Undervisa om evolutionsläran-
men ställ också de kritiska frågorna

 

Av: Senior Fellow Michael Behe 
The New York Times
Aug 13, 1999 

Orginaltext: KLICKA HÄR
"Det kändes som när han som pojke hade fått lära sig att jultomten inte fanns"


Debatten som fått skolstyrelsen i Kansas att avskaffa skyldigheten att lära ut evolutionsläran har ungefär samma förankring i verkligheten som filmen "Inherit the Wind" hade till den verkliga Scopes-rättegången. I båda fallen har invecklade historiska, vetenskapliga och filosofiska problem banat väg för förenklade moraliska krav. Om skolbarnen i Kansas och andra stater får en bra vetenskaplig utbildning, då måste vi avstå från nöjet att förgöra varandra. Ta ett djupt andetag och inled med några klargöranden.

Tyvärr gör skolstyrelsens beslut frågan än mera svårlöst. Det är inte bara lärarna som hindras från att diskutera de bevis som stöder Darwins teori, de resultat som går emot teorin kommer inte heller att bli hörda.

Låt oss exempelvis titta på tre påståenden om Darwins evolutionslära, som ofta används som bevis i läroböcker på högre stadier. Första påståendet: Eftersom bruket av antibiotika blivit allt vanligare, har också motståndskraftiga bakteriestammar ökat i antal, vilket utgör ett hot mot folkhälsan. Andra påståendet: I Englands industriområden har mörkfärgade varianter av vissa fjärilsarter klarat sig från att bli uppätna av fåglar, tack vare att deras färg sammansmält med de nedsotade trädstammarna. Tredje påståendet: Embryot hos fiskar, kräldjur, fåglar och däggdjur ser nästan identiska ut i ett tidigt utvecklingsstadium, men blir allt mera olika varandra i senare stadier.

Ett viktigt observandum är emellertid att endast det första påståendet är sant. Det andra exemplet stöds inte av de bevis vi har idag, medan det tredje exemplet är fullständigt fel. Fastän det finns områden i England där ljusa och mörka fjärilar verkligen varierade på det sätt som förväntats, så finns det andra områden där detta inte stämmer. Dessutom gör läroböckernas fotografier narr av verkligheten. Bilderna föreställer nämligen fjärilar som under dagtid sitter på trästammar, där fåglar förmodas äta dem, medan sanningen är att fjärilarna är nattaktiva och sitter normalt inte på trästammar. Efter att ha lärt sig problemställningen kring detta darwinistiska favoritexempel,  kändes det som när han som pojke hade fått lära sig att jultomten inte fanns, skrev en evolutionistisk vetenskapsman i tidskriften Nature. (Vill du läsa den klassiska tolkningen av dessa fjärilsvarianter, så KLICKA HÄR)

Historien om embryon är ett skolexempel på att se vad man vill se. Den som först skisserade ryggradsdjurens embryon var Ernst Haeckel, en av Darwins beundrare. Detta gjordes i slutet av artonhundratalet. Under mellanliggande år (fram till Richardsons team tog sig an uppgiften – min anm.), var det uppenbarligen ingen som försökte bekräfta sanningen bakom Haeckels teckningar. Framstående vetenskapsmän förklarade i läroböckerna att evolutionsteorin förutsåg, förklarade och stöddes av den påfallande likheten hos ryggradsdjurens embryon. Detta är vad generationer av amerikanska skolelever (och även svenska för den delen– min anm.) har fått lära sig. (Vill du se skillnaden mellan Haeckels och Richardsons teckningar, så KLICKA HÄR)

Nyligen var det dock ett internationellt vetenskapsteam som bestämde sig för att kontrollera teckningarnas tillförlitlighet. De fann då att Haeckel hade tagit sig stora friheter och gjort embryorna betydligt mera lik varandra än vad de egentligen var. I Nature förklarade undersökningsledaren att ”det ser ut att kunna bli en av de mest berömda förfalskningarna inom biologin”. Dessutom, de embryonala stadier som teckningarna föreställer, är uppenbarligen inte de tidiga stadier (som Haeckel gjort gällande – min anm.). De tidiga stadierna uppvisar mycket större variation.


Bild ritad av E Haeckel 1874!              Fisk,salamander,sköldpadda,höna,svin,ko,kanin,människa.


Bild  ur Biologi 2 för gymnasiet (1995) av Karlsson/Molander/Wickman. Liber

Om jag undervisade i biologi på grundskola eller gymnasiet (high school), så skulle jag naturligtvis vilja att mina elever skulle förstå Darwins evolutionsteori genom naturligt urval, vilket förklarar antibiotisk resistens och en massa andra saker. Jag skulle vilja att de kände till de likheter som finns bland många organismer och som kan tolkas i termer av gemensam härstamning, likaså att förstå de laboratorieexperiment som visar att organismer ändras genom det selektionstryck de utsätts för.

Men jag skulle också vilja lära dem att kunna skilja på och ställa svåra frågor. Frågor vi skulle kunna diskutera inkluderar följande:

Om det är så svårt att påvisa att små förändringar hos nu levande fjärilar är ett resultat av naturligt urval, hur säker kan vi då vara på att det var Darwins urvalsmekanism som drev fram stora förändringar i svunna tider? Om förmodade identiska embryon kom att betraktas som ett starkt bevis för evolutionsläran, räknas då de olikheter som vi nu känner till hos embryon, som bevis mot evolutionsteorin? Om de vetenskapsmän som för hundra år sedan litade på ett gammalt, felaktigt faktastycke , därför att de trodde det stödde den då vedertagna teorin, är det möjligt att de idag skulle snabbt göra slut på det hela, för att stödja motsatta data eller tolkningar?

Genom att diskutera dessa och liknande frågor skulle det underlätta för eleverna att förstå att rådande teorier ibland formar vårt sätt att tänka, och att det också idag finns spännande, obesvarade frågor inom biologin som kan behöva fräscha idéer.

Det är skamligt att eleverna i Kansas inte får tillfälle att delta i en sådan diskussion. Vi måste försäkra oss om att elever i andra stater får det.

Evolutionsfrågan rör våra innersta känslor, och så länge som det handlar om moral  reagerar för det mesta religiösa människor som om de önskade begränsa diskussionen, vissa vetenskapsmän på den ”rationella” sidan passar också i den rollen. Men om vi vill att våra barn skall bli bildade medborgare, så måste vi bredda diskussionen, inte begränsa den.

Lär ut Darwins eleganta teori. Men diskutera också var den har sina verkliga svårigheter mot bakgrund av fakta, var data är starkt begränsade, var vetenskapsmännen möjligen är engagerad i önsketänkande, och var alternativa – även ”kätteerska” – förklaringar kan sökas.

Michael J. Behe, professor of biological sciences at Lehigh University, is author of "Darwin's Black Box: The Biochemical Challenge to Evolution."

  Bilderna ovan har tillfogats av mig..
/Översättning: Kjell Ulander/