32 Mån Och uppåt

När jag börjar skriva på detta albumet så har jag uppnått en ålder av 32 månader och husse och jag vi har fortfarande lika kul. Vi går på kurser och gör en massa bus tillsammans.

 

Den andra Mars år 2005 Ja det var dagen då vårt platta och snöfattiga landskap här nere i södern förvandlades till rena rama Alplandskapet.

 

Husse som hade kameran med då vi gick på vår morgon promenad, passade på att föreviga det hela med lite bilder som kommer här inunder.

När vi kom ner till stranden, så mötte vi först bara Tova och hennes matte Fy hundans vad det blåste kallt den här morgonen.

Här sitter (från vänster räknat) Sam och hans matte Anette. I mitten sitter Tova utan sin matte (för det var hon som stod bakom kameran). Sedan längst ut till höger och närmast det iskalla vattnet ja där sitter husse Bengt och jag. Det såg inte alls inbjudande ut att ta sig ett dopp.

Men allt eftersom tiden gick så dök det upp allt fler och fler. Ty dom här hund människorna ja dom är ett härdat släkte må ni tro. Dom är vana vid att trotsa både väder och vind.

Upp ! Med dig nu Splitt. För nu är det tid för fotografering.

Nä hä ! För jag har nämligen fått en stor is klump mellan trampdynorna och den tänker jag faktiskt ta bort först. Så husse han får allt vara så snäll och vänta tills dess att jag är klar.

Okej ! Nu är jag ju klar. Men varför står ni inte uppställda längre?

Ja det vet jag väl, att du inte är min matte. Men tror du inte jag kan lukta vad du har i fickan i alla fall.

Då vi skulle gå hem så gick vi genom skogen, för där blåste det inte så mycket.

Vi hundar vi fortsatte att busa på, så till sist så var vi så slut att vi fick sätta oss ner och pusta ut.

Här är husse också med på bild. Det är nästan så att man skäms. Klä sig som om han vore eskimå bara för att det kommit lite snö. Märks direkt att han är född här nere i södra delen utav landet. Själv så är jag ju född långt uppe i norr (Boråstrakten) så man är ju så att säga van vid både snö och kyla.

Nu är vi nästan hemma. Jätte trötta, men ack så lyckliga.

När Tova fyllde tre år så skickade Kola och jag ett litet grattis kort till henne. Hon blev då så glad, så hon tvingade sin matte att hålla kalas för oss hundar nere på stranden nästa dag.

Här har kalaset börjat. Mattarna och hussarna fick nylagat kaffe med bullar och vi hundar, vi fullkomligt frossade i hundkex.

Eftersom jag redan påbörjat min utbildning på Svenska Herdeskolan så föll det på min lott att valla in dem alla, så att ingen skulle missa vare sig kaffe eller hundkex.

Då hund kexen blivit uppätna så siktade vi hundar in oss på bullarna istället.