Retur till BK Pekings startsida

 

BK Pekings Jubileumsskrift 1998 i något avkortad version

År 1998 var det exakt 50 år sedan Bowlingklubben Peking föddes.

Att under en så lång tid hålla en förening levande kräver naturligtvis en hel del av uppoffring och ideellt arbete av många personer som genom åren verkat i klubben. Det faktum att föreningen fortfarande finns och är i högsta grad levande visar att denna vilja till uppoffring har funnits och fortfarande finns i Peking. Den har till och med fått ett speciellt namn - Pekingandan.
Pekingandan bygger på att man håller samman i såväl med- som motgång, att man ställer upp för varandra, har roligt tillsammans och inte minst att ingen medlem blir åsidosatt eller mobbad på grund av dåligt resultat på banorna.

Peking var från början en ren herrklubb, på 40-talet var bowling en "gubbsport".
Damerna kom in i spelsammanhang på 60-talet, och senare började klubben också med ungdomssatsning, vilket lett till att BK Peking idag är en klubb med bredd där hela familjen kan vara med, såväl ung som gammal.

 

Riktigt så här såg det inte ut när pekings damer började spela, bilden är från 1909

Peking var inte den första bowlingklubben i Norrköping, det fanns några tidigare, av vilka en del fortfarande finns kvar och alltså är äldre. Stans enda hall var inrymd i den källarlokal där idag Tegelvalvets krog är finns, och den kunde ståta med fyra banor. 1958 tillkom Folkets Hus-hallen med 8 banor, i samband med detta slog den gamla "Thesdorfska källaren" igen sina portar. I mitten av 60-talet öppnades så Hagebyhallen med sina 16 banor och några år senare Vilbergshallen med ytterligare 16 banor.
För några år sedan lades så Folkets Hus-hallen ner, och stadens klubbar har numera de båda 16-banors-hallarna att husera i. Peking har sedan 1984 haft Hageby som sin hemmahall.

De följande sidorna ger en summarisk resumé över Pekings historia utan att göra anspråk på att vara komplett. Mycket fakta har naturligtvis genom åren gått förlorade eller kanske inte blivit nedtecknade, det mesta av det bildmaterial som finns är av rätt dålig kvalitet. Historiken bygger till stor del på tidigare jubileumsskrifter och notiser m.m. ur Svenska Bowlingförbundets organ "Bowlaren".

 1948 - 1958

De äldsta bevarade dokumenten om klubbens historia återges i faksimil här
nedan. Det är ett brev till Göte Andersson (Sleipner), som på den tiden
svarade för bowlingskrivandet i lokalpressen samt Calle Hellgrens
dagboksanteckningar från den aktuella marsveckan då klubben bildades.

 


Calle Hellgrens dagbok

Göran Andersson och Helge Pettersson, som ingick i interimsstyrelsen, gick båda ur tiden för bara ett par år sedan och fick sorgligt nog inte uppleva
50-årsdagen av sitt livsverk. Helge var klubben trogen ända in i det sista.

Vid klubbens första årsmöte den 23 januari 1949 valdes den första ordinarie styrelsen bestående av Carl Hellgren, ordförande, Göran Andersson, sekreterare, Arne Hultman, kassör samt Arne Karlsson.

Vid denna tiden fanns i Norrköping cirka 125 aktiva spelare fördelade på 7 eller 8 klubbar. Seriespelet omfattade tre serier samt en lokal reservlagsserie. Thesdorfska källaren var ännu stans enda hall.


I ett matchprotokoll från 1949 framgår att Peking slog
Sleipner med siffrorna 5303 - 5282. Calle Hellgren bäst med
723 följd av Helge Pettersson på 700.

Vid årsmötet 1950 valdes en ny ordförande vid namn Hans Johansson. Denne skrev bowlinghistoria i Norrköping, inte i egenskap av ordförande, utan genom att han blev den förste i Norrköping att slå en 300-serie. Detta skedde den 22 september 1950

Pekings första 10 år handlar mest om division 3, ett år var man uppe i 2:an och ytterligare ett år vann man i trean men kunde inte gå upp på grund av spelarbrist.

År 1958, samma år som Peking fyllde 10, lades den gamla "Thesdorfska" hallen ned och ersattes av den nybyggda 8-banorshallen i Folkets hus, det blev då av nöden för alla stans klubbar att byta hall.

 

1958 - 1968

Under denna period handlade seriespelet om divisionerna 3 och 4, man var 1963 uppe i serieledning i 3:an vid ett tillfälle, men den glädjen blev kortvarig - omgången efter åkte Pekings spelare dubbelt på pumpen borta mot Oxelösunds BK och IFK Nyköping. Och då hade de ändå hyrt banor i Oxelösund för att träna kvällen före matchen ...

 1963 var annars året då "Peking" hamnade på världskartan, i klubbens jubileumstävling det året deltog förutom flera välmeriterade svenska lag även lag från Västtyskland, Danmark och Finland. Detta fick naturligtvis stor uppmärksamhet i pressen

NT/ÖD

Klubben firade 1963 sitt 15-årsjubileum. Morgonen efter festen var det match i reservlagsserien, Artur Johansson klämde till med hela 871 i denna match, så man kan undra vad han hade skålat med ...

På 60-talet var också Pekings spelare och lag synliga i SM-prislistorna (Göran Andersson (Avefjord) 8:a individuellt och 4-mannalag på 4:e plats i B-SM -63, Olle Pettersson till final i SM året därpå).

Klubbens kanske mest namnkunnige spelare vid den här tiden var nog ändå Hasse Gregeborg. Förutom att han var en god spelare satt han i styrelserna för såväl Peking som NBF och ÖBF.

Den 16 september 1967 slog Hasse till och blev klubbens förste ligamedaljör (bästa slagning i riket aktuell serieomgång) genom att slå 894 i bortamatchen mot Lincopia i Linköpings sporthall. Peking vann den matchen med bara 39 poäng.

1967 var också året då damerna började spela ligaspel. Det fanns troligen bara en enda lokal serie (benämnd div 1B) för damer vid den här tiden.

Under 60-talet hade Peking ett vänortsutbyte med klubben Tampere KK från Tammerfors i Finland. Den första matchen klubbarna emellan spelades 1960 i Tammerfors.

1968 - 1978

Den 14 november 1970 fick klubben sin andra ligamedaljör. Göran Carlsson slog då 911 (213, 238, 236, 224) i hemmamatch mot IFK Linköping. Peking hade vid denna tid ännu Folkets hus som sin hemmahall. 1973 bytte man till den nybyggda Vilbergshallen, som skulle komma att bli klubbens hemort i elva år.

1968 övergick damerna - av serietabellerna att döma - till att spela med två st 4-damerslag i div 2B respektive 2C.

Pekings jubileumstävling 1968 lockade 223 startande.

Herrarnas seriespel tilldrog sig nu för tiden mest i division 4, detta trots att flera av klubbens spelare i resultatlistorna från individuella tävlingar återfinns i "klass A" (Hasse Gregeborg, Rolf Bergman, Karl-Åke Magnusson).

Ur Bowlaren nr 27/1970

På rekordfronten kan noteras att herrarna den 18 mars 1978 slog nytt klubbrekord med förträffliga 6210, Rolf Ekström var bäst på 867.

Ett par månader tidigare, den 28 januari närmare bestämt, hade Siv Gregeborg slagit 841, vilket kom att gälla som hallrekord för damer i Vilbergshallen.

Det kan också noteras att Kaskad och Örnen - som under 60-talet spelat i skuggan av Peking, Kaggen, Sleipner, Bygget och andra klubbar - under 70-talet påbörjade sin vandring uppåt i seriesystemet från division 4 mot att bli de topplag de är idag.

 

1978 - 1988

30-årsjubileet 1978 firades den 11 november på restaurang Carl Johan.

Helge Pettersson, en av klubbens grundare, var under en lång rad av år på 70- och början av 80-talet ordförande i klubben. 1985 efterträddes han av Kerstin Widén, klubbens första kvinnliga ordförande.

Herrlaget belade tredjeplatsen i div IV såväl 1979 som 1980, för att sedan 1981 vinna serien och ta klivet upp till trean. Vistelsen där blev dock bara ettårig.

Medlemsantalet i början av 80-talet var omkring 100. 1982 fanns det 50 licensierade spelare, vilket gjorde Peking till Östergötlands största klubb. Trots denna mängd spelare noteras det att man 1982 hade svårt att få ihop till 16 funktionärer i samband med Bowlingens dag.

1982 drog man iväg ända till Skövde för att spela KM, Rose-Maj Åbacka och Christer Nilsson blev klubbmästare.

Detta år gick också Tage Jonsson till SM-slutspel efter att ha placerat sig som 6:a i kvalet.

Säsongen 1983 - 84 slog herrarna resultat över 6000 vid ett par tillfällen, och ett flertal individuella pariresultat noterades med Åke Kjellmans 872 i topp. Att laget trots detta höll till i mittfältet av division fyra tyder på att jämnheten i spelet inte var den allra bästa.

Damerna tycks i mitten av 80-talet ha tagit till tradition att slå nytt klubbrekord för varje år: 5598 den 8 september -84, 5773 den 13 april -85 och 5776 den 9 november -86.

Säsongen 87/88 blev en triumf för damerna - laget segrade i division tre och tog för första gången klivet upp i tvåan.

 

1988 – 1998

40-årsfesten 1988 firades i Hagebyhallen, och vid denna delades det ut förutom en del individuella utmärkelser även ett förtjänstdiplom från ÖBF till klubben.

Den senaste 10-årsperioden kan med gott fog sägas ha varit damernas decennium. Under hela perioden har föreningen haft kvinnlig ordförande, Kerstin Widén efterträddes 1993 av Ann Gregeborg.

Även sportsligt har tjejerna kommit ifatt och förbi sina manliga klubbkamrater – damlaget tog, som tidigare nämnts, steget upp till division två, men har dessvärre inte lyckats hålla sig kvar någon längre tid utan pendlat mellan treans topposition och tvåans undre halva. Efter spelåret 90/91 lyckades de hålla sig kvar i tvåan ytterligare ett år.

Nya klubbrekord fortsatte tjejerna att slå, 5929 den 28 januari 1990 och ett knappt år senare, den 12 januari 1991 förbättrades det till 5946. Det senare gäller sannolikt fortfarande som klubbrekord, men hur länge sedan är det egentligen som herrarna slog sitt rekord? Kan det verkligen vara hela 20 år sen sist?

Damlagets framgångar beror till stor del på att man haft tillgång till ett gäng jämnspelande tjejer, men det kan i detta sammanhang inte undvikas att notera den fantastiska individuella prestation som Yvonne Axelsson stod för den 20 januari 1991, då hon i seriematch i Västerås slog hela 907 poäng!

Jubileumsåret 1998 inleddes på ett värdigt sätt – efter att i december året före ha vunnit distriktskvalet i Stafetten gick laget vidare till riksfinalen som spelades i Mälarhallen i Stockholm den 7:e februari. Det var en stor upplevelse både för de spelande och för de tillresta som var med och hejade fram sina kamrater. Finallaget bestod i tur och ordning av: Barbro Eriksson, Miroslav Mrskos, Christer Hederberg, Cecilia Askenberg, Birgitta Andersson, Leif Hansson, Jan Andersson och Aira Andersson samt reserven Lars-Åke Törngren.

 

Slutord

Nu skriver vi årtalet 1998. Fem decennier har gått och klubben är fortfarande livskraftig, även om antalet aktiva minskat de senaste åren. För tio år sedan hade vi tre åttamannalag och ett fyrmannalag i seriespel, idag är det bara ett åttamanna och ett fyrmanna. Vi ser dock ingen fara i att klubben kommer att tyna bort, trots människors ändrade fritidsvanor så strömmar det fortfarande till ivriga ungdomar och nyfikna vuxna nybörjare. Även om en del bara upplever det som nyhetens behag och sedan slutar, så är det ändå några som blir bitna och stannar kvar varje år, och på så sätt fyller en del luckor efter sådana som på ett eller annat sätt försvinner ur verksamheten. Bowling är ju en sport där alla kan spela på samma villkor, något som inte minst blivit aktuellt i och med att vi nu för första gången spelar med ett mixat representationslag i seriespelet.

BK Peking har alltid haft en stabil ekonomi och har därigenom kunnat hålla medlemmarnas egenkostnader så låga som möjligt. Vi vill tacka alla medlemmar och övriga aktiva som hjälpt till att under åren hjälpt till att sälja lotter (inte minst bingolotter) som givit tillskott till kassan. Tack också till alla sponsorer (ingen nämnd och ingen glömd) som med större eller mindre bidrag stöttat vår verksamhet.

Till sist en fråga som säkert många norrköpingsbor ställt sig genom åren – hur har namnet Peking uppkommit? Teorierna har varit många, alltifrån "pekande" näsor till att vår lokala dialekt skulle klinga "kinesiskt" i vissas öron. Stadens smeknamn är ju bevisligen minst femtio år gammalt. Kanske följande svar, klippt ur NT den 7/9 1998 är trovärdigt:

 Retur till BK Pekings startsida