Sannolikheten är ett lysande inlägg i kärnkraftsdebatten.
Brevet till DN:s chefredaktör är en känga till media.

Ett av Tages tidiga framträdande var när han som vice ordförande i studentkåren i Uppsala framförde "talet till Våren" vid Gunillaklockan den 30 April 1955. Talet innehöll bland annat följande strofer:

"Förresten kan det vara rätt så farligt
att hälsa våren alltför gravallvarligt
tänk om hon sitter bakom molnens murar
och inte vill bli med och bara tjurar
för att hon inte på vår gård får leka...
ty varför skulle annars våren tveka?"

Tages sista offentliga framträdande ägde rum 3 september 1985 i samband med årets Humanistdagar vid Linköpings Universitet. Hans föreläsning "den akterseglade humanisten" slutade med följande:
"Det är människan som gör sanningen stor, inte sanningen som gör människan stor", det var en av de grundläggande principerna för Konfucius. Omsatt till vårt resonemang betyder dessa visa ord att ingen ny vetenskaplig sanning vi finner är större än människan som finner den, och alla de andra människorna. Det är ytterligare ett sätt att säga att vi måste koordinera våra mänskliga silverrovor med teknologins elektroniska klockor, att vi inte längre kan finna oss i att ständigt bli akterseglade. Detta är inte teknikfientligt utan teknikvänligt; i stället för att människan som nu fungerar som försökskanin för allsköns forskning och teknik, i stället för att skjuta de uppenbara kommande problemen in i framtiden under det tråkiga måttot "den dagen, den sorgen", i stället skulle humanism, vetenskap och makt gå hand i hand mot redan förutsedda förändringar och leende säga till varandra om den ljusnande framtiden: "den dagen, den glädjen".

Även efter Tages död förekommer han i media. I början av 1999 sändes både hans film "Picassos äventyr" samt en dokumentär i svensk TV. Sommaren 1998 hade Aftonbladet en bok som bilaga varje helg. Bland nutidens alla författare så tog man med "Sagor för barn över 18 år" som bilaga. 6-7 september 1998 så genomförde vännen Hasse Alfredsson två minnesföreställningar på resturang Prinsen. Deltog gjorde Hasse, Tommy Körberg, Lena Nyman och Hatte Furuhagen. Dessa båda kvällars hyllning till en av Sveriges finaste underhållare genom tiderna var ett gott bevis på att Tages texter fortfarande är lika allmängiltiga som när det begav sig.
981023 hölls det en insamlingsgala i Sveriges Television till förmån för Amnesty som Hasse och Tage var med och bildade den svenska avdelningen av 1966. En av de största bidragsgivarna denna kväll var Tage Danielssons minnesfond som bidrog med en miljon kronor. Varje julafton får vi naturligtvis ta del av "Karl Bertil Jonssons julafton" enligt en mångårig tradition i TV.

Om sannolikhet
Ur "Under Dubbelgöken" 1979

Alltså, sannolikhet, va, det betyder väl nå't som är likt sanning. Och då är det synd, tycker jag, att man tydligen från och med i år - på grund av de rådande konjunkturerna - inte har råd med några riktiga sanningar längre, utan att man måste nöja sig med sannolikhetskalkyler. För dom är inte riktigt lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter. Jag menar till exempel, före Harrisburg... och då var det ju ytterst osannolikt, att det som hände i Harrisburg skulle hända, men se'n så fort det hade hänt, då raka sannolikheten upp till inte mindre än hundra procent, så att det blev... det blev nästan sant att det hade hänt.
Ja, men bara NÄSTAN sant. Det är det som är det konstiga. För det är fortfarande som om dom går och tycker, att det där som hände i Harrisburg, det var så otroligt osannolikt, så att egentligen så har det nog inte hänt. Hela socialdemokratiska partiet går ju sedan mer än ett halvår tillbaka å väntar på besked om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte. Innan dom kan bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle va om det som hände i Harrisburg har hänt. Ja, å man förstår ju att dom tvekar för jag har läst att enligt alla sannolikhetsberäkningar, så inträffar ju en sån där olycka kanske bara nå'n enstaka gång på flera tusen år. Och det är ju i varje fall inte troligt, att den skulle ha hänt redan nu, va? Utan det är i så fall betydligt mera sannolikt, att den har inträffat längre fram. Å då kommer ju saken i ett annat läge.
Se'n är det det också, att OM nu det här som hände i Harrisburg verkligen hände mot förmodan, då är ju risken att det ska hända en gång till, den är ju så löjligt liten, så att... på sätt och vis, så kan man säga, att det som hände i Harrisburg, ja... det var tur att det hände, va. För då vet vi ju nu, att det är nästan säkert, att det inte händer en gång till. I varje fall inte i Harrisburg. Och i varje fall inte samtidigt som förra gången. Risken för det, den är så fabulöst liten, så att... så att den är försumbar. Med det menas, att den finns inte. Fast bara lite.
Nu är ju det här ganska komplicerade saker för gemene man, alltså. Så att... å ha folkomröstning om sån't här, det är väl egentligen ingen idé för att jag menar, folk i allmänhet dom resonerar väl på sitt grovhuggna vis så att, det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning.
Dom förstår inte att en sak, som inte ens är sannolik, den kan ännu mindre vara sann. Jag menar, dom har inte hängt med i utvecklingen, och... alltså dom fick säkert lära sig av sina föräldrar att alltid tala sanning. Tala alltid sanning, barn, sa nog deras föräldrar till dom. Det får vi inte säga till våra barn. Vi måste lära våra barn, att alltid tala sannolikt, så att dom förstår, att det som hände i Harrisburg inte kan hända här. Eftersom det inte ens kunde hända där, vilket hade varit mycket mera sannolikt med tanke på att det var där det hände.

Upp

Till chefredaktören för Dagens Nyheter

Hörnu herrn.
Jag såg att herrn inte ansåg sig kunna ta bort några annonser om Spanien ur herrns tidning. Herrn kunde inte stöta herrn med herrns annonsörer. Än herrns läsare då?
Men det var en fråga av större räckvidd jag ville meddela herrn.
Liksom människan till 65 procent består av vatten så består herrns tidning till 65 procent av annonser. Herrns tidning vägde i söndags, enligt min hushållsvåg, omkring tre och ett halvt hekto. 34 av de 56 sidorna täcktes av annonser. Det blir närmare två hekto det. Två hekto om dagen gånger 360 ungefär.
78 kilo annonser om året anser herrn att jag ska släpa in från brevlådan och hålla opp framför ögonen med värkande armar. Herrns tidning har en medelnettoupplaga på 452 056 exemplar. Gånger 78 kilo.
35 miljoner 260 tusen 368 kilo annonser per år bär herrns tidningsbud morgonsvärjande ut till alla oss som aldrig har bett om att få titta på ett fånigt kärlekspar i flerfärgstryck som står och pillar med fingrarna i en av Läkerols bleckplåtsaskar som annars bara säljs på de sju haven.
Och till råga på allt har herrn den otroliga fräckheten att avkräva mej 319 kronor om året för att bli pådyvlad detta enfaldiga trams!
Är det rimligt att herrns tidning till betydligt mer än hälften består av en lögnaktig jättekampanj som har till syfte att hämningslöst förvärra överflödssamhällets skadeverkningar?
Eftersom herrn sannolikt inte har möjlighet att peta in en sådan fråga mellan Åhléns innanlår och de fem sidorna bondförsök att lura oss att leva livet bingospelande, tillåter jag mej som herrn ser att publicera min fråga till herrn i en tidning med innehåll.
Jag ska säja till herrn att om den säng där jag läser min morgontidning ska fortsätta som affischtavla för herrns tvivelaktiga affärsvänner, så får herrn vara så förbannat vänlig att åtminstone hederligt ersätta mej för upplåtande av annonsplats i hemmet.
De där extra enfaldiga helsidesblafforna från konsultfirmor vill jag ha sextusen styck för.
Går inte herrn med på detta rimliga krav så önskar jag i fortsättningen endast få hemsänt de små lapparna med nyheter och skriverier som herrns medarbetare tillverkar för att fylla ut gliporna mellan diskmaskinerna. Resten kan herrn behålla och rentut sagt stoppa upp i ändan på herrn.

17 oktober 1975
- ur Tage Danielsons tanke från roten, 1976

Teckning av Per Åhlin

Upp

[ Tillbaka ] [ Startsidan ] [ Nästa sida ]