Australien

Direkthopp: Australien, Nya Zeeland

Alternativa namn: Nya Holland (1643 - 1810).

Befolkning: Totalt 18´´ (1996), Australiensare(99%), Australier(1%)

Förhistoria (- 1788)

Landet är bebott 50000 f.Kr. När Willem Jansz i det nederländska ostindiska kompaniet upptäcker landet 1605, bebos det av ca 500 aborigines-stammar (australier). På 1640t reser nederländaren Abel Tasman för att utforska området. År 1770 kommer britten James Cook till trakten vid det nuvarande Sydney, och tar landet i besittning för Storbritanniens räkning under namnet New South Wales.

Brittiska kolonier (1788 - 1901)

(103)

Efter de amerikanska koloniernas frigörelse, behövde Storbritannien nya kolonier att skicka straffångar. År 1788 anländer en flotta till Australien, och kolonin New South Wales skapas. Officerare fick mark som odlades av straffångar. Dåliga förutsättningar för odling gör dock de allra första åren besvärliga. Frigivna straffångar erhåller också egen mark. Fårskötsel introduceras på 1790t då inlandets grässlätter blir tillgängliga. I början av 1800t fungerar området också som bas för valfångst och säljakt. Det mesta transporterades till Storbritannien, på de hemvändande straffångsfartygen. Olika grupper sänds efter hand ut för att grunda nya kolonier. Mellan 1803 och 1836 skapas kolonierna Tasmanien, Queensland, Western Australia, Victoria och South Australia. Kolonisatörerna kommer ofta i konflikt med ursprungsbefolkningen, då dom lägger under sig land för jordbruk och gruvdrift. Efterfrågan på australiensiska råvaror ökar i samband med den industriella revolutionen i England. Australierna behandlades ofta skoningslöst, och på Tasmanien var de utrotade i slutet av 1800t. Delvis för att få andra att emigrera till Australien, upphörde deporteringen av straffångar till de olika australiensiska kolonierna mellan 1840 till 1868. Guld upptäcks 1851, vilket leder till att invandringen snabbt ökar. På drygt 10 år tredubblas befolkningen från 440 000. Förutom européer kommer även kineser till landet. Rasmotsättningar gör dock att den kinesiska invandringen stoppas. På 1850t får kolonierna ökat självstyre. När Suezkanalen öppnas 1869, förenklas kommunikationerna med Storbritannien, och exporten av livsmedel underlättas. De interna kommunikationerna förbättras med järnvägar, som dock byggs av olika privata företag med olika spårvidder.

Statsförbund (1901 - 1942)

(41)

Ökande kolonisering i Australiens närhet, som den tyska koloniseringen av Nya Guinea och den franska annekteringen av Nya Hebriderna, skapar ett behov av en gemensam politik från de australiensiska kolonierna. Av kolonierna skapar britterna ett stadsförbund i form av ett självstyrande brittiskt dominion 1901. En gemensam sociallagstiftning skapas för den vita befolkningen. Samtidigt införs immigrationslagar som sätter stopp för icke-europeisk invandring. Detta för att förhindra en folkflyttning från de överbefolkade Kina och Indien, som skulle kunna leda till att européerna blir en minoritet i landet. Under första världskriget deltar landet tillsammans med Nya Zeeland på Storbritanniens sida. Efter kriget blir landet alltmer självständigt, för att bli formellt självständigt inom samväldet genom Westministerstatuten 1931. Det internationella engagerar under mellankrigstiden är minimalt. Landet går med på de allierades sida i andra världskriget. I kriget hotas landet av den Japanska offensiven 1942. Eftersom Storbritannien är fullt upptagna på annat håll, begärs hjälp från USA. Under amerikansk ledning avvärjs hotet genom segern i Korallhavet.

Nutid (1942 - )

Australien har efter kriget ändrat sin utrikespolitik, genom att successivt frigöra sig både politiskt och ekonomiskt från Storbritannien. Landet bildar 1951 en militärallians (ANZUS) med USA och Nya Zeeland. Australien deltar på USAs sida i både Koreakriget 1950 och Vietnamkriget på 1960t. En flod av europeiska emigranter söker sig till Australien efter andra världskriget, och på 1980t tillåts ett stort antal asiatiska, speciellt vietnamesiska, invandrare komma till landet. På 1970t uppmärksammas urbefolkningens situation alltmer, och 1988 erkänns formellt deras rätt till land.

Nya Zeeland

Befolkning: Totalt 3,6´´ (1996), Nyazeeländare, Maorier(3%)

Förhistoria (- 1840)

Öarna koloniseras av polynesier från Sällskapsöarna (Tahiti) på 800t, varmed maoriska hövdingadömen växer fram. På 1200t är kusttrakterna bebodda, men även delar av inlandet. På 1350t sker polynesisk kolonisering från Hawaii. Abel Tasman besöker öarna 1642, och kartläggs av James Cook 1769-1770. Öarna blir ett centrum för europeisk och amerikansk säljakt och valfångst. Kristna missionärer anländer 1814. År 1834 bor det ca 2000 européer i landet, medan maoriernas antal är ca 150´. Planerna i slutet av 1830t från New Zeeland Company att inleda kolonisering i stor skala, framkallar protester från de brittiska missionärerna som vill skapa en kristen maorisk stat.

Brittisk koloni (1840 - 1907)

(67)

Missionärerna begär att Storbritannien ingriper, vilket de gör 1840 genom att övertar ansvaret för öarna. Samtidigt får maorierna genom avtalet i Waitangi äganderätt till sin jord och samma rättigheter som britterna. Öarna blir brittisk kronkoloni 1852, med egen regering och lagstiftande församling. Ett parlament skapas dessutom 1856. Maoriernas ovilja att sälja mark till britterna gör att krig mellan maorier och vita (pakhea) bryter ut på Nordön 1860. Maorierna förlorar krigen 1872, varmed myndigheterna konfiskerar stora delar av maoriernas land. Allmän rösträtt för män införs 1879, och kvinnlig 1893. På 1890t införs också sociala arbetsmarknadsreformer. I samband med kylteknikens genombrott på 1880t, kan stora mängder smör, ost och kött börja exporteras till Storbritannien under slutet av 1800t. När guld hittas på Sydön 1861 ökar invandringen kraftigt, och mellan 1870 och 1890 ökar befolkningen från 250´ till 485´. Samtidigt minskar den maoriska befolkningen på grund av krig och sjukdomar, för att 1900 uppgå till ca 42´. Immigrationslagar införs i början på 1900t för att sätta stopp för icke-europeisk invandring. Detta för att förhindra en folkflyttning från de överbefolkade Kina och Indien, som skulle kunna leda till att européerna blir en minoritet i landet.

Brittisk dominion (1907 - 1947)

(40)

Kolonin blir brittisk dominion 1907. I första världskriget deltar landet på den brittiska sidan. Fri sjukvård och olika sociala bidragssystem införs 1938. I andra världskriget deltar landet på de allierades sida. Efter kriget börjar landet vända sig från Storbritannien, och mer mot Stilla havet och Sydöstasien.

Nutid (1947 -)

Landet blir självständigt 1947, genom att ansluta sig till 1931 års Westministerstatut. Landet bildar 1951 en militärallians (ANZUS) med USA och Australien. När Nya Zeeland förbjuder amerikanska kärnvapen i landet upphör pakten i praktiken 1986, och året därpå förklaras landet som en kärnvapenfri zon. Efter självständigheten minskar det ekonomiska beroendet av den brittiska marknaden, speciellt efter ett frihandelsavtal på 1960t med Australien och efter britternas inträde i EG 1973. Från 1960t stöds den maoriska kulturen medvetet, och samtidigt har maoriernas antal stigit, för att på 1970t uppgå till 240´.

© Stefan Kulldorff 2002. Denna sida är skyddad av upphovsrättslagen.