Vetenskaplig integritet - en fråga om gränser
av Kjell Ulander

Debatten rörande skapelsetro kontra Darwins evolutionsteori visar inga tecken på avmattning. I vissa länder har den varit intensiv och laddad. Beskyllningar och motbeskyllningar har avlöst varandra. I många fall har dessa motsättningar bottnat i missförstånd och felslut till följd av oklarheter om definitioner och betydelser av de begrepp som används. Ta bara ett sådant frekvent ord som evolution, som kan betyda allt från bakteriers utveckling av resistens mot antibiotika till ett metafysiskt uttalande om universums och människans utveckling genom planlösa, mekaniska processer. Ett ord som är så tänjbart kan inte annat än skapa förvirring och missförstånd. Men den grundläggande konflikten är ändå av ideologisk karaktär (1) och bottnar ytterst i Darwinismens anti-teistiska (2) hållning och inflytande. Det handlar således om något så grundläggande som rätten att få tro på en aktiv Skapare utan pekpinnar (3) och fördömanden från en darwininfluerad naturalistisk vetenskapstro. (4)

Förklenande omdömen
Att skapelsetroende ibland har betecknats som okunniga och anti-intellektuella är ingen nyhet. Newman skrev redan på sin tid (1924) att "det finns ingen rivaliserande hypotes, förutom den utslitna och fullständigt vederlagda teorin om en speciell skapelse, som nu bibehålls endast av de okunniga, de dogmatiska och fördomsfulla."

Man hade väl hoppats och trott att den typen av argumentation tillhörde en förgången tid, men så är det inte. Dawkins med förnamnet Richard har inte mycket till övers för de som inte tror som han gör. Så här skriver han: "När du möter någon som säger sig inte tro på evolutionen, är det absolut säkert att säga att, den personen är ignorant, dum eller vansinnig (insane)". (5) Nog måste det kännas genant när personer (i detta fall en oxfordproffessor) som säger sig företräda en vetenskaplig teori med nästan 140 år på nacken måste ge förklenande omdömen och gå till angrepp mot personer som man med absolut säkerhet anser vara "ignoranta, dumma eller vansinniga". När man som i detta fall tvingas ifrågasätta intellektuell hederlighet hos sina meningsmotståndare genom personangrepp och anspelningar av klassisk - dammed by association - karaktär, då finns det all anledning att dra öronen åt sig och fråga. Vilka frågor är så känsliga att man föredrar att misstänkliggöra budbäraren framför att granska innehållet i budskapet? Vad är det man vill dölja med denna avledande manöver?

Kritik stämplas
Vilka är då dessa skapelsetroende som förargar och får garvade vetenskapsmän att tappa ansiktet? (6) Rör det sig verkligen bara om en grupp förblindade fundamentalister utan någon vetenskaplig skolning och i så fall vad är det man fruktar från dessa? Misstanken är befogad. Det som idag oroar vetenskapsmän med en naturalistisk världsuppfattning är inte i första hand vetenskapligt oskolade fundamentalister, även om massmedia ger förhållandevis stort utrymme åt den exponeringen, utan vad som bekymrar är dels den växande vetenskapliga kritiken som riktas mot evolutionteorin (7) och dels avsaknaden av ett materialistiskt alternativ. (8) Skulle nuvarande evolutionsteori falla uppstår genast en vakans. Många biologer tycks dock mena att en naturalistiskt grundad evolutionslära måste vi under alla förhållanden ha och en dålig teori är bättre än ingen alls. Huruvida detta skall betraktas som en god vetenskaplig strategi, kan man ha olika meningar om. Det har också framförts synpunkter om att införa begränsningar i rätten att få kritisera. Dessa kräver att tvivlare är skyldiga att komma med en bättre teori, än den som attackeras. Kan man inte det är kritiken illojal säger man, anförda av den välkände evolutionisten Ernst Mayr. (9) Hur bristfällig nuvarande teori än är, så måste den försvaras mot angrepp, (10) så länge angripare inte kan ge ett bättre inomvetenskapligt alternativ. Detta är i sanning en mycket märklig logik. Det är som om en försvarsadvokat inte skulle få framlägga ett alibi om inte han också kunde visa vem som har begått brottet. (11).

Biologer oeniga
Självfallet är vetenskapsmän med en materialistisk grundsyn mycket frustrerad över den uppkomna situationen och ett kortsiktigt sätt att dämpa kritiken vore att skuldbelägga den, som en okollegial handling (12). Men hur går det då med öppenheten, som länge ansetts vara ett adelsmärke för sann vetenskap? Kan allmänheten verkligen lita på forskare som håller undan berättigad kritik i brist på bättre alternativ?

Prof. W. R. Thompson är en väletablerad representant för den öppna linjen. Han menar att allmänheten måste hållas informerad. "Det finns en stor oenighet bland biologer, inte bara när det gäller orsakerna till evolutionen utan också när det gäller själva förloppet", säger han. "Därför är det på sin plats att rikta allmänhetens uppmärksamhet på den oenighet som råder bland biologerna. Nu visar emellertid vissa uttalanden ... att detta inte är önskvärt. Vetenskapsmän samlar sig alltså till försvar för en doktrin som de på rent vetenskapliga grunder inte kan definiera och ännu mindre på ett strikt sätt bevisa. De söker vidmakthålla sin status inför allmänheten genom att undertrycka kritiken och blunda för problemen. För vetenskapen är denna situation onormal och allt annat än önskvärd." (13) Den vetenskapliga renlärigheten är viktigare än sanningsaspekten.

Endast positiva resultat räknas
Sedan Darwins dagar råder en samstämmighet om att det mest grundläggande kännetecknet för vetenskapen är dess förklaringsförmåga. Allt annat än "naturliga förklaringar" kommer att avvisas som nonsens (rubbish), (14) det var Darwins bestämda uppfattning. Denna darwinistiska proklamation har allt sedan dess varit vägledande. Att komma dragande med synliga exempel på arternas relativa beständighet (mikroevolution), i stället för indicier på en långtgående graduell utvecklingskedja (välj "makroevolution"), har sedan dess betraktats mer eller mindre öppet som ett misslyckande. "De flesta paleontologer var medvetna om beständigheten, frånvaron av förändringar som vi kallar stasis", skriver Niles Eldredge (15) och fortsätter: "men vad beträffar själva evolutionen, var det vanligare att paleontologerna såg stasis som "inget resultat alls", än som en invändning mot den graduella förutsägelse", som Darwin aviserat. Det var som om paleontologerna tycks ha tänkt att det var deras plikt att skydda allmänheten från de felaktiga slutsatser man lätt kunde ha dragit om man fått en fullständig redovisning. Troheten fick således många paleontologer att blunda för vissa fakta och framhäva andra. Vem vill egentligen redovisa sådant som lärofadern redan betecknat som "rubbish"? Pressen att få resultat, positivt resultat, (kurs. min) är enormt, skriver Eldredge på ett annat ställe och medger att paleontologer varit styrda av den darwinistiska målsättningen. I sin iver att verifiera har man blivit enögda.

Död råtta på laboratoriegolvet
Forskarsamhällets spelregler och målsättning har, mer eller mindre medvetet, utövat ett auktoritetstryck som likriktat och försnävat blickfånget. Att föra fram fakta, som pekar bort från "naturliga processer" och får människans förklaringförmåga att fullständigt falla samman, är för många naturvetare som att lägga en död råtta mitt på laboratoriegolvet. Den är oetetisk (16) och stör verksamheten och måste följaktligen snabbt avlägsnas. Detta var vad som hände vid ett uppmärksammat symposium 1967, (17) då några framstående darwinister var samlade för att stämma av och utbyta tankar och erfarenheter. I det sammanhanget framfördes sannolikhetsberäkningar som fick evolutionsteorin att framstå som helt omöjlig utifrån "nuvarande biologiska föreställning". Diskussionen nådde sin höjdpunkt när den franske matematikern Schutzenberger hade gjort sitt inlägg. Det är nu som biologen C H Waddington känner sig tvungen att i klartext belysa innebörden i vad som nyss sagts: "Ditt argument är helt enkelt att livet måste ha tillkommit genom en speciell skapelse." "NEJ!" ropar Schutzenberger (med förstärkning från anonyma röster ur publiken). Waddington kunde naturligtvis ha kamouflerat sitt inlägg och sagt att argumentet är ovetenskapligt pga bristande förklaringsförmåga. Men då skulle också överrumplingseffeken uteblivit. Strategin "anfall är bästa försvar" visade sig hålla än en gång. Att medge att livets tillblivelse skulle bottna i en metafysisk tilldragelse, är ur vetenskaplig synpunkt liktydigt med en kapitulation. I det läget kommer troheten mot vetenskapens materialistiska trosgrund att gå före allt annat inklusive sanningsaspekten. "The priority of the paradigm" är sedan Darwins dagar vetenskapens ledstjärna.(Vid en civilrättslig utfrågning av professorena Stephen C Meyer och Eugenie Scott framgår med all önskvärd tydlighet att den naturalistiska vetenskapstron har en monopolställning som knappast svarar mot dess förklaringsförmåga.. Utskriften från utfrågningen rymmer sprängstoff och måste läsas).

Vetenskapsmän lika troende
Tyvärr måste vi konstatera att många naturvetare inte lyckats hålla isär metodik från ideologi. Med en sanningslidelse som inte står en religiös övertygelse efter, använder många vetenskapen, till att propagera för filosofisk naturalism. Darwinistisk litteratur är full av anti-teistiska (2) slutsatser, som att universum tillkommit planlöst, utan syfte och att människan är en produkt av blinda processer i naturen. Dessutom presenteras dessa påståenden som de vore logiska konsekvenser av sann vetenskap och inte personlig tro. Detta visar tydligt att evolutionsteorin inte håller den standard man kan kräva av en strikt vetenskaplig teori. Finns det egentligen någon annan grund för den vetenskapsman som bortförklarar skapelseundret, än personlig tro? Kan man med inomvetenskapliga metoder dra slutsatser om metafysiska händelser och hävda att "hittillsvarande forskning inte kunnat visa ens ett uns av belägg för" skapelsetron? (18) Är den "faktagranskare" som hävdar att "ur slumpvisa variationer sållas livets mästerverk fram - planlöst, utan syfte, men med mirakulöst resultat", (19) mindre troende än den som tror att en Skapare ligger bakom livets mästerverk? Har den läromedelsproducent, som med vetenskaplig acklamation säger sig vete att "livet är ... bara en bråkig parentes mellan två intigheter", förstått skillnaden mellan tro och vetande? (20) Svaren på dessa frågorna är entydigt NEJ! Det som möjligen kan skilja är trosinsikten . Prof. Phillip Johnsons diagnosticerande fråga (som är omöjlig att översätta till bra svenska) kan kanske hjälpa till att bena upp begreppen: "Can something be non-science but true, or does non-science mean nonsence?" Den som svarat nej resp. ja i nämnd ordning tillhör kategorin vetenskapliga fundamentalister och tror förmodligen att evolutionen är ett faktum bortom alla tvivel. Den som däremot svarat ja resp. nej har lämnat dörren på glänt till en värld som inte begränsas av vår förklaringsförmåga. Uppenbara svårigheter att vetenskapligt förklara livet, dess tillblivelse och utveckling kan således bero på en fundamental egenskap, där fenomenets beskaffenhet överstiger undersökningsmetodens begränsning. (Länk som belyser detta ytterligare ) Det faktum att vi inte känner till vad det är vi inte vet, borde stämma till eftertanke.

Darwinismen begränsar och försnävar.
Om målet med Darwinismen är att få allmänheten att tro att det inte finns någon plan eller något syfte bakom skapelsen, då måste allt vetenskapligt arbete underkasta sig två viktiga begränsningar, hävdar juridikproffessorn Phillip E Johnson vid Berkeleyuniversitetet i Californien, i sin analytiska bok "Darwin on Trial" (1991). "För det första får inte vetenskapsmän ta ställning till alla möjligheterna, utan måste begränsa sig till det som är i enlighet med strikt filosofisk naturalism. Exempelvis får de inte studera genetisk information (21) med antagandet att den kan vara ett resultat av intelligent överföring. För det andra får inte vetenskapsmän falsifiera någon del av Darwinismen, såsom den kreativa förmågan hos naturligt urval, förrän och om inte de kan ta fram en acceptabel ersättare." (22)

Efter 140 år står det helt klart att darwinismens vetenskapssyn är anti-teistisk. Influerad av sin lärofader har darwinister fört vetenskapen in på fel spår. "Deras vetenskapliga kolleger tillät dem att gå vidare med pseudovetenskapliga tillämpningar väsentligen för att de flesta vetenskapsmän inte var klar över att det är en skillnad mellan den vetenskapliga undersökningsmetoden, som uttryckts av Popper, och den vetenskapliga naturalismens filosofiska program. Ett skäl till varför de inte känner sig nödsakad att erkänna skillnaden är rädslan för att religiös fanatism ska öka om styrkan hos den naturalistiska filosofin försvagas. Men så snart vetenskapen värvats för något annat syfte - religiöst, politiskt eller rasistiskt - är resultatet alltid att vetenskapsmännen själva blir fanatiker." Historien pekat entydigt i den riktningen. Och den som tror att vetenskaplig fanatism är en lindrigare form än annan fanatism, ska läsa böckerna "Utrota varje jävel" (23) och "Förädlade svenskar" (24)

Vetenskaplig integritet - en fråga om gränser
Låt mig få avsluta med Hugo Munsterbergs mycket tänkvärda ord om vetenskapens begränsningar och möjligheter: "Vetenskap! - Hur lätt att missförstå dess stora uppgift! Hur ofta har den inte angripits av sina vedersakare för anspråk, som den inte uppställer, hur ofta ha inte dess förkämpar haft förväntningar på den, som den måste ömkligen svika! Att hålla vetenskapen i ära betyder att respektera dess gränser: vetenskapen är inte och kan inte vara och bör inte heller försöka vara något uttryck för den slutgiltiga verkligheten. När vetenskapen försöker vara filosofi, inte blott överskrider den sina rättigheter utan försvagar på samma gång sin egen ställning." (25)

1. Johnson Phillip E. "Darwin on Trial", Inter Varsity Press, sid 153, 1991."Förutfattad mening är emellertid det stora problemet, därför att vetenskapens ledare ser sig själva invecklade i en desperat kamp mot religiösa fundamentalister, en beteckning som de tenderat att tillämpa brett på alla som tror på en Skapare som aktivt ingriper i världshändelsen. Dessa fundamentalister ses som ett hot mot liberal frihet och särskilt som ett hot mot allmänt stöd för vetenskaplig forskning. Som den vetenskapliga naturalismens skapelsemyt, spelar Darwinismen en oumbärlig ideologisk roll i kampen mot fundamentalismen. Därför är vetenskapliga organisationer mer benägna att skydda Darwinismen än att granska den, och regler för vetenskaplig forskning har utnyttjats till att underlätta framgången"
2. Teism, uppfattningen att det finns en personlig Gud som skapat och fortfarande ingriper i världen, men är väsensskild från denna.
3. Johansson Å. "Skapelsetron - ett luftslott" Forskning och Framsteg nr 6, 1989. I slutet av artikeln skriver Johansson att naturvetenskaperna är begränsade till denna värld, men i frågorna om livets uppkoms på jorden finns det inte "några heltäckande svar". Sedan skriver geologen: "Den som vill kan här få ana Guds finger, en Gud som dock bör verka inom och genom naturlagarna." Johansson vill inte förbjuda tron på Gud, däremot vill han använda sin naturalistiska vetenskapstro till att kontrollera och begränsa andras teistiska gudstro.
4. Om man säger att materialistisk evolution är vetenskap och övernaturlig skapelse är religion, så är resultatet inte mycket annorlunda än att säga att det ena är sant och det andra är fantasi. När vetenskapliga doktriner presenteras som ett faktum, då kan inte det som doktrinen utesluter vara sant. Skapelsetrons styvmoderliga behandling, i förhållande till den vetenskapliga immunitet som evolutionsläran åtnjuter, är klart diskriminerande.
5. Johnson Phillip E. ibid, sid 9. Citatet har återgivits i "Darwin on Trail" med följande engelska lydelse: "It is absolutely safe to say that, if you meet somebody who claims not to believe in evolution, that person is ignorant, stupid or insane".
6. Bergström J. "Revolution i evolutionsläran", Biologen nr 2, sid 4, 1982. "Man måste vara blind och koppla bort logiken fullständigt för att inte inse att evolutionen är ett faktum, motsatsen är lika befängd som att tro att månen är en ost som hänger i ett snöre. Tyvärr är emellertid ett förnekande av fakta målet för den förljugna svartkonst, som utövas av kreationisterna."
7. Här följer ett mycket begränsat antal boktitlar där författarna starkt kritiserar neo-Darwinismen. Observera! Ingen av dessa böcker argumenterar från en kristen apologetisk grund. Granskningen sker utifrån vetenskapliga kriterier: Darwinism: Science of Philosophy (1993), Buell & Hearn, Darwins Black Box (1996), Behe, Not by Chance! Shattering the Modern Theory of Evolution (1997), Spetner, Darwin Retried (1971), Macbeth; Of Pandas and People (1993), Kenyon, Davis och Thaxon, The Neck of the Giraffe: Where Darwin Went Wrong (1982),Hitching; The Great Evolution Mystery (1983),Taylor; The Bone Peddles: Selling Evolution (1984), Fix; Darwin Was Wrong - A Study in Probabilites (!984), Cohen; Evolution: A Theory in Crisis (1985), Denton; Darwinism: The Refutation of a Myth (1987), Lovtrup; Algeny (1983), Rifkin; Darwin on Trial (1991), Johnson. (TILLBAKA)
8. Koester A. "Janus - En samanfattning", bokförlaget Korpen, sid 178-179, 1981. "Jag har citerat några uttalade åsiktsavvikelser hos biologer i höga akademiska positioner. Många andra har varit lika kritiska till den ortodoxa läran om än inte alltid uttalat - och deras antal växer stadigt. Även om denna kritik har åstadkommit åtskilliga bräckor i muren står citadellet fortfarande kvar - huvudsakligen, som sagt, eftersom ingen har ett tillfredsställande alternativ att erbjuda."
9. Macbeth N. "Darwin Retried: An Appeal to Reason", Boston Gambit, sid 6-7, 1971.
10."Jag angrep sedlighetens grunder i Erewhon och det brydde sig ingen det bittersta om", skriver Samuel Butler, en desillusionerad darwinist och fortsätter: "Jag rev upp min frälsares sår när han hängde på korset i The Fair Haven och folk tyckte snarast om det. Men när jag attackerade Mr Darwin var de på krigsstigen inom ett ögonblick." Citatet är återgivet av K oestler A. ibid, sid 179.
11.Johnson P. E. ibid, sid 8. "Den syntetiska teorins inkonsekvenser och tautologier har faktiskt som en slags offentlig hemlighet varit kända ... ändå har dogmen försvarats och försvaras fortfarande energiskt av det akademiska samfundet, varvid kättare bestraffas med diskret men effektiv utfrysning."
13.Darwin Charles "The Origin of Species", ur introduktion skriven av Thompson W. R. Everyman´s Library, London, sid XV-XVII, 1963
14.Dawkins R. "Den blinde urmakaren", Wahlström o Widstrand, sid 249, 1988. Dawkins citerar från ett brev som Darwin skrev till vännen Lyell.
15.Johnson P. E. ibid, sid 59-61. Med olika citat från Eldredge får vi här en klar inblick i faran av att enbart verifiera och försöka uppnå kongruens,
16.Johansson Sverker, "Är kreationismen vetenskapligt hållbar?", Svensk Teologisk Kvartalsskrift, Årg, 68, nr 1, sid 26, 1992. "Som kandidat till vetenskaplig teori måste kreationismen förkastas, inte bara därför att den är falsk, utan vad värre är, den är ointressant, impotent, oanvändbar, och totalt värdelös... och sist men inte minst, den är ful." Att vara en "falsk" kandidat till vetenskaplig teori betyder inte att vetenskaplig teori är sann. (min anm.)
17.Moorhead P S. Kaplan M. "Mathematical Challenges to the Neo-Darwian Interpretation of Evolution". Philadelphia: Wistar Instetute, sid 11, 1967.
18.Fjaestad B. "Det kostar på att hålla fanan högt", Ledaren i Forskning och Framsteg, nr 4, 1991
19.Ulfstrand S, ur Förord till Vetenskapens Värld, Fogtdals Förlag, Malmö, band 8, 1988.
20.Ur text till ljudband "Evolutionens mekanismer", Progoproduktion.
21.Gitt W. "Information: The Third Fundamental Quantity", Simens Review, vol 56, nov/dec. 1989.
22.Johnson P. E. ibid. sid 154.
23.Lindqvist S. "Utrota varenda jävel", Bonniers förlag, 1992.
24.Lindqvist B. "Förädlade svenskar", Alfabeta bokförlag, 1991.
25.Musterberg H. "Det eviga Livet", Natur och Kultur, Stockholm , sid 15, 1925.
(HÖGST UPP)