Samlingar utgifna af Svenska Fornskrift-sällskapet.
Svenska medeltids dikter och rim (tredje häftet), utgifna av G.E. Klemming, Sid 485-510.
Stockholm 1882, Kongl. Boktryckeriet, P.A. Nordstedt & Söner.
 

Cronica episcoporum Lincopensium
Paa Svensche

Hur mange biskoper vti Lincopings domkirkja haffwa waret aff förstha byrielse och til then tid wij scrive gutz aar tusindha femhundredha tiughu oc try.

WElsigned wari Gud i alla stundh
Then Östhergylland saa margelundh
Beteth hafuer margfallelige nade,
I andelig [motte] och wertzlig badhe.⁴

Meth rethe tro oc Christnä lära,
Meth domkirkia, oc biscops ära,
Meth wijse men i alskons konsth,
Them Gudh hafwer giffuit stor fornumst,⁸

Meth thet riderskap som haffua kera⁹
Them mandom bruka meth togt oc ära,¹⁰
Meth skoger oc watn oc starka ströma
Ther diur oc fiska pläg sik ath gömma,

Meth alsköns trä både ek oc lindh,
Meth maardh oc loo, både hiorther oc hind,
Meth malmberg, koper, staal oc jern,
Meth ffultaga hoffolk som grijpa til wern,¹⁶

Meth höffuiska jomfruer och gode quinnor,
The nogh waro ffor lantz fforstinor,
Meth honag oc fää, oc stora hesta,
Meth godvilog almoga tiil ath gesta,

Meth städer oc slooth, oc gode sider
Som noket land kan torffva widher.
Om lincöpingx sticth vil jak först röra,
Oc then deel ther mera tiil höra²⁴

Af wrmindz häffd som huar wet wel²⁵
At ingen kan anath pröwa met skel.
Östhergylland, Tivsth, Kindh, och Ydre,
Sevidhe, Wedboo norra och sydre,

Ölandh, Möre, och Gullandh,
Ambyrdhe, Niwdungh, och nörra strand,³⁰
Finwidh, och Asbolandh thet fetha,
Westra härade, Wist och Twetha.

Nu huru monge och hoo the ärä
Som ther ero kompne til biscops ärä,
I Lincöpings stickt med biscops mackt
Thet schal vara her epther sackth.

Thet godha the giorde i jorderik
Thet löne them Gudh i himmerik,
Oc for sin hårdha dödh och pina
Han unne them alla nadher sina⁴⁰

Och allom Christnom samaleedh
The Linkiöpings kyrkja holla i freed.
Oc vid henna gambla frijheeth,
Som konga och första hafva henna weet.

Oc alla the Östregylland stiörkia,
Hielpe them Guth och the helga kirckia
At the måge krönas i hemmerik
Oc ther at glädias ewerdelik

I Guthz beskodning alla samman
Och alle the ther sigia till Amen.

Herbertus förste biskop i Lincöping

HErbertus förste biskop war
Ther biskops nampn i Lincöping baar.
En vel lärder vtländsker man
Ther elskade gerna reth och fan.

Sidan Christendomen var fulkomith
I Niderlanden hafwer iak fornummit
Tha war han then fempte biskop
Ther undfik Christendom och dop

Efther Gudz byrd påå nijonde hundradt aar
Som i gambla böker staar
Giötha voro faa sik till honom lotho
The andra voro flere öfwer mothe.

The flere fingo raade, som verre ville,
Ty monde the Christendomen spilla.
Vid then tijd var pafve Leo then tridiä
Then verdis för oss i hemmerijk bidiä;

Then keisaredömet fran greken vende⁶⁷
Och then ära till Karl i Franckerike sände.

Then andre biskop i Lincöping

Then annen biskop heth Rikard
Efther her Herberth biskop wardh,
Wid halfnionde hundrade aar
Sidhen Ihesus Gutz Son föd war.

Tha sanctus Ansgarius her monde prädika
Christna thro för fattiga och rika.
Konung Erich Ericson tha för riket stod
Sielfuer Christhen och Christnom godh⁷⁶

En almogen blef i sina villa,
Oseedh lather sik siellan stilla.⁷⁸
Frote konung noget epther kom
Han sende til pafua Agapith til Rom

Epther lärda men til Christendom.
Han doo för bådet aterkom.
Ty blef hedendomen starck⁸³
Til konung Swens tijd af Danmarck,

Och til tess Popo bar eth brinnande jern
Sik vthan skada til throna wern.

Gislo, tertius Lincopensis.

Biskop Gislo war then tridie⁸⁷
Then Ostgiöta lärde goda sidie,
En erlig herre och mykith blid,
Han var wid St. Sigfritz tijd

Och prädikade fast mot heden lag,
Sedan tron var kastat mongen dag.
Nydala kloster monde han sticktha
Och thet af biskopz bordena ricktha;

Thy hafuer han ther til faderlig rät⁹⁵
Som biskoper är, ey anar äth.
Konung Swerker gaf tha Alwastra by
Med Biskops räth til closter aa ny.

Sin almoga monde han gudelika lära
Huru han skulle sin Gud ath ära
Met tionde och offer i hans kirckia,
Gutz bodord hollan och trona styrckia,¹⁰²

Hedra fader och moder, oc wigde men,
Och läna herberge som the giöra en.
Celestinus war tha paffue
Och keisser Conradh af Gutz nade.

Kolo, quartus Lincopens.

Then fierde som biskops namn bar
Biscop Kool han kallader war.
En fuldtaga man till örlig och fridh
Eehwilket som best torptis widh.

Kolsbro fick af honom nampn,
Som han lät huelfua till lantzens gangn.¹¹²
I Härestade war hans mesta wara
Eehuart han mellan ath kunne fara.

Omside tog han sik pelegrima staaf,
Och döde wid then helga graff,
Widh iiij mindre än xijc aar
Sidan Jhesus Gutz son födder war.

Johannes, quintus Lincopensis.

Biskop Johannes monde ther nest komma¹¹⁹
Som war then femte mäd mycken fromma,
Wid xii hundreda och ellofwa aar
Fran Gutz byrd, som schrefuit staar.

Wid then tijd ther Erick¹²³
Dödhe, nu är ij hemerik,¹²⁴
Honorius tredie war tha pafue,
Och biskopen do och gaf gode gafue

Til biskopstolen oc Linkopungz kirckia
Gud gifve them lön som henne styrckia.

Karolus, sextus Lincopensis.

Sidan wart biskop Karl then siethe
Then mycken orät halp at rätha.
Store Gutz tienest sticktade han,
Och war en megtog örligz man.

Ty vart han af sanne sagha
Med hertog Karl tagen af dagha,
Mäd andra Swenska biskopar flere,
Then Christne throo willo förmere,

At Rytza ther sik monde sammankasta
I Rekalom [Rotala], Gud then stunden lasta.

Benedictus, septimus Lincopensis.

Then siunde biskop war her Bencgther
Försedder af Gudi oc ther til tenckther.
I hans tid kom sancti Dominici
Ordhen, och sedan sancti Francisci.

Han stiktade sancti Nicolai prouenta
Och canika geld meth ewige renta.
Sidhan war han biskoper widher 12 aar,
Tha gik thet hanom som flerom gaar.

Han huilas i Linköpung ther han doo,
Gud gifve hans siäl ewärdelik roo.
Gregorius Nionde war paue then stund,
Keisser Henrich then Siette sammalund.

Laurentius, octavus Linkopensis.

Efter her Bengt vart biskop walder
Biskop Laurentz i lagligom alder,
Han var the 8:de i Linkopung war¹⁵²
Wid xijC. ij och xxx aar

Sidan Gutz Son lät sik föda.
Byarwmss closther ladis tha öda,
Och flötis tädan och till Skoog
I Upsala stickt ther the nu boo.

Ierlerum erckebiscop wigde han¹⁵⁹
The giorde skiäl både huar för en man.
I hans tid tha sticktades bade
I Scheninge och Kalmarne af hans rade

Brödra conuenth som en staa.
Konung Erichz bryllop stod och thaa
Then tredie, ther ey längher war
Afther hans död blef Waldemar

Krönter til konung i Linköpungz kyrcka,
Össgöta månde ther fast til styrckia.
Biscopen sticktade ena prouenta¹⁶⁹
I Linköpungz kirckia mäd sina ränta

Gud och sanct Laurentz till ära,
Them han hafde synnerliga kära.
Sidan doo han som alla pläga
I Linkiöpung keiste han sina lega.

Henricus, nonus Lincopensis.

Then nionde biscop ho thet will wetha
Biscop Henrich monde han hetha.
Wid Gutz byrd xiiC aar
Femtio och atta som skrefwit staar.

Han war rätwijs och gerna ville¹⁷⁹
Alle oskiäl och trätta stilla.
Han lade ty mellan prosten laag¹⁸¹
Och capitel som hålles i daag,¹⁸²

Om tionde, oc ath korpresta
Schullo lönnas af honom the geste.
Then lag staadfestis af Pafuens makt
At eij skulle brytas med förackt.

Her Jacob erchebiscop i Lundh
War grepen wid samma stund
Konung Waldemars bryllop ther vid stod
I Oninge mäd hans drotning godh.¹⁹⁰

Cardinal Guido till Kalmarna kom
Pafuens legate sender af Rom.
I hans tid konung Ladelaas kröntes
Ther alla Ossgötom vel om syntes

Af konung och biskop war sa dicktat
Oc systra closter i Scheninge sticktat
I xxiiii aar war han full
Biscoper, för han ladis i muld.

I helga landit ther han doo
I Akaron stad hans been hafua roo,²⁰⁰
Epther Gudz byrd xiic aar
Ottatio oc ii som skrefuit staar.

Bofuo, X. Lincopensis.

Then tionde biscop i Lincopung war
Heet biscop Bofuo som skrefuit staar,
Tha man schrefuade aar xiihundrat²⁰⁵
iiii oc ottetio oc wart thet wndrat,²⁰⁶

At Lincöpungz kirkia war biscop löss
Full iii aar, af margom höss.
Ty biscopen do i fremmande landh
Thi wiste ey nokor ath sigia försand.

Lithet är af biscop Bofuo schrefuet
Thii litet war af honom bedrefwit,
En han döde oc lagdis i graf
Bade fran stickt och biscopz staaf.

Honorius fierde tha pafue war,
Rodolphus keissare krona bar.

Benedictus, XI. Lincopensis.

Then ädele herre kom ther nästh
Ther Lincöpingz kyrkia sagnade mästh
Her Bengt then ellofte biscop war,
Och hertoga namn i Finland baar.

Birge Järl af Biälbo hanss fader,²²¹
Af honom böriadis Stockholms stader.
Hans brödre waro megtoge herre
Oc hafde missämia thet var tess werre.

Them lade han win om at förlika
Oc drog ther til bade fattiga och rijka.
Thet mothe dog altz inthet hielpa
Ty the willo hwarannan stielpa²²⁸

Mycket got tha sticktade han,
Och elskade gärna fred met san.
Leena sit gooz i Vestregyllandh,
Som honom inschöth then Helge Andh,

Sik til evigh [tijd] böne hålla²³³
Lagde han oppo dötzens quälla
Til Lincöpingz kirkio sent komber hans like,
Miskunne honom Gud i hemmerjike.

Man schreufade M. och iiC. aar
Oc nijotio tha han ladis aa baar.

Laurentius, XII. Lincopensis.

Then tolfte biscop ther kom epthe,
Sidan biscop Bengt han schlepthe,
Thet mona biscop Laurentz wara
Ther i Septembri månat wigdes i Skara,²⁴²

Nykomen hiem af the helga land
Mäd her Bengt Össgöte lagman.
Lithen stund tha var hans tijd²⁴⁵
Och inthet merkelickt han bedriif,

Dog stood i hans tidh Motala aa
En dag och flere i Norkopung daa.
Honom gick som flerom tha döden komber
Och hielper för honom ey lekedomer.²⁵⁰

Carolus, XIII. Lincop:

Then trettonde biscop som stonder ather²⁵¹
Biscop Karl war kallad Bather
Han war födder af mektog slekt,
Och elskade them som foro med spekt.

Oskel wille han eij lida,²⁵⁵
The ther mäd foro the fingo qwjida,
Han sticktade i Wexio ena prouenta,
Til Gutz tienist mäd ewig ränta.

Biscopen af Lincoping til faderlik rät²⁵⁹
Och ingen af sine egne äth.
I Lincöpung sticktade han sammaleed
Sancti Ericks prebendam oc sancti Sigfreed

Med Skellwigz öd til Lincöpingz kirkia²⁶³
Monde han biscops bolet yrckia²⁶⁴
Tha man screfuade M. och IIIC. aar
Oc XXXVIII han lagdis aa baar.

Petrus, XIV. Lincopensis.

Tha biscop Karl war [tagen] af daga,²⁶⁷
Tha monde sik pafuens vilja saa laga
Ath capitel fik ey biscopz wald,²⁶⁹
Och thij wart stiktit mekit quald.

Dog bad capitel thet besta the kunne,²⁷¹
At pafuen wille them til biscop unne
Her Niels som war erkediegne tha
Som mente thet ärende vell begaa.

En som han kom i Flander til Bryga,
Ther börjadis ärandet gaa till rygia.
Han blef ther död thet war tess sämber,
Ey waro the hema nogot tess nember;

Wtan bade på nyt med ena farth
För her Peder som biscop wart,
Ther fiortande war i Lincöpungz sticht,
Oc saa thet styrde som wäl war likt.

Han war konung Monsse canceläre
För en han kom til biscopz äre,
Födder i Skenninge af good äth,
Och älskade allom [i] sin aller räth.²⁸⁶

Sidan a sin besta aller
Wardt han til erkiebiscop walder,
För sina dygder och [stora] mandom²⁸⁹
Thet lofua och mange ther han kom²⁹⁰

Nicolaus, XV. Lincopensis.

Sedan Peder kom til Upssal
War biscop Niels keyster i wal,
Dog mesth för herra trug och bön
Som han fan sielfuer omside rön.²⁹⁴

Til örlig sette han al sit sin,
Och lagde sik altid ther om win,
Med monga listher som han foor meth,
Omside galt han sielfuer theth.

Stickthet dog tog pafuen af honom,
Som then ther motegong war [i] wanom³⁰⁰
Och fik honom stikt i Sklawonia,
Han skulde sik ey utan rente seia.

Dog gaf han aldrig ther til samtyckia,³⁰³
Tage lithet och ont för sodant stykia.³⁰⁴
Humblarums ägor köpte han
Til biscops bordet i retha san

Holka konung Albreckt til kronan tog
Och lofuede kirkione fyllist nog
Thet står ännu til baka,³⁰⁹
Kirkian oc flere må wel klaga.³¹⁰

Met konung Monss tha blef han hart,
Som til Norgis utdrefuen wart.
Domprosten war konungens canceler,
Och hafde sin herre ganske kär,

Han flydde med honum som bispen giorde,
Huru kirkian foor thet ingen worde.
Til sköfling war thet gifwit tha
Til biscopz stolen och prosten laa.

Then skada som kirkan hon fick mädan
Thet forwunno the aldrig sedan.³²⁰
Eemäden bispen lefde laa [han] i Norge³²¹
Och doo pa Bafuehuss af sorge.

Gotzscalcus, XVI. Lincopensis.

Biscop Gotscalck kom til Lincoping snart,
Sidan biscop Niels fördrefuen wart,
Inträngdher och aldrig ther til walder,
Ty blef och ekke långher hans aldher.

För än han til Linköpingz kom
War han screptafader i Rom.
Biscopz ränta wille han förswara,
Och hafua the godz som borta vara,

Tha biscop Niels utdrifuen war
Och godzen hafde intet förswar,
Ty ath fogder och embetzmän³³³
Hafde myckit borttagit, som the giöra en,

Kirkana wardnad, skada och skinna,³³⁵
At biscopz saköre wart thess minne,³³⁶
Moth kirkiana ret oc gamla frijheet,
Som herre oc konunga hafde henne vet.³³⁸

Ty stack sik up en ondher man,
Som fruchtade hwasken Gud eller ban,
Mattis Gotzstafsson, epther gambla saga,
Och tog den gode herre af daga

I Linderaas föuthan skel,³⁴³
Och sedan gik honum aldrig wel,
Ey heller slecht eller afföde,
Ther nu thet neste ligger öde.³⁴⁶

Han war monge aar af landet drefuen
Til Rom och annor landskap förscrefuen,
Sedan bötte han starcke both,
Kirkiana som han giorde emoth,

Han twinade bort i al sin tidh,
Ty war herre war honum oblid.
Thet sintes i sanning margaledis,
Af thet ärende honom tedis,

I huat husse ther han war
Ther södh ey grytha, ey giordis öhlkar.³⁵⁶
Epter Gutz byrd xiiic. aar
ii och lxx som screfuit staar.

Sancta Birgitta do tha i Rom,
Ther sedan heem i riket kom.³⁶⁰

Sanctus Nicolaus, XVII. Lincopensis.

Efter honom kom en helog man
Then xvii. biscop tha war han,
Her Nicolaus var han at nampne,
Han war mången man ath gangne.

I Skeningis stad tha war han boren,
Af erkediäkne til biscop kohren.
Huat oskel war han straffade thet
Eehuem thet var mot eller met.

Konung Albreckt satte han i ban,³⁶⁹
Och epther Gutz lagom straffade han
För mycken oret som han giorde,
Han wandade inthet hoo thet sporde.

Konung Hakan giorde han samaled,
Och achtade inthet at han war vreed.
Then annan dag för han fik wielss
Dog do then gambla biscop Nielss,

I Norge, som för war af sagt,
Som hans tijd war förelakt.
Bo Jonsson do oc i hans tijd,
Konung Karl [ ): Albrekt] tappade i alle strid.

Then Humblarums ägor fran kirken tog³⁸¹
I schipthe för stong och twära skog
Han skipte eij met kirkena wäl
Ther henna giör skade med slijkt oskel,³⁸⁴

Som kronan och giorde för Skelwiks äga,
Thet skipte mona en kirkiana träge,
Til thes fult giörs för fulla,
Som sancte Erickz lag the hulla.

Ther nokit epther wart skrinlakt,³⁸⁹
Sancta Birgitta för saner sakt.
Han doo oc er i hemmerijk,
Sent komber en annar biscop slik,

xiiic xc oc i aar
Epther ath Gutz Son föddher war,
Bonifatius monde tha wara pafue,
Wentzslaus keissare af Gutz nade.

Kanutus, XVIII. Lincopensis.

Biscop Knut war ther nest walder,
Af capitel i skäligom alder,
Then xviii. til Lincöpungz kom,
En friburen man och mycket from,

Her Boo Stenson och her Bengt hans broder
Waro biscopens bröder om fader och moder,
The waro honom til mycken tungä
Och Lincöpingz kirkia mangalunde.

Biscopen lat sik om them worda,
Och förlänte them kirkiana gorda
Och somma pantade the af honum,⁴⁰⁷
Än werdhet gaf han thera konom

Oc theris barnom mädhan thet wan,
Som them wenom man wel an,⁴¹⁰
Therfor han i stor geldh kom,
Både i rijket och så i Rom.

Han wart suspensus oftha oc tijt
Til thess han war sinom geldom quijt,
Linköpungz kyrkia stor en tilbaka,
För thet laan thet han monde take.

Han sticktadhe sancte Birgitte prouenta,
Mesta delen af biscopz ränta.
I hans tid löstes af Danmark⁴¹⁹
Konung Albrecht för lxM marck,⁴²⁰

Och konung Erich och tha kryntis
Som drotning Margareta wel om syntis.
Her Abraham Broderson lifuit slepthe,
Drotningen hon doo nokit ther epther.

Lincopingz kyrkia bran i hans tijdh
Och Engelbricht börja sina strijdh.
Sedan han xlvi aar hafde warith
Biscop, och sin aller öfverfarith,

Wart hans lich lakt uppa baar,⁴²⁹
Tha man schrefuade Gutz Sons aar
xiiijC vi och trätio,
Sedan lath sik en annan wighia.

Felix Nionde pafue war,
Her Sigmund keissare krona bar.

Benedictus, XIX. Lincopensis.

Biscop Bengt then xixde war
Then biscopz nampn i Lincopung baar.
I Jonakopung monde han wara boren,
Af succentore til biscop koren.

Af herskap leed han mycken oret,
Och mest af biscop Knutz äth,
Ther biscopz räntana villo fördarfua
Gotzet oc intet gellen arfva.

Sedan i sorg oc mothegangh,
Blef han död af dötzens twangh,
Biscop war han i iiij aar,
Til thess han lagdis död a baar,

Wid tid som man ma sannerliga säja,
xiiijC aar oc fyratia.

Nicolaus, XX. Lincopensis.

Sedan biscop Bengt han döde,
Tha kunne ey sticktet legias öde,⁴⁵⁰
Wthan capitel wari sa til rade,⁴⁵¹
At sticktit blifue uthan wode.⁴⁵²

Vart biscop Niels ther til walder,
En god mogen man af alder,
Kalladher Köning ath wedernampn,
Oc war han födder wid Kalmarna hampn.

Han war succentor oc war dog mest
I Kalmarna ther honum siuntis best.
Konung Karl var krönther i hans tijd
Som mädh konung Christiern förde strijd,

Tha giorde konung Christiern myckin skada
In i riket månge stada.
En tijd han ofwer Hållawiden ville
The monde honum biscop Niels stille,

Med sit folck och nogen almoga,
The moth honum til Narbech drogo.⁴⁶⁶
The unfingo sa the Danschas komma,⁴⁶⁷
Them til skada och ingen fromma,

At the ware glade som atther koma hem,
Borthe varo iiij af hwariom fem.⁴⁷⁰
Östhergylland hölt han i frijd
Saa ath ingen dörfdiss ther widh

Össgötom göra nogen orät,
Eehuru han var af högen ät,
Stegeborge tha hade han inne,
Mäd fleere leen i samma sinne.

Sedan doo han widh siutan aar
Sedan han wart biscop, och lagd aa baar.
Efther Gutz fötzle with the mottho,
Halffemtande C aar och ottha,

Then xx biscopznampn ther bar,
Kalixtus tredie tha pafue var.⁴⁸²

Katillus, XXI. Lincopensis.

Sedan biscop Niels döder war,
Capitels samtykkia menliga bar
Paa mester Kätil en ädelig man,
Vnger at alder, for dog mäd san.

Til biscop war han postolerath
För än han fick sticktthet regerath.
Bispen syntis konunghen giordhe vreth,
Ath han grep en herre af biscopz äth,

Archebiscop Jenss i Upsal,
Och giorde honum mykit hoon oc qual
Förutan skäl, meth theras raade
Som lithet actade konungens waade.

Thet var then ära konungen honum giorde
För thet han honom til konung smorde,
Och drog honum in i Swerjes rijke,
Och konung Karl mothe af landit vike,

Som räther konungher keyster war,
Ind i Prützen noger aar.
Enghen i rikit war betrood
At wara för erkebiscopen good,

En tha the mest alla thet giöra wille.
Thet likade biscop Kätil illa,
Thet hans erkebiscop oc frende
Sodant homot obrotlika hende,

Thi slog han konung Christiern aff
Paa Haraakra, första sommerdag,
Epther Gutz fötzle xiiijC aar,
lx oc iiij som schrefuit staar.

Rijkens förstånder vardt han daa,
The Danske lothe til Danmark gaa.⁵¹²
Rijkit kom ather til Swenska men⁵¹³
Fran the uthlänska som thet är en,⁵¹⁴

Och erkebiscopen sammaleed
Fängzlöss af Danmarck reed.⁵¹⁶
Aaret ther nest, epther Gutz wilia,
Döden munde bispen skilia

Fran stickt och godz i jorderik,
Gud gifue honum lön i himmerik.
Linköpungz kirkia unte han vel,
Oc halp henna sina rentha meth skel,

Som henna hade lenge waret förhindrat,
Meth welle och uthan [rätt] förmindrat.⁵²⁴
Han war ey biscop utan vj aar,
Meth thet hans lik ther lagdis a baar.

Fran Stockholm fördis han manga mila
Til Linköping ther han hafuer hwila.

Henricus, XXII. Lincopensis.

Sedan monde walet gonga
Til biscop Henrik födder i Wonga,
Ther caniker war i samma kyrkia,
Oc rätwijsa plägade styrckia.

Han elskade gärna enfalligheet
Oc them ther foro mäd skelogheth.
Epther mestermen han til Kolne sende
Ath koma the nye kora til ende,

Som langliga hafde olycktade stondit
Oc inga goda framfert fongit,
Med finster hwalfbogar, och storan kost⁵³⁹
Hugas the stena i snio och frosth,⁵⁴⁰

I monga aar för kirken blef licktadh,
Ther sa ärliga war bedictadh,
Han stiktade och meth sine ränta
Ena dagliga messa meth henna prouenta,

Til ewig tijd siungas i Gudtz ära,
Huan morgen, och hans moder kiära.
Han lath sik altid om stenhus warde,
Oc betra meth them alla sina garde,

I Lincöping, Vasten oc Munkabodä,
Oc Bro meth stenhus meth tarfua gode.⁵⁵⁰
Sancte Brynolf och sancta Katherin⁵⁵¹
Lagdis i hans daga i skrin.

Han lat stenläggia brogher monga
Kring om Lincopung breda oc langa,
Til gangna bade fattig och rijk,
Thi hafuer han löön i hemmerijk.

Och hielper mangen krancken man,
Then ther stadeliga liter til han.
Han wart bestallader utan saak
Af sin almoga mäd mycken omak,

En tha han hafde them altid kiera,
Mäd lakamlika hielp och andelika lera.
XVC aar epther Christi bördh⁵⁶³
Lagdis then helge herren i jordh.⁵⁶⁴

Alexander siette war pafue i Rom,
Och Maximilianus keysare from.
 

Sedan biscop Henrich var dödh
Kom Linköpingz kyrkia i store nöd,
Thet ey kune komma til biscopz wal,
Thi doctor Hemming giorte thet qwal

Mäd påfuens bref och herra böön,
Oc acktade kirkiana sig til löön
För thet han hafde rijkeno tienth
I Rom, och ther både ridit och renth

Öfuer xx aar i rikens sake,
Och hafde thi stoor geld a bake,
The wore uthöfuer vi M ducata
Upskrefna stodo paa Romara gata.

Capitel reddis för hans geld,
At kirkian koma therför i spiäl,
Om the fingo til biscop han,
Thi willo the heller en annan man.

Dog kom thet ther til omside
At herskapit worde them så stride,
Meth bön och trug meth blit och hart,
At the gaato sik ey längher vart,

Utan togo ta före i samma sin,
Oc lede honum för biscop in.
Tha konung Hans thet förnam,
Som doctor Hemming war fast gram,

Lath han saa i Rom begaa,
En cardinal monde kirkiana faa,
Och hindrade saa hans confirmatz.
Oc lithet actade han thet platz

Utan giorde cardinalen större hinder,
Han fick af stickthet hueske mer eller minder,
Utan förhult honum thet paa xiijde aar
Mäd alla the ränta som ther af gaar.

Dog war han likewel satther i ban
Met alla beswäring i rätta san,⁶⁰⁰
Thet han meth örlig stoppade nider,
Til tess hwar man leddis wedher,

Oc började at merkia hans oskiähl,
At han eij actade sina siäl,
Oc almogen han fick inghen del,
Som biscopz embete lydde til,

Oc började thi at latha illa,
Oc sagde han ville trona spilla.⁶⁰⁸
Oc lata tilsigia capitelet,⁶⁰⁹
Ath utan the komma them af thet qualet

The villa sik til annan biscop gifua,
Ther the motte som Christne lefua.
Capitel giorde ther til thet bästa,
Mät hielp och rath som the kunne festa,

At han skulle bod til pafuen sände
Och komma sit ärende til en ende.
Han lofuade thet mäd hand oc bref,
Han hölth dog intthet thet han schref.

Thii wart capitel saa till raade,⁶¹⁹
Ath the mester Gotzstaf baadhe,
Som ther i kirkian canikh var,
Oc bodet honum brefuit baar

Til Kolne, ther han monde stonde,
At han them lösse af theris wonde.
Oc war dog bodena gifuit stilla,⁶²⁵
Om mester Gotzstaf ingeledis wille,⁶²⁶

Tha skulle bodet til Rom at rida,
Af capitels wilia oc lata sik lida,
Oc werfue thet verf aa prostens wengne
Sa ath thet enghen främmande frägna.⁶³⁰

Boden foro fram som waro ursände,⁶³¹
Oc komma sith werf til goden ende,
Sedan the förstodo mester Gotzstafs act
Uppå prostens wegna som för war sagt

Dog willo the kirkianes friheth hentha,
The måste betala alla the ränta
Doctor Hemming xij aar upburit hafde
Them cardinal som rentana krafde,⁶³⁸

Som pafuen hade kirkiana gifuith,
Som tilförena staar bescrifuit.
Tha saa war giort som nu er sagt,
Wart doctor Gad uttrengd meth mact,

Sedan a ixde aar ther epthe,
Fraan thet han biscopdömeth slepthe,
Loot konung Christiern aflifua han
Mäd flere gode men i Finlan

Oc i Swerige, thet war ey wel,
Miskunne sik Gudh öfuer thera siel,
Epther Gutz födssle XVC aar,
Oc ther til xx som screfuit staar.

Jacobus, XXIII. Lincopensis.

I Rom war han en cardinal,
Tha han fick moth capitel wal
Lincöpungz kirkia til en commenda,
Dog wille honum ingen räntana senda,

Doctor Gad han henne förhylt,
I xij aar oc thet saa wylt.
Han kalladis Jacobus Arborensis,
Oc wart episcopus Ostiensis.

Hyspania war hans fosterland,
Omsider lat han til prostens handh
Kirckia och räntha mäd en pact,
Sedan thet war giort som han hafde sact.⁶⁶²

Och monde thi kirkiana från sik skilia
Til prosthens hand meth pafuens wilja,⁶⁶⁴
Sedan Iomfru Maria födde sin Son,
XVC aar och ther til trätan,

Leonis then tionde första aar,
The han wart pafue som screfuit staar.

Johannes, XXIIII. Lincopensis.

Rättelser.