Vi får ofta frågan om hur Helig Birman är till sitt sätt... därför ska vi försöka förklara det här. Man brukar säga att Helig Birman är en lagom katt. Med det menas att alla dess egenskaper generellt kan förklaras som lagom. Men det går egentligen inte att dra alla över en kam. Till största delen så beror allt på den individuella personligheten. Eftersom det kan variera en hel del så kommer jag, när jag skriver denna texten om birmans personlighet, att utgå från våra egna birmor och som våra kattungeköpare beskriver de katter som vi fött upp. Vi är väldigt noga med att alla katter vi avlar på ska ha en trevlig och social personlighet. På så vis förs också dessa egenskaper vidare till deras kattungar både i generna och även "miljömässigt". Sedan gäller det att umgås mycket med kattungarna under hela dess uppväxt. Vi tar aldrig många kullar samtidigt. På så sätt så får varje enskild kattunge mycket tid och omvårdnad och så har vi gjort det vi kan för att det ska bli trevliga och sociala katter utav dem. Våra birmor vill alltid vara med där det händer saker. Ofta kommer de och möter upp i dörren när man kommer hem eller om någon kommer på besök. De vill många gånger vara där man själv är och det är allt från på toaletten, sällskap bredvid datorn till att sova under armen på natten. En del vill till och med vara med och duscha och har då inga problem alls med att bli våta. Har man väl gett dem mat från köksbordet en gång så kan man räkna med att de alltid kommer sitta och titta på en med kisande vänliga ögon så fort man dukar för måltid. Börjar det dessutom lukta riktigt gott ja då är det inte längre några snälla kisande ögon utan mer - Jag SKA ha! som gäller. Vi kan hantera våra birmor nästan precis hur som helst. Folk som kommer på besök brukar alltid bli lika förvånade över att birmorna aldrig säger till utan man kan hålla dem och klappa dem nästan precis hur som helst, och gärna på magen. En del birmor kan man ha långa "diskussioner" med. De svarar på tilltal och tjattrar på för glatta livet. Ett par av våra birmor är otroligt lekfulla och periodvis vill de leka nästan jämt. De andra bryr sig oftast inte om man tar fram något snöre eller en leksak. Och detta har inget med åldern att göra (såvida de inte är väldigt gamla) utan med deras personligheter. Bortsett från att alla kattungar förstås är väldigt lekfulla och busiga. Fertila katter är oftast mindre leksugna. Efter att de blivit kastrater så kommer ofta lekfullheten tillbaka något. Det är viktigt att man kastrerar de katter som inte ska användas i avel. Detta gäller inte bara birman utan alla katter. En katt som löper upprepade gånger utan att bli dräktig kan drabbas av hormonella livmodersinflammationer samt att det är väldigt påfrestande för en hona att löpa och så även för hennes ägare som tvingas lyssna på hennes ständiga vrålade efter hankatter. På birmor syns det ofta tydligt att de tappar kondition då de gärna förlorar i maskfärg och blir såkallade brindled efter löp. De går också ner sig i kondition och i vikt eftersom de inte äter lika mycket som vanligt under löp. Man ska heller inte ge p-piller till en hona som man inte ska avla på. Det är otroligt vanligt att honor som långtidsbehandlas med p-piller drabbas av juvertumörer. En hona som väl har fått en juvertumör får oftast tillbaka fler även om man tar bort den första. Hankatter påverkas också väldigt av att gå fertila. Deras liv går ut på att leta upp honor som de kan para sig med. Dessutom kissar de oftast revir. Och det är ohållbart för de allra flesta att ha en kissande hankatt inomhus. Fertila hankatters urin luktar dessutom väldigt säreget och starkt. En kastrerad katt slipper påverkas av sina könshormoner och blir en mycket trevligare familjemedlem. Våra birmor tycker om att följa med på promenader. Det gör de utan koppel och de följer oss som om de vore hundar. Det spelar egentligen inte någon roll hur långt man går. De litar på oss att vi visar dem vägen hem sedan igen. Det har hänt att vi gått ganska långa promenader med några av våra katter. Becky tex älskar att gå med mig och hämta posten. Här ute så har vi postboxar i samma hus som affären så man får gå en liten bit för att komma dit. Det händer såklart att hon stannar och nosar runt lite längs vägen men hon kommer alltid så snart jag ropar på henne. En gång när jag stod i en nomineringsuttagning med Britt på en utställning så hörde jag en herre i publiken som sa - Det här är inga katter som går ute de inte, det får de väl inte för då förstörs pälsen på dem sa han och drog en jämförelse med nån gammal bondkatt. Och så skrattade han lite. Jag hade god lust att förklara för honom att det faktiskt inte var någon större skillnad. Kan ju tillägga att så fort vi kom hem den dagen (jag släpper alltid ut mina katter direkt i friheten efter en lång dag på utställning) så traskade Britt i snö som var djupare än henne själv, självklart helt frivilligt. Jag skulle snarare vilja påstå att utevistelse förbättrar pälsarna på dem och de är inte ett dugg mer rädda för snö än "vanliga" katter. En del birmor har lite fetare päls än andra. Detta "problem" blir mindre påtagligt när de får vara ute. Britt har vi även sett kana på vägen när den var snö/istäckt. Hon tog sats och slirade fram och tillbaka på en isfläck... vi trodde inte våra ögon. Det såg väldigt roligt och uttänkt ut. Våra katter får ju som sagt gå ute. Men det bara för att vi bor som vi gör. Om man däremot bor nära en trafikerad väg så är det nog vansinne att låta sin birma gå ute. Birmorna är ju som sagt så sociala så de går gärna ut och lägger sig mitt på vägen. Inte är väl bilar farliga heller! De stannar väl när de ser mig. Så tycks birmorna med sitt goda självförtroende tänka. Helig birma föds helt vita för att så snart de fötts sakta men säkert maska ut mer och mer. Därför är kattungar oftast bara färgade på nos och öron och svans när man ser dem på bild när de är små. Det tar olika lång tid för olika katter att maska ut helt. Brunmaskade och blåmaskade får en "beige" lite tonad kroppsfärg medans chokladmaskade och lilamaskade håller sig så gott som vita i kroppsfärgen livet ut. På så sätt får choklad och lilamaskade katter ofta lite skarpare kontraster mellan mask och kroppsfärg. Choklad och lilamaskade katter kan ofta maska ut något långsammare än brun och blåmaskade, men detta varierar mycket. Man kan även ofta se att de choklad och lilamaskade katterna har en mer violett ögonfärg medans brun och blåmaskades är klart blå. Man kan på ett ungefär säga att birman är helt färdigväxt när den når 3-års strecket. Könsmognaden kan variera en del men mellan 6-14 månader är det vanligast men det kan mycket väl ske både tidigare som senare och då är det även dax att kastrera katter som inte ska gå i avel. Birmans EMS-Koder (färgkoder) SBI = Sacred Birman SBI n - Brunmaskad SBI a - Blåmaskad SBI b - Chokladmaskad SBI c - Lilamaskad SBI d - Rödmaskad SBI e - Crememaskad SBI f - Brunsköldpaddsmaskad SBI g - Blåsköldpaddsmaskad SBI h - Chokladsköldpaddsmaskad SBI j - Lilasköldpaddsmaskad Står siffran 21 bakom någon av dessa koder så är de tabbymaskade.

Hem