/kjell ulander/

.

 

Funktionsanpassad och 
funktionsomvandlande förändring

Utgångspunkten är att fysiska organ och kroppsdelar är komplexa och integrerade helheter, sammansatta av en mängd samverkande delar och faktorer. Detta förhållande innebär att det för varje organisk helhet finns en gräns för hur stora förändringar som är möjliga hos de ingående delarna och samspelet mellan dessa, utan att helheten - helhetsfunktionen - störs eller bryter samman. Varje förändring som inte ryms inom organets funktionsradie kommer att reducera - och om förändringen är tillräckligt stor, förstöra eller omöjliggöra - denna funktion och därmed också organet i fråga. Varje positiv eller meningsfull förändring måste således kunna integreras i den redan befintliga heletsfunktionen.
Man bör därför skilja mellan en funktionsanpassad förändring dvs en förändring som inbegriper små, enstaka och enbart kvantitativa steg - respektive funktionsomvandlande förändring dvs förändringar som inbegriper många, stora och samtidiga och även kvalitativa steg.
 

Enligt evolutionsläran har ryggradslösa djur utvecklats till fiskar och sedan till groddjur (amfibier) och kräldjur (reptiler). Därefter har utvecklingen tagit två vägar, den ena till landlevande däggdjur som i enstaka fall återvänt och blivit vattenlevande däggdjur (valar, delfiner). I det andra fallet har kräldjuren tagit luften i besittning och utvecklats till fåglar. Utvecklingen mellan olika slags djurgrupper rymmer dock en mängd funktionsomvandlande förändringar dvs funktionella och strukturella omvandlingar av kvalitativt slag. Låt oss exempelvis titta på vilka förändringar som krävs för att kräldjur ska kunna utvecklas till fåglar. Är det troligt att dessa förändringar skett genom en selektion av plötsligt uppdykande genförändringar? Kan en specifik funktion eller ett specifikt organ omvandlas till något helt annorlunda utan att funktionen starkt begränsas eller helt upphör? Kan materialistiska processer åstadkomma dessa omvandlingar eller krävs det en skapande intelligens av något slag? Dessa och andra liknande frågeställningar är viktiga och behöver få en förutsättningslös och öppen behandling. Om det finns en plan bakom skapelsen måste vi våga se det och ta konsekvenserna av denna insikt. 

 

FUNKTIONSOMVANDLANDE
förändring

 

KRÄLDJUR

UTVECKLAS TILL

FÅGLAR

Växelvarma

Jämnvarma

Ruvar ej

Ruvar

Fjäll

Fjädrar

Kompakt skelett

Ihåligt skelett

Andningsorgan enl.
"luftbälgprincipen"

Andningsorgan enl.
"svampprincipen"

Hjärta med tre kammare

Hjärta med fyra kammare

 

 


Kommentarer:
1. (Växelvarm - Jämnvarm) Lecomte du Noüy, en fransk evolutionist, sa följande angående de problem som är förknippade med övergång från växelvarma kräldjur till jämnvarma fåglar: "Detta problem framstår idag som ett av de mest gåtfulla i hela utvecklingsteorin."  Problemet var så påtagligt att han inte kan motstå kommentaren att ..."alla tecken tyder på att det här varit frågan om en ren skapelseakt." (TILLBAKA)
2. (Ruvar - Ruvar ej) Både kräldjur och fåglar lägger ägg, men det är bara fåglarna som ruvar äggen. Många fåglar har en ruvfläck på bröstet, en fläck som saknar fjädrar och som innehåller rikligt med blodkärl för att ge värme åt äggen. Fåglar är således utrustade med speciella instinkter som kräldjuren saknar - att bygga bo, att ruva sina ägg och att mata ungarna. Till skillnad från kräldjuren har fåglarna ett mycket osjälviskt, altruistiskt och omtänksamt beteende. Det är värt att notera vilket invecklat samspel mellan olika kroppsdelar, vävnader, hormoner och beteenden som döljer sig bakom denna förändring. Ett så invecklat system  av samverkande faktorer kan inte ha uppkommit som resultat av en enda mutation. Vi kan också konstatera att enskilda delar inte gärna kan ha spelat någon avgörande roll vid det naturliga urvalet, om de tillkommit successivt. Detta är ett svårt problem som evolutionsteoretiker länge skyfflat under mattan. Det är dags att fokusera problemet på ett allsidigt och trovärdigt sätt.  (TILLBAKA)
3.

(Fjäll - Fjädrar) Fjädrar antas ha kommit från kräldjurens fjäll. Skillnaden är dock ansenlig. Trots detta faktum finns det evolutionister som menar att "det inte krävs någon större fantasi för att föreställa sig en fjäder som ett modifierat fjäll - ett långt och löst fästat fjäll vars ytterkanter fransades upp...till dagens ytterst komplicerade bildning." 
Studera vidstående bild och tänk fritt. Är ovanstående citat trovärdigt? (TILLBAKA)

4.(Kompakt - Ihåligt skelett) Fåglarnas skelett är starka, böjliga och mycket lätta och gör därför fåglarna förhållandevis lättrörliga och uthålliga. Jämförelser visar att skallen väger ungefär en sjättedel av skallen hos ett däggdjur av jämförlig storlek. Skelettet i ben och vingar är ihåliga och förstärkta med tvärsträvor och mellanväggar (se bild.). Dessa bendelar, ända ned till de ytterligt små tåbenen, är fyllda av små luftsäckar som är anslutna till andningssystemet. Luftsäckarna har dels en kylande effekt men bidrar också till syretillförseln och utsöndring av kolsyra från kroppsvävnaderna. Anmärkningsvärt är att bara en fjärdedel av luftintaget används för andningen. Resterande tre fjärdedelar används för att avkyla de aktiva kroppsvävnaderna.  Hur kräldjurens kompakta skelettben kunnat successivt omvandlas till fåglarnas funktionsanpassade skelett är svårt att förklara. Men bara den som dogmatiskt håller fast vid en materialistisk förklaringsmodell kan undgå att se INTELLIGENT DESIGN bakom dessa strukturer. (TILLBAKA)
5.

("Bälg- resp. svampprincipen") 
Andningen hos kräldjuren sker genom en fram och återgående luftström (bälgprincipen). 
När det gäller fåglarna sker luftströmmen i en riktning (svampprincipen).

Fåglarnas andningssystem är helt unikt. Inget annat ryggradsdjur har lungor som liknar fåglarnas. Hur kräldjurens andningssystem steg för steg kunnat omvandlas till fåglarnas unika andningssystem, är ett stort mysterium. (TILLBAKA)

6. (Tre kammare-fyra kammare)