Ledare är ”Jivin” Jacob Jern. När han gjorde sin militärtjänstgöring 1984 fick den då 19årige Jacob upp ögonen för Countrymusik och det är sedan dess den musiken som gällt. Hans musikaliska utveckling har gått från solist i Kyrkans gosskör hemma i Lund via Beatles covers i ett popband till Rockabilly och Country.

Bandet bildades 1986 och har hetat Jake & The Spitfires sedan 1990. Medlemmarna heter förutom Jacob som sjunger och spelar gitarr. Johan Ek, gitarr. Marshall Karlsson, gitarr. Jonas Bylund, bas. Ante Levén, trummor.

Musiken man spelar består av äkta Honky Tonk Musik och är perfekt att avnjuta i en väl inrökt lokal med lite dunkel belysning.

J & S anses av många som Sveriges bästa liveband och en show med dem är en upplevelse. Fullt ös hela tiden. Deras stora styrka är förmågan att anpassa sig efter omständigheterna. Publiken kan bestå av äkta Countrydiggare med hatt och allt, raggare eller bikers. De går hem hos alla.

Få band har turnerat så mycket som J & S och de har uppträtt på massor med ställen från Festivalen i Hultsfred till barer i Austin Texas.

Man har även backat upp flera kända artister, däribland Carlene Carter, Joy Lynn White och Emmylou Harris. Sommaren 2001 turne'rade bandet med Teri Joyce från Austin TX och gjorde framträdanden bl a på "Saloon Easy", Festivalen på Lane Loge och Festivalen i Kovland.

Fyra stycken full CD har man givit ut. My Private Rodeo 1993, Crazy Baby, Crazy Girl 1995 och Due West 1999.
Jake & The Spitfires senaste CD "Birthday Presence" kom ut sommaren 2001 och den röstades av läsarna till tidningen Kountry Korral fram som tvåa i klassen Årets Nordiska Album. "Jivin' Jake" kom i samma omröstning även som nummer sju i klassen Årets Nordiska Band/Artist.

Till sist några citat från pressen:
”Kanske den första svenska countryartist som är värdig att skicka till Nashville eller Austin.”
Olle Berggren. Exp/GT/KvP, 990827

”Jake & The Spitfires från Lund spelar oförfalskad, stilren och solid Honky Tonk och Due West bekräftar deras inofficiella svenska mästerskap i genren.”
Magnus Eriksson. Svenska Dagbladet, 990910.