Frekventa frågor om Intelligent Design?
/Fri översättning av Kjell Ulander/
Design-teorin även kallad design eller
designargumentet är uppfattningen om att naturen visar tydliga tecken på att ha
blivit designad av en förutvarande intelligens. Det är en åskådning som varit i
omlopp, i en eller annan form, sedan antiken.
Det mest kända designargumentet finns i teologen William Paleys arbete från år 1802, där han framförde sin urmakartes. Han resonerade ungefär på följande sätt:
Antag att jag vid en promenad tvärs över en slätt, stöter foten mot en sten och blev tillfrågad hur det kom sig att stenen låg där. Då skulle jag förmodligen svara att så vitt jag vet har den alltid legat där. Men antag att jag däremot hade funnit en klocka på marken och någon hade ställt samma fråga. Då skulle jag knappast hålla fast vid mitt tidigare svar.
Det fina samspelet mellan dess delar skulle i detta fall tvinga oss att dra slutsatsen om att klockan måste ha haft en urmakare dvs att det någonstans, vid någon tidpunkt, måste ha funnits en eller flera uppfinnare, som tillverkat den för ett visst syfte, vilket omfattar dess konstruktion och hur den ska användas.
Paley argumenterade att vi kan dra motsvarande slutsats om många biologiska objekt i naturen, som exempelvis ögat. Precis som de delar klockan består av är perfekt anpassade till syftet att bestämma tid, är ögats alla delar perfekt anpassade till syftet att kunna se. I båda fallen kan vi urskilja tecken på en intelligent konstruktör.
Om än Paley´s grundtanke var sund, och har påverkat tänkandet i decennier, så kunde inte Paley komma med en invändningsfri standard för hur man kan detektera design i naturen. Att registrera design berodde på så obestämda riktmärken som att kunna urskilja ett föremåls ”syfte”. Dessutom försökte Paley och andra ”naturteologer” finna skäl till att det fanns en vis och välmenande Gud med hjälp av fakta tagna från naturen.
Allt detta gjorde design till ett lätt byte för Charles Darwin när han lade fram sin evolutionsteori. Medan Paley såg en välbalanserad värld signerad av en god och rättvis Gud, kunde Darwin peka på naturens ofullkomlighet och brutalitet. Fastän Darwin en gång i tiden hade varit en beundrare av Paley, hade hans iakttagelser och erfarenheter – isynnerhet den plågosamma och utdragna död som hans 9 årige dotter Annie fick uppleva 1850 – förstört den tro han haft på ett rättvist och moraliskt universum.
I spåren av den enorma framgång som Darwins teori hade, blev design-teorin nästan förvisad från biologin. Sedan 1980-talet har emellertid framsteg inom biologin övertygat en ny generation forskare om att Darwins teori inte räcker till att förklara den totala komplexiteten hos allt levande. Dessa forskare – kemister, biologer, matematiker och vetenskapsteoretiker – började åter begrunda design-teorin. De utarbetade en ny syn på design där man undvek de fallgropar som hindrat tidigare versioner.
Teorin kom att heta intelligent design (ID), för att särskilja den från tidigare versioner av design-teorier (men också från den naturalistiska användningen av termen design). Det nya sättet att se på design är mera anspråkslös än dess föregångare. Hellre än att försöka utläsa Guds existens eller karaktär från naturen, påstår helt enkelt ID ”att intelligenta orsaker är nödvändiga för att förklara komplexa, informationsrika biologiska strukturer och att dessa orsaker kan beläggas empiriskt.
Förutom att ID är mera måttfull än tidigare design-teorier, är ID dessutom mer kraftfull. I stället för att spana efter egenskaper som ”syfte” eller ”perfektion” – vilket kan tolkas på ett subjektivt sätt – används begreppet specifik komplexitet, en otvetydigt objektiv standard, för att verifiera intelligent design.
|
|
Vad menas då med specifik komplexitet?
Termen "specifik komplexitet" låter invecklad. Men ändå är det någonting som vi alla kan förstå och känna igen utan ansträngning. Låt oss ta ett exempel.
Föreställ dig att en vän ger dig ett pappersark med Sveriges nationalhymn skriven på det.
DUGAMLADUFRIADUFJÄLLHÖGANORDDUTYSTADUGLÄDJERIKASKÖNAJAGHÄLSARDIG
VÄNASTELANDUPPÅJORD
Din vän säger att han skrev meningen genom att skriva upp de bokstäver som han på måfå plockade ur en påse.
Skulle du tro honom? Förmodligen inte. Men varför?
Ett skäl är att oddsen mot är helt enkelt för stora. Det finns så många andra tänkbara resultat – så många möjliga bokstavskombinationer – att sannolikheten att få denna speciella meningsbyggnad är praktiskt taget noll.
Men exemplet rymmer mer än detta. Om vår vän hade visat oss nedanstående bokstavsrad, skulle vi förmodligen tro hans berättelse.
ZOEFFNPBIN NGASAMDKPE GOASYFMRTE XRNYGRRGNN FVGUMLMTYE BTXVORNBCI GBBCVHPUZM ULONHATQUG OTF
Varför? På grund av den slags sekvens vi ser. Den första bokstavsraden passar in i ett igenkännande mönster.
Det är detta som menas med specifik komplexitet. När en design-teoretiker säger att en bokstavskombination är specifik, menar han att den passar in i ett mönster som vi kan känna igen. Och när han säger den är komplex, menar han att det finns så många olika möjligheter att sannolikheten för att på måfå få ett speciellt utslag är oändligt liten.
Sålunda kan vi se design i vår Svenska Nationalhymn, därför att den är både specifik och komplex. Vi kan inte se motsvarande design i den andra sekvensen. Fastän den är komplex, passar den inte in i något igenkännande mönster. Och hade vår vän visat oss bokstavssekvensen ”GRÖN”, skulle vi kunna säga att den är specifik, men inte komplex. Den passar in i ett mönster, men eftersom antalet bokstäver är så få, är sannolikheten att på måfå erhålla denna rad relativt hög. Fyra dragningar ger dig inte så många möjliga bokstavskombinationer som 83, vilket är den längd första versen har i vår nationalhymn.
Detta är grundtankarna i specifik komplexitet,. Men låt oss utveckla iden vidare genom att titta på exempel som inte innehåller bokstäver.
Tänk dig att du står i ett övertäckt fotbollsstadion. Planen är väl upplyst, och när du ser dig omkring upptäcker du tre måltavlor. En är målad i taket och två är målade på läktarsektionen. Vid närmare inspektion finner du att måltavlan på ena läktarsektionen är genomborrad av en pil, som sitter precis mitt i tavlan..
När du står och titta på pilen, dyker din vän ånyo upp på stadium. Han hälsar högljutt och skyndar bort till den plats där du står.
”Jag ser du har upptäckt mitt lilla tidsfördriv,” säger han. ”Jag gjorde det bara för någon minut sedan. Jag släckte strålkastarna, gick ned på planen, snurrade runt några gånger och sköt en pil i mörkret. När jag sedan tände lamporna, upptäckte jag att pilen hade fastnat mitt i tavlan. Ska sanningen fram så upprepade jag försöket flera gånger och sköt flera pilar och varje gång träffade jag mittcirkeln i en av måltavlorna.”
Hur uppfattar du din väns berättelse? Precis som i exemplet med nationalhymnen skulle du vara mycket skeptisk. Sannolikheten att ens en gång hitta mitt i prick, utan att sikta, är så låg att du bestrider att han kan ha gjort det, än mindre att det skulle ha inträffat flera gånger i rad.
Men precis som i exemplet med nationalhymnen, så är det inte bara en fråga om sannolikhet. Om din vän hade sagt att han hade missat målet varje gång, och att pilarna hade landat på olika ställen varje gång, så skulle du antagligen tro honom. Varför? Därför att hans planlösa skjutande inte passade in ett förväntad mönster, som i detta fall definieras av måltavlorna.
Nu kan det vara läge att göra en mera allmän beskrivning av specifik komplexitet. Specifik komplexitet kan uttryckas som en avsikt eller händelse med extrem låg sannolikhet att (av en slump) inträffa och som dessutom överensstämmer med ett identifierbart mönster. Enligt dagens design-teori är hög specificerad komplexitet ett kännetecken på en intelligent orsak.
|
ARN
Recommends: For more information on complex specified information see: |
Vad har allt detta att göra med biologi?
Som vi tidigare påpekat är en av grundsatserna inom intelligent design (ID) att ”intelligenta orsaker är nödvändiga för att förklara de komplexa, informationsrika strukturerna inom biologin.”
Ju mer vi lär oss om levande organismer, desto mer liknar de designade produkter än produkter av slump och naturlagar. Ironiskt nog erkänner många motståndare till intelligent design detta faktum. Exempelvis säger Oxfordbiologen Richard Dawkins att ”biologi är studiet av komplicerade saker som ger sken av att ha blivit designad för ett syfte.”
Likaså skriver Bruce Alberts (en ledande cellbiolog och president för Nationella Vetenskapsakademin i USA (NAS)) i ett nyligen utkommet nummer av tidskriften Cell.
Vi har alltid underskattat celler. …Cellen i sin helhet kan liknas vid en fabrik som rymmer ett väl utarbetat nätverk av sammanlänkade monteringsband, där varje band består av en mängd proteinmaskiner. ….Varför kallar vi den enorma proteintillverkningen som ligger bakom cellfunktionen för proteinmaskiner? Det är helt enkelt därför att de precis som maskiner gjorda av människan, för att effektivt kunna handskas med den makroskopiska världen, rymmer proteinbildningar med en hög koordination av rörliga delar.
Naturligtvis tror biologer som Dawkins och Alberts att den design vi kan se hos levande materia är en illusion – tillkommen av slump och naturlagar och inte av en intelligent källa.
Iden om komplex specificerad information (CSI) ger oss ett redskap att testa detta uttalande.
För att se hur detta kan ske, låt oss betrakta bara en av de processer som är involverad i människans synförmåga. När ljuset träffar en stav dvs en syncell som är fästad vid näthinnan, kommer cellen att avge en elektrisk impuls som via nervtrådar når hjärnan.
Hur kan ljuset bilda den elektriska impulsen?
I frånvaro av ljus, ser stavcellen till att ett elektriskt neutralt tillstånd upprätthålls genom att tillåta natriumjoner fritt strömma in och ut genom cellens membran. (En jon är en atom eller molekyl som är bärare av elektriska laddningar) Detta kan ske med hjälp av två proteiner som finns inbäddad i cellmembranet. Ett protein, som kallas en jonkanal, fungerar som en grind. Där regleras inflödet av natriumjonerna. Ett annat protein fungerar som en pump, som pumpar natriumjonerna tillbaka ut ur cellen.
Jonkanalen öppnar och stänger genom påverkan av en annan biomolekyl, kallad cGMP. För enkelhets skull kan vi kalla den för öppnaren. När öppnaren fastnar på jonkanalen, öppnas kanalen och tillåter positivt laddade natriumjoner att strömma in i cellen. När öppnaren faller bort, stängs kanalen och jonflödet genom cellmembranet upphör.
Under normala förhållanden är koncentrationen av öppnar-molekyler hög i cellen. Dessa fäster sig oupphörligt vid kanalen och faller sedan bort. Resultatet blir att kanalen kommer att öppnas och stängas hela tiden.
Det hela förändras emellertid när ljus träffar cellen. När detta sker kommer ljuset att aktivera en biomolekyl som vi kan kalla utlösaren (dess rätta namn är 11-cis-retinal). Detta får utlösaren att förändra sin skepnad, genom att sätta igång en kaskad av kemiska reaktioner inuti cellen.
Resultatet av alla dessa reaktioner blir att öppnaren klyvs i två delar, och kan inte längre fästa sig vid jonkanalen. Natriumjonerna kan inte längre komma in i cellen och eftersom pumpen håller dem ute uppstår en laddningsskillnad mellan cellens in- och utsida. När spänningen blir tillräckligt stor sker en urladdning varvid en elektrisk impuls skickas ut från cellen.
Efter det att impulsen skickats iväg sker en ny kaskad av reaktioner som återställer utlösar- och öppnarmolekylerna till sitt ursprungliga tillstånd vilket får jonkanalen (öppningarna) att åter fungera.
Är detta system designad eller har den tillverkas av strikt naturliga processer?
Darwinisternas svar är att alla biologiska system har ”skapats” genom en stegvis ackumulering av slumpvisa mutationer som bestäms av det naturliga urvalet – eller den starkes överlevnad. Existerande system är små enkla modifieringar av tidigare system, vilka i sin tur är en modifiering av det system som fanns dessförinnan osv.
Vilka har rätt? Båda sidor skulle hålla med om att detta system är komplex. Det har många slags delar och alla delar måste samarbeta.
Den avgörande fråga är dock hur pass specificerad systemet är: Hur stora förändringar tål systemet utan att funktionen upphör?
Ett sätt att besvara frågan är att mixtra med systemet och se vad som händer. Hur bra fungerar systemet när man börjar knacka loss proteiner eller andra biomolekyler? Hur bra kommer molekylerna att fungera när man förändrar dem? Om systemet kan tolerera en mängd ingrepp så är den specifika graden låg och en slumpvis process i små steg rimlig. Men om det kan tolerera endast minimala ändringar då är systemets specifika grad hög – och sannolikheten att tillverka det genom en blind process är oändligt liten.
Vissa system är så högt specificerad att de inte tycks tolerera någon förändring alls. De bakteriella flagellerna, en motor som bakterien använder för att kunna transportera sig själv, är uppbyggd av omkring 20 olika proteiner. Vid uppbyggnad av dessa behövs av ytterligare 20 proteiner. Om du knackar loss någon av dessa 40 proteiner kommer flagellerna att sluta fungera. Sålunda tycks bakteriemotorn inte bara uppvisa specifik komplexitet, utan också oreducerbar komplexitet.
Ännu mer fascinerande är den undersökning som tidskriften Science redogör för. Ett forskarteam ville ta reda på hur många gener som var nödvändiga för att den enklaste organismen ska överleva och kunna reproducera sig. Om du tänker dig organismens gener som en förteckning av bitar, så ville vetenskapsmännen ta reda på hur kort listan kunde bli och ändå ha kvar en levande, reproducerbar organism.
Tillvägagångssättet gick delvis ut på att mixtra med en bakterie som heter Mycoplasma genitalium, vilken är den enklaste organism vi känner till. Organismens genetiska kod är omkring 580 000 bokstäver lång och består av 480 proteinproducerande gener samt 37 RNA-varianter. Efter att ha ”knackat loss” olika proteien-kodade gener, har vetenskapsmännen beräknat att 265 till 350 av de gener denna bakterie har är ”nödvändiga” för att organismen ska leva och kunna reproducera sig i laboratoriemiljö – en extremt gynnsam miljö.
Är detta ett designat system? Mycket tyder på det. Men det väsentligaste är ändå att begreppet specifik komplexitet ger oss en standard som kan användas vid fortsatta undersökningar.
|
ARN
Recommends: For further study of intelligent design and biology see the
following resources: |
Har inte vetenskapsmännen visat att biologiska system utvecklats på ett naturalistiskt (materialistiskt) sätt?
Man får ofta höra att dagens evolutionsteori stöds av överväldigande bevis. Men många av dessa bevis är föga övertygande om man inte redan är trosviss om att naturalistisk evolution måste vara sann.
För att förstå det slags bevis som citeras av naturalistiska evolutionister, kan det vara lämpligt att gå tillbaka till exemplet från fotbollsstadion.
Antag att du bestrider din väns berättelse om hur pilen träffade måltavlan.
”Inga problem,” svarar vännen. ”Jag kan bevisa det för dig.”
Han håller upp bågen och frågar, ”Vad är det här?”
”En pilbåge”
”Helt riktigt!”
Sedan visar han dig måltavlan med pilen och frågar, ”Nå , vad är detta?”
”En måltavla?”
”Ja! Med en pil i centrum”, tillägger han tillrättavisande.
Slutligen för vännen dig till en elektrisk panel med strömbrytare. Han för strömbrytaren fram och åter, vilket tänder och släcker strålkastarna inne i stadion.
Sedan sammanfattar din vän sitt budskap: ”Jag har visat dig pilbågen, jag har visat dig pilen mitt på tavlan och jag har visat dig att jag kan tända och släcka lamporna i stadion. Vilket ytterligare bevis behöver du?”
Bevisen som vännen presenterat går naturligtvis att förena med hans berättelse. Problemet är emellertid att de också överensstämmer med andra förklaringar, inklusive den mer sannolika förklaringen att han kom till stadion, tände strålkastarna, gick bort till måltavlan och stack fast pilen i tavlans mitt.
Många bevis är inte mer bindande än de vår vän berättar här.
Exempelvis följande nyhet (från juni 2000) om att man lyckats bestämma sekvensen hos människans genom eller totala genuppsättning. Nobelpristagaren David Baltimore tillkännagav i New York Times att upptäckten ”bekräftade något självklart och väntat, men fortfarande kontroversiellt: våra gener set ut att ha stora likheter med bananflugornas, maskarnas och även växternas gener. … genomen visar att vi alla kommer från samma oansenliga urkälla och att släktskapet finns nedtecknade i våra gener. Men att detta borde vara slutet för kreationismen, är nog att begära för mycket.”
Sådana ”bevis” är nästan tvingande för den som redan har bestämt att endast naturalistiska orsaker kan ha skapat organismer som bananflugor, maskar och människor. Men det just detta diskussionen handlar om.
I själva verket finns det vederhäftiga bevis mot dagens evolutionsteori. Forskning inom sådana områden som paleontologi, embryologi, mikrobiologi, biokemi och genetik har avslöjat systematiska bevis som är starkt avvikande från naturalistisk evolution.
(För den som vill fördjupa sig i ämnet, finns idag en mängd böcker (av kvalificerade vetenskapsmän) att tillgå.)
|
ARN
Recommends: For well-researched summaries of the evidence against
naturalistic evolution, see the following resources: |
Men relaterar inte Intelligent Design till något övernaturligt? Förmodas
inte vetenskapen vara begränsad till det naturliga?
Från ID:s perspektiv är distinktionen naturligt kontra övernaturligt ovidkommande. Den verkliga skillnaden är inte mellan naturliga lagar och mirakler utan mellan naturliga orsaker uppkomna av en slump och dess intelligenta motsvarighet.
Matematikern och vetenskapsfilosofen William Dembski framställer det på följande sätt: ”Huruvida en intelligent orsak är lokaliserad innanför eller utanför naturen (dvs är naturlig eller övernaturlig) är en separat frågeställning och får därför inte blandas ihop med frågan huruvida det är en intelligent orsak som har verkat.
Människans handlande är ett typiskt exempel. ”Precis som människor inte utför mirakler varje gång de handlar som intelligenta varelser, så finns det inga skäl att anta att det krävs ett brott mot naturlagarna för en designer ska operera som en intelligent agent.”
Å andra sidan, även om ett föremål skulle vara skapad på ett mirakulöst sätt, så kan det ändå undersökas. Ta exempelvis flagellerna. En flagellum är en flagellum oavsett dess ursprung. Vi kan ta isär den och undersöka delarna, vi kan modifiera den och räkna ut hur den fungerar. Och vi kan göra detta oberoende av om den har utvecklats under enorma tidsrymder eller plötsligt uppstått för två sekunder sedan.
Inom humanteknologins område brukar det kallas retrospektiv ingenjörskonst (reverse engineering). Men samma metod används också inom biologin.
”Det är i grunden vad alla gör vid en rättegång.” säger Scott Minnich, en mikrobiolog vid Idaho universitetet. ”Vi har inte ritningen i dess sanna betydelse. Vi har DNA- koden för många organismer, men vad beträffar uppbyggnaden av dessa molekylmaskiner, handlar det om att ta isär delarna och försöka sätta ihop dem igen för att komma underfund med hur de fungerar.”
Det är också den typ av arbete som kommer att göras med människans genomen. För att anknyta till New York Times artikel i slutet av juni, då man kungjorde ett genombrott vad beträffar människans genomen, så meddelade Harold Varmus, förre direktören vid det Nationella Hälsoinstitutet att: ”Det viktiga är att ha DNA bitarna framför sig och med hjälp av små ändringar och mutationer försöka komma underfund med hur de fungerar. Det är här kraftmätningen står just nu.”
Det är värt att notera att den metafor han använder för att beskriva denna process är som att undersöka en klocka: ”Du kan ta isär klockan, lägga ut delarna framför dig, och sedan försöka förstå vad det är som får klockan att gå genom att åter sätta ihop delarna.”
|
ARN
Recommends: For further study on the important distinction between natural
laws and naturalism see: |
För att vara uppriktig, är inte ”intelligent design” ett annat namn för
”vetenskaplig kreationism”?
ACLU (The American Civil Liberties Union), NCSE (the National Center for Science Education) och andra organisationer har försökt att porträttera intelligent design som en annan variant av vetenskaplig kreationism.
Ta som exempel när gymnasieläraren Roger DeHart, från Burlington i Wash, försökte lära studenterna om intelligent design. Då anklagade ACLU honom för ”att presentera den diskrediterade och förbjudna kreationismen.” Likaså stämplade man intelligent design för att vara ”en rökridå för kreationister som har förlorat i rätten.”
Även om intelligent design är kompatibel med olika slags skapelsecenarier, inkluderande vetenskaplig kreationism, är den ändå en väl avgränsad teoretisk ståndpunkt. Detta kan var och en se genom att jämföra grundsatserna de olika åskådningarna.
Formellt kan vetenskaplig kreationism definieras med följande satser:
Universum, energin och livet har skapats ur intet. Mutationer och naturligt urval kan inte utveckla allt levande från en enkel organism. Skapade arter av växter och organismer kan variera inom vissa gränser. Människor och apor har olika förfäder. Jordens geologi kan förklaras av katastrofism, som huvudsakligen handlar om en världsvid översvämning. Jorden är ung cirka 10 000 år eller där omkring.
Å andra sidan rymmer intelligent design två grundantaganden.
”Detta är en återhållsam och mycket anspråkslös ståndpunkt, säger Dembski. Den spekulerar inte om Skaparen eller hans syften med skapelsen.
Egentligen finns det bara två allmänna uppfattningar som inte kan förenas med intelligent design: 1) en radikal naturalism som förnekar existensen av icke-mänsklig intelligens, teistisk eller av annat slag och 2) konventionell teistisk evolution.
Det kan verka egendomligt att den andra uppfattningen, konventionell teistisk evolution, är omöjlig att förena med intelligent design, eftersom den tydligt bejakar Guds existens. Men den allmänna uppfattning som förknippas med ”teistisk evolution” förnekar att Guds kreativa verkan kan empiriskt verifieras. Eller som Dembski uttrycker det:
Teistisk evolution tar den Darwinistiska uppfattningen av den biologiska världen och förandligar den och identifierar bilden med det sätt Gud skapat livet. Men har väl fernissan tagits bort så att det vetenskapliga innehållet blir synligt, är teistisk evolution inte annorlunda än ateistisk evolution. Det som finns kvar att behandla är endast planlösa naturliga processer.
Teistisk evolution försätter teism och evolutionen i en bisarr konflikt. Om Guds syften var att skapa livet på en darwinistiskt sätt, då var Guds plan tydligen att undanhålla sina syften med skapelsen. Inom teistisk evolution är Gud en mästare i att gömma sig, en som hela tiden undkommer våra bästa försök att empiriskt upptäcka honom. Visst tror teistiska evolutionister att universum är designad. Ändå i den mån det finns ett planlagt mönster i universum, är det med trons ögon vi med visshet kan upptäcka det. Följaktligen förser inte den fysiska verkligheten med bevis om att livet är designat.
Beträffande frågan om huruvida intelligent design är detsamma som vetenskaplig kreationism, har motståndare till intelligent design övertolkat ett fall i federala domstolen, Freiler v. Tangipahoa Parish Board of Education, där de två ståndpunkterna jämställdes.
Men enligt juridikprofessor David DeWolf vid juridiska fakulteten i Gonzaga, kom detta domslut i en avvikande sakframställan i rättsprövningen.
Det prövningen handlade om, sa DeWolf, var inte intelligent design utan frågan gällde huruvida en dementi om evolutionen, väckt av Tagipahoa skoldistrikt, var likvärdigt med att föra in religion i undervisningen.
”Domaren lade helt enkelt ut det allmänna bilden av skapelseteorier. I en mening sa han att intelligent design är en annan benämning genom vilket du kan få kännedom om kreationism.”
Domaren begärde då rättelse av beslutet som bifölls av appellationsdomstolen. I målsägarens dom nämns inte ens intelligent design.
”Det finns ingenting i utslaget om vilket kan sägas, `Aha! Titta, domstolen har funnit att intelligent design är precis samma sak´” säger DeWolf. ”Om du åberopar detta utlåtande vid en rättslig process, skulle domaren bli ganska förargad på dig för att ha blivit lurad att tro att detta är ett styrkt påstående."
|
ORIGINALTEXT Frequently Asked Questions about Intelligent Design ? |
ARN Recommends: For more information on the legal issues about teaching
Intelligent Design in the public school classroom see:
Intelligent Design in the Public School Science
Curricula: A Legal Guidebook David K. DeWolf, Stephen C. Meyer, Mark E, DeForrest