Typer

L. Typ, blindkugge

Jag var ett sladdbarn. Jag var inte meningen från början.
I min klass i skolan fanns det 23 pojkar. När vi delades upp i två fotbollslag om 11 i varje förstår ni hur det gick.
En dag på våren tänkte jag att nu ska jag ut i skogen och plocka gullvivor åt mamma och när jag kom hem med gullvivorna stod det en vas med gullvivor på köksbordet som min äldre syster hade tänkt att hon skulle gå ut i skogen och plocka åt mamma.
När jag skulle in i militärtjänsten hade jag råkat sudda med mitt suddgummi i intelligenstesten så dom visste inte vad dom skulle ha mig till. Jag låg aldrig i själva lumpen, utan jag låg liksom strax bredvid på något meningslöst sätt och jag fick aldrig ha ihjäl nån eller vara till nån nytta alls.
Min tilltänkta hustru var redan gift.
När jag pensionerades från mitt arbete efter 43 års trogen tjänst fick jag veta att det hålet som jag haft till uppgift att svetsa i bakplåten till den serietillverkade mopeden som dom gjorde på fabriken, det hålet hade dom strukit ur konstruktionen strax efter att jag blev satt på att göra det, så det användes aldrig till nån skruv eller så, utan det var bara ett fullständigt meningslöst extrahål som dom hade glömt att jag inte behövde göra.
Jag vet egentligen inte alls varför jag har funnits.
Fast nu har vi det ju trevligt på hemmet för gamla, för vi är fem gubbar som brukar träffas och spela bridge. Jag har tänkt att jag kanske kunde lägga en patiens under tiden, men det har inte blivit av, för dom andra fyra har ju kortleken.

Tage Danielsson ur Typer 1970

Upp

[ Tillbaka ] [ Startsidan ] [ Nästa sida ]