1982 antas en ny författning, med en övergång till civilt styre senast 1989. Så sent som 1990 har detta dock inte skett.

Sao Tomé och Principe

Befolkning: Totalt 125´ (1996), Mulatter?(Port)

Förhistoria (- 1522)

Öarna är obebodda då portugisiska sjöfarare besöker dom på 1470t.

Portugisiska tiden (1522 - 1975)

(453)

Öarna blir portugisisk koloni 1522. Sockerplantager anläggs, och slavar importeras från Västafrika. Konkurrensen från Brasilien gör att sockerexporten minskar kraftigt i slutet av 1500t. Öarna får därefter sina största inkomster från transithandel med slavar för den amerikanska kontinenten. Nederländska flottan intar landet 1641, men tvingas så småningom lämna tillbaka det. En övergång till kakao- och kaffeodling, leder till en ekonomisk uppgång på 1800t. Protester mot det portugisiska styret leder till att landet blir en översjöisk provins 1951.

Nutid (1975 -)

Landet blir självständigt 1975. De flesta portugiser lämnar då landet, vilket får allvarliga följder för näringslivet. Dessutom tvingas man ta emot 10' flyktingar som levt i exil i Angola. De ekonomiskt viktiga kakaoplantagerna nationaliseras, men produktionen halveras och exportinkomsterna minskar därigenom. De första tio åren efter självständigheten är landet en socialistisk enpartistat, med nära kontakter med östblocksländerna, Kuba och Angola. Därefter har en svängning mot väst skett, med ökad demokrati och blandekonomi, och 1990 införs ett flerpartisystem.

Kamerun

Alternativa namn: Franska Kamerun (1919-1960).

Befolkning: Totalt 31´´ (1996), Fulani(7%), Bantufolk(Yaunde(5%), Basa(2%), Bulu(1,6%), Duala(0,8%), Fang(0,6%)), Semibantufolk(Bamileke(6%), Tikar(4%), Bamum(0,9%)), Andamawa(Baya(1,2%), Fali(0,6%), Dowayo(0,15%)), Tchadfolk(Mafa(1,2%)), Tchadaraber(0,6%), Pygméer(0,2%)

Förhistoria (- 1500t)

Området bebos av pygméer, när bantutalande folk bosätter sig i söder och sedan i väst. Under 1000t kommer muslimska fulani, främst till de norra delarna.

Portugisiska tiden (1500t -)

Portugiserna anländer 1442, för att under 1500t etablera en betydande slavhandel och plantager. Slavhandeln i området fortgår under 300 år. Under 1800t kommer ytterligare en våg av inflyttande fulani.

Tyska tiden (1884 - 1919)

(35)

I kamp med Storbritannien, blir landet tyskt protektorat 1884. Under Först världskriget drivs tyskarna ut av britter och fransmän.

Franska tiden (1919 - 1960)

(41)

Efter Vesaillesfreden 1919 delas kolonin mellan Frankrike och Storbritannien, och från 1922 som mandatområde under Nationernas Förbund. Den östra delen tillfaller Frankrike och den västra Storbritannien. Den nationalistiska gruppen UPC bildas i den franska delen 1948, för återförening och självständighet. Efter att försökt att på laglig väg politiskt inflytande, startas ett uppror. I den brittiska delen bildas ett återföreningspartiet 1955, och de allierar sig med UPC. Den franska delen får inre självstyre 1958, där det mellan 1957 och 1962 dödas runt 15 000 människor i oroligheter.

Nutid (1960 -)

Den franska delen blir självständig 1960, lett av UPC. Efter en folkomröstning 1961 i den brittiska delen ansluter sig dess norra del Nigeria, medan dess södra del blir en del av Kamerun. Efter en tid som enpartistat, införs ett flerpartisystem 1990, där etniska och regionala partier är förbjudna.

Centralafrikanska Republiken

Alternativa namn: Centralafrikanska kejsardömet (1976-1979).

Befolkning: Totalt 3,3´´ (1996), Banda(28%), Baya(24%), Nzakara & Azande(3%), Ngbandi(Sango), Pygméer(Aka(0,2%)), Sara, Runga, Mbororo-fulanier, Hausa, Araber

Förhistoria (- 1889)

Från 1500t till 1800t är slavjakten och slavhandeln utbredd i området. Detta reducerar den tidigare befolkningen märkbart. Nya grupper, som banda och baya, bosätter sig i området under 1800t.

Franska tiden (1889 - 1960)

(71)

Fransmännen etablerar sig i Bangui 1889, och får full kontroll över kolonin 1910. Det blir då en del av Franska Ekvatorialafrika. Omfattande tvångsarbete och dålig infrastruktur, leder till lokala oroligheter och motstånd, ända fram till 1930t. Mellan 1946 och 1958 ingår kolonin i Franska unionen, och Barthélémey Boganda väljs in i franska nationalförsamlingen. År 1958 får kolonin inre självstyre inom det franska samväldet. Boganda blir regeringschef, och samtidigt antas namnet Centralafrikanska Republiken. Året därpå omkommer Boganda i en flygolycka.

Nutid (1960 -)

Landet blir självständigt 1960, och enpartivälde införs. Ekonomiska problem leder till en militärkupp 1965 av överste Bokassa. Godtycke och korruption präglar styret. Landet får namnet Centralafrikanska kejsardömet 1976, och 1977 utropar diktatorn Bokassas sig till kejsare. Efter avslöjanden om massmord av barn störtas han dock 1979, och landet återfår sitt tidigare namn.

© Stefan Kulldorff 2003. Denna sida är skyddad av upphovsrättslagen.