Ryttarens hjälper.

Då du rider kommunicerar du med hästen genom att använda din kropp - händer, ben, kroppsvikten - men också din röst och ibland ett spö samt sporrar. Detta kallas att ge hjälper. Med tiden lär du dig att anpassa hjälpernas styrka.

Hjälperna: tyglar, skänklar, kroppsvikt

Hjälperna är ryttarens naturliga och konstgjorda sätt att kommunicera med hästen. Hjälperna kan variera beroende på ridstil.

Hur används hjälperna?

Det finns tygelhjälper, skänkelhjälper och vikthjälper. De används aldrig helt oberoende av varandra, utan är endast effektiva om de får samverka. När ryttaren exempelvis tar ett tygeltag utan att understödja detta med skänkel- eller vikthjälper förstår inte hästen vad den ska göra. De olika hjälperna måste alltså alltid användas tillsammans, utan att störa hästen.

Tygelhjälperna

De hjälper som verkar genom tyglarna och bettet på hästens laner kallas tygelhjälper. De ges antingen med en hand eller båda händerna samtidigt. Men när man ger en tygelhjälp med en hand samverkar givetvis den andra handen i rörelsen. Man skiljer mellan förhållande och ledande tygelhjälper. De används för att:

• vända, genom att ta en förhållning med ena tygeln och ge efter en aning med den andra.
• göra halt, genom en förhållning på båda tyglarna.
• ändra tempot.
• påverka hästens ställning och böjning.

Glöm inte att emellanåt klappa hästen och berömma den.

Här kan du läsa mer om tygelhjälperna.

Skänkelhjälperna

Liksom händerna kan skänklarna arbeta självständigt eller tillsammans. Skänkelhjälperna verkar av naturen framåtdrivande. De används alltså för att hästen ska utföra en speciell rörelse framåt eller i sidled. Du kan trycka skänklarna mot hästens sidor i höjd med sadelgjorden samtidigt eller - som i skritt - driva växelvis med den högra och vänstra underskänkeln.

Man skiljer mellan framåtdrivande och sidförande skänkelhjälp. De sidförande skänkelhjälperna används när hästen ska gå på en böjd linje, vid vändningar, vid skänkelvikningar och när man ska öka eller minska en volt. Skänkelhjälper används för att:

• växla från en lägre till en högre gångart.
• öka tempot.
• öka steglängden utan att byta gångart.
• samla upp hästen, så att den sätter bakbenen bättre under sig och blir mer balanserad.
• bibehålla energin i bakbenen vid övergång till en lägre gångart.
• få hästen att böja bålen (med den ena skänkeln vid sadelgjorden).
• i dressyr, sänka bakdelen för att öka graden av samling.

Här kan du läsa mer om skänklarna.

Vikthjälperna

Med vikt och säte kan ryttaren flytta tyngdpunkten och därmed påverka tempo och rörelser i sidled. Vikthjälperna används för att:

• vända hästen åt höger eller vänster genom att pressa fram den högra eller vänstra höften och öka belastningen på motsvarande sittben.
• minska tempot i en gångart.
• förstärka framåtdrivningen eller öka tempot, genom att sitta djupare i sadeln.
• understödja en enkelsidig skänkelhjälp, genom att flytta sätet i sadeln.
• Givetvis påverkas hästen ständigt av sätet och huruvida ryttaren spänner korsryggen eller inte.

Här kan du läsa mer om vikthjälperna.

Konstgjorda, förstärkande hjälper

Spöet

Spöet tjänar som hjälp för att driva på hästen. Men det behöver inte användas på alla hästar. Med spöet kan ryttaren:

• beröra hästens bog för att förstärka skänkelhjälper eller för att driva en häst som inte omedelbart reagerar på skänkelhjälper.
• vid hoppning beröra hästens bog med ett kort hoppspö.
• bestraffa hästen (bara i undantagsfall!) genom att (inte för hårt!) ge en snärt på bogen eller länden.

Var aldrig hårdhänt med spöet!!!!!

Sporrarna

Sporrarna stärker skänkelhjälperna. Det finns många olika sorters sporrar. Man bör aldrig använda långa, skarpa sporrar eftersom de kan skada hästen. Sporrar behöver över huvud taget inte användas på en väldresserad häst. Om de blir nödvändiga måste ryttaren kunna hålla skänklarna stilla.

Naturliga hjälper:

• Tygelhjälper
• Skänkelhjälper
• Vikthjälper
• Rösten

Konstgjorda, förstärkande hjälper:

• Spö, Dressyrspö, Hoppspö
• Longerpiska (för arbetet från marken)
• Sporrar

Mekaniska hjälpmedel:

• Hjälptyglar

Här kan du läsa mer om konstgjorda hjälper.

Att prata med hästen

Rösten är en mycket viktig hjälp, som tyvärr ofta glöms bort i vårt klassiska sätt att rida. Människans röst är inte bara betydelsefull i samband med fölets uppfostran och allt markarbete. Den borde användas mycket mer, även vid ridning.

Mycket kommer an på tonfallet. En djup och långsam stämma verkar lugnande på hästen. Om du vill stimulera hästen ska du använda ett kort och uppmuntrande tonfall. Då du vill ge hästen ovett höjer du rösten. I likhet med hunden kan hästen lära sig förstå dussintals med ord. Det lönar sig alltså att ta vara på detta!

till toppen