ANIMATION - RÖRLIG BILD AV FLAGELLER
Bakterieflagellen består av tre delar: ett filament
(blå färg i fig), en krok (guldfärgad del) samt en basalkropp,
som ligger mot plasmamembranet. Rotationsrörelsen hos flagellen
hålls igång av små elmotorer. (Se bild) Dessa
biokemiska elmotorer är de enda rotationsmotorer som
påträffats i naturen. Motorena drivs av en protonström
framställd på kemisk väg och kan rotera ända upp till 6000
varv i minuten vilket motsvarar cirka 10-100 cellängder i sekunden. En
hund som är en meter lång skulle behöva springa ungefär 30
till 300 km/h för att uppnå lika lång sträcka med samma
hastighet.
Precis som en vanlig elmotor har dessa motorer en stator, en
rotor, en propeller, två lagerringar och ett batteri med spänningen
0,2 volt. Man har kunnat konstatera att dessa "bakteriemotorer" drivs
av ca 20 proteiner. För att tillverka dessa krävs i sin tur
ytterliggare 20 proteiner. Om någon av dessa 40 proteiner avlägsnas
upphör rörelseorganet att fungera. Det är denna känslighet
mot reduktion (som Behe betecknar Irreducibly Complexity)
som fått många forskare att ifrågasätta dess
(darwinistiska) evolution.
Precis som det är omöjligt att tänka sig en successiv uppbyggnad
av en vanlig elmotor (med bibehållen funktion i varje utvecklingsfas),
är det omöjligt att föreställa sig hur dessa biokemiska
mini-motorer kunnat utvecklas genom små darwinistiska utvecklingssteg.
Kan verkligen naturligt urval av slumpvisa förändringar (mutationer)
åstadkomma detta? Vill du se en kort video som
åskådliggör ”flagellmotorns” uppbyggnad, så
tryck HÄR
(Krävs: Qvick Time Player)?
