Det första jag provar på att sticka på nästan 25 år!
The first thing I knit for almost 25 years!
Jag har haft Hoya megalaster i många år och nu blommar den för andra gången nästan ett år sen förra gången. Blommorna är stora (>5 cm) och läckert röda men den här gången upptäckte jag att jag tycker de doftar likadant som H. serpens. Det är en doft jag INTE är speciellt förtjust i. Den övre bilden gör färgen mest rättvisa. Vissa röda färger är så knepiga att fånga med kameran och när blommorna dessutom är lite ludna på insidan så att de nästan skiftar i blågrått är det jättesvårt att få till rätt nyans.
I've had Hoya megalaster for many years and now it's flowering for the second time. First time was in August last year. The flowers are really big and showy (> 5 cm counting not flattened) but unfortunately I'm not very fond of the fragrance. It reminds me too much of H. serpens and that in turn reminds me of the fragrance you can detect while picking overflowered petunia flowers. A rather sharp and musty fragrance. The colour on the photo above shows the truest colour. Sometimes the short hairs inside the corolla gives the flowers an almost bluish grey hue which never show up in the photo.
Jag har tänkt försöka få tag på tulkört, den enda i Sverige vilt växande släktningen till hoyorna, men
så fick syn på den här lilla rara klätterväxten när jag var på besök i plantskolan sist. Vincetoxicum
nigrum "I'm a tiny little star" heter den och tillhör alltså samma släkte som tulkörten. Tiny little star
stämmer precis för blommorna är cirka 7-8 millimeter i diameter. Jag ska prova att låta den växa på hörnet
av förstukvisten för att ha nån chans att se blommorna. Hmmm, fast nu när jag surfar runt så läser jag varningar
om att den kan vara invasiv. Kanske bäst att kolla runt lite mer innan jag gräver ner den.
Last week when I visited the garden shop I found a a relative to the hoyas called Vincetoxicum nigrum "I'm a tiny little star" and that is indeed an appropriate name. The flowers are only 7-8 mm across. It is supposed to be hardy at least where I live so I will plant it outside my door to have any chance to see the flowers. Though now when I've googled on it a bit it seems to be very invasive, at least in the US. Hmmm, I will need to ask around a bit more before planting it I think.
Nu är den nära..... knappt en vecka kvar!
Hoiday is very close now.... less then a week!
Nu är magnolian i full blom och den har så maffigt stora blommor så man blir alldeles häpen när man ser den!
The magnolia show is on and I equally surprised every year by the size of the flowers!
Lilla gula Hoya caudata blommar, men så där jättegul vet jag inte om den var, men caudata är alltid caudata och jag gillar den röda färgen på nya blad och blommorna ulliga utseende.
The yellow Hoya caudata has flowered for the first time, but I'm not sure I want to call it yellow. Caudata is however always caudata and I adore the way the new leaves turn red and the fluffy flowers.
Årets stora äthelg näst efter jul skulle jag tro. Vi har ätit ägg och sill, köttbullar och prinskorv och vädret var härligt och lockade till årets första grillning. Entrecote med vitlökssmör och en hemgjord bearnaise som tyvärr saknade den där extra knorren. Nåja, man kan inte lyckas jämt. Tårtan blev en variant av min Prins Sigvard-kopia men för att göra den mer påskaktig provade jag att smaksätta den med limeskal i smörkrämen. Inte dumt alls!
Easter is the second biggest eating holiday just beaten by Christmas. We've eaten eggs and sill, meatballs and sausages and the weather has been so lovely we were tempted to grill for the first time this year. For desserts I made my special copy of a local cake by the name Prince Sigvard. To make it more easterish I put rind of limefruit in the buttercream. Yummy!
Jag hann med lite rensning i trädgården och Molle fångade mig med kameran när jag klipper ner en Austinros, "Brother Cadfael". På väggen syns wisterian som är minst sagt bångstyrig. Vi hade en liten fånig plastspaljé till den från början och den sprängdes bort från väggen av växten.
I was out cutting down some roses, this is an Austin, Brother Cadfael. Lovely, but unfortunately doesn't look well after a rain shower. If the bud is near opening the petals will stick together and never open. Behind me is the wisteria which is a very rampant climber and is in big need of a sturdy trellis or something.
Det är inte mycket som blommar nu förutom julrosorna men det känns som om det bara är en tidsfråga nu.
Not much is flowering now except the helleborus, but soon....
Och till sist dagens fotograf på bild *trumvirvel* - Molle!
And last, tada, todays photographer herself - Molle!
Förra helgen var jag i Stockholm på årets stora trädgårdshändelse, Nordisk Trädgård 2009 där naturligtvis Svenska Hoyasällskapet fanns med. Tyvärr fick jag ingen bra bild på montern bara den här som visar ett hörn av montern. Vill du se några härliga blombilder istället så klicka här.
Last weekend I went to Stockholm to the big garden event of the year, Nordic Garden 2009 where the Swedish Hoya Society attended. Unfortunately I didn't get a good picture of the stand, only this one showing a corner. If you want to see some lovely flowers instead please click here.
Hoya cinnamomifolia blommar just nu och det är alltid en favorit. Om nu någon har missat det så kan jag berätta att jag gillar grönt och den här marsipangröna skapelsen med glasyrröd corona är så härlig att man inte kan se sig mätt på den. Doften är aningens för frän, nästan carnosa-lik, för mig men den doftar inte på håll så det är helt OK för min del.
Enligt väderprognosen skulle det bli vår i helgen som gick, men tyvärr kom inte temperaturen upp till mer än 4 grader och det blev rätt kallt om fingrarna att vara ute i trädgården och fota. Jag var mest nyfiken på att se om mina två osäkert härdiga magnolior som jag köpte förra året på trädgårdsresan skulle klarat sig. Toppen ser förfryst ut men i övrigt ser den helt OK ut. Spännande! Den ena pinnen syns som nr 1. Det är svårt att få fokus på en pinne men tittar man noga kan man se den bruna vissnade toppen. Nr 2 är en Magnolia stellata, nr 3 en egenhändigt sådd Paeonia suffruticosa, nr 4 en snödroppe, en fylld variant Galanthus nivalis, nr 5 ytterligare en pion, Paeonia mlokosewitschii och till sist nr 6 en Helleborus som jag tror jag köpt som Helleborus orientalis men nu blir jag faktiskt osäker när jag surfar runt på nätet och försöker hitta bilder på bladverket. Nåja, fin är den och vackra smala blad får den oavsett vad det är för sort.
Det är inte så mycket som blommar nu, men häromdagen när jag vattnade i ljushyllan så hittade jag den här blomman. Den har vuxit väldigt långsamt för mig men blomma rätt tidigt och gör det till och från. Jag är lite kluven till om jag faktiskt tycker om färgerna eller inte, men den har väldigt vackra blad.
Andra försöket och nu var det lite spännande att se om det skulle fungera att baka på den efter att ha haft den i kylskåpet. Jag tog fram den på fredagkvällen och följde nästan receptet hos Pain de Martin Jag vågade mig inte på att göra surdegsstarten dag 1 med så mycket mjöl som Martin rekommenderar utan fegade och tog ungefär 100 g vatten och 150 g mjöl. Dag 2 tog jag ca 350 g dinkelmjöl, en skvätt vetemjöl special och resten vanligt vetemjöl. Jag blandade ihop allting, plastade bunken och lät stå i 45 minuter. Hällde ut den relativt kletiga degen på mjölat bord och körde stretch-and-fold och därefter ner i byttan och på med plasten igen. Jag tror jag gjorde stretch-and-fold 4 gånger och sen ytterligare en stretch fast sen rullade jag ihop degen till baguetteform och la på en plåt täckt med bakplåtspapper. Det blev tre baguetter och 7-8 småbröd. De fick jäsa en timme och då såg de rätt platta ut på plåten. Jag snittade med en vass kniv och in med plåten i ugnen där dom stod ca 18 minuter. När de svalnat nog för att kunna ta i med händerna skar vi skivor och åt med Bregott på. Mums!
Nu har jag lyckats att baka med surdegen också! Det var verkligen kul att det fungerade. Jag utgick från ett recept hos Pain de Martin men jag använde mig av en teknik som kallas "Stretch and fold" och som Martin hänvisar till i något annat recept. Jag hittade bra och instruktiva videoklipp hos Sourdough Home. Jag knådade degen lite för att få lite mer stuns i den innan första vikningen men i övrigt följde jag instruktionerna att bara sträcka ut degen och sen vika den tredubbelt på längden och tvären och sen tillbaka i byttan. Den här gången gjorde jag bröden i form men nästa gång ska jag nog prova att köra utan.
Jag har alltid gillat att baka och kring jul så fick jag låna en bok om bröd och framför allt om surdegsbröd. Det lät kul så jag bestämde mig för att prova.
Första försöket inleddes den 9/1 och avslutades den 13/1 för att det luktade surt - väldigt unket äckligt surt. Nytt försök 13/1 och nu gick det mycket bättre. Surdegen fördubblades i sin burk nästan omgående och jag tänkte att nu är det inga problem men det var lite för tidigt att ropa hej. På tredje dagen var jäsningen nästan obefintlig eller bara några millimeter. Två dagar senare började jag bli riktigt orolig och bestämde mig för att öka rågmjölsdelen. Det fick omedelbart effekt och nu jäser det på riktigt bra. På bilden ser ni en tejpremsa på burken. Jag har ritat ett blyertsstreck där surdegen är precis när jag matat den och 12 timmar senare har den tredubblat storleken. Planen är att mata på den i rumstemperatur till på lördag och då testa att baka på den. Jag hoppas det kan bli en positiv rapport efter det!
Nu har den slagit ut och jag har lagt bilderna på en egen sida här
It's flowering and you can find the pictures here
Jag har faktiskt några andra växter än hoyor också. De är visserligen inte så många men några är riktigt söta. Den gröna kudden på bilden ovan är en Petrocosmea inköpt på Älvsjömässan i våras. En del arter av Petrocosmea bildar stora platta gröna kuddar och det är dom som fascinerar mig mest. Tyvärr verkar de ha en tendens att bilda små nya plantor i samma veva som den ska till och blomma och det förstör hela kudden. På nästa bild ser plantan OK ut på foto ovanifrån.
Men från sidan ser man hur de nya små plantorna trycker upp ytterkanterna på moderplantan. Det är helt omöjligt att plocka ut dom utan att förstöra moderplantan vilket är väldigt trist.
