Hjalmar Gullberg

Underskrift
Tills en gång mitt väsen uppenbaras.
är jag Hjalmar Gullberg rätt och slätt,
sörjer utan att det kan förklaras
och är lycklig på mitt eget sätt,
utan att jag själv förstår mig rätt.

Hjalmar Gullberg föddes i Malmö den 30 maj 1898. Hans biologiska föräldrar, affärsmannen Robert Brand och kontoristen Hilda Johnsson, var inte gifta, och de ville inte veta av sin son, utan det bestämdes att Hjalmar skulle födas "i lönndom". Barnmorskan Karna Johansson hade sin mottagning på Föreningsgatan 10 B i Malmö, och Hjalmar föddes där. Efter förlossningen lämnade hon det nyfödda barnet till fosterföräldrarna, järnvägsarbetaren Bengt Gullberg och hans hustru Elsa, som då bodde på Holmgatan i Malmö, senare på Södra Förstadsgatan. I S:t Petri församlings Födelse- och Dopbok står de biologiska föräldrarnas namn och yrke, såväl faderns som moderns, angivna som "okänd". Insikten om att ha varit ett oönskat barn följde Hjalmar hela livet, och avspeglas i hans diktning.

1917 tog han studenten vid Malmö Latinskola. Han började studera vid Lunds Universitet, där han läste latin, grekiska och litteraturhistoria, och så småningom avlade fil.mag. och fil.lic.-examen. Den unge Hjalmar var mycket musikintresserad, han spelade fiol och tonsatte lyrik av svenska och tyska diktare. Han drömde om att bli kompositör, och tiden omkring 1918-19 tonsatte han 23 dikter av 11 olika författare, bl.a. Goethe, Karlfeldt och Fröding. Men så blev han poet. I en intervju berättade han: "Sensommaren 1919, vid 21 års ålder, började jag utan föregående varning skriva vers". Han skrev också, och medverkade i, studentspex, och började sålunda utveckla den gullbergska stilen: en studentikos blandning av högt och lågt, andligt och materiellt. Musiken förlorade dock ingalunda sin betydelse för hans diktning: "Jag hör musik och letar efter orden" skriver han i dikten Till en näktergal i Malmö (1942).
1927 publicerades Gullbergs första diktsamling, I en främmande stad. Redan här slår han an den ton av främlingskap, dödslängtan och melankoli, som kom att prägla hela hans diktning. Olle Holmberg, som skrivit en levnadsteckning över sin vän Hjalmar, konstaterar att Gullberg hörde till de 20-talsförfattare som hade religiösa erfarenheter att hänvisa till utan att binda sig vid någon konfession. I Andliga övningar (1932) är den religiösa problematiken central. Kärlek i tjugonde seklet (1933) tolkar en hel generations syn på både svärmisk kärlek och sinnlig erotik. Med de följande diktsamlingarna Ensamstående bildad herre (1935), Att övervinna världen (1937) och Fem kornbröd och två fiskar (1942) etablerade sig Hjalmar Gullberg bland de ledande poeterna i Sverige, och han blev en folkkär skald. Men under modernismens genombrott i svensk lyrik tystnade Gullberg som diktare. Först 1952 återkom han med Dödsmask och lustgård, där han uttrycker dödslängtan och omprövar tidigare religiösa föreställningar, bl.a. i dikten Jag trodde på en gud men han visste det inte. Gullberg skriver om den avlägsne guden som blivit den maktlöse guden.
1936 utsågs Gullberg till chef för Radioteatern och flyttade till Stockholm.
Gullberg var en av våra främsta "beredskapslyriker", och han tog tidigt avstånd från Hitler. Redan 1933 hade han själv bevittnat "Machtübername" i Berlin. I Dödssynder sju går i dansen från 1942 skriver han:

Högmod heter du, stater du stjäl.
Dresserade hundar du styrer.
Högertass lyfter på ditt befäl
söner till Holbein och Dürer.
Tyskland sitt vackert! - Mein Führer.

Samma år, 1942, utkom också diktsamlingen Fem kornbröd och två fiskar, där han gjorde sin "värnplikt i diktens form", som han uttryckte det. Han tog starkt avstånd från förtryck och förtryckare, och sjöng frihetens lov i dikter som Spel på taggtråd, En sommar av nåd och Där friheten kördes ut.

1927 blev Gullberg genom arv ägare till Villa Lundhem i Falsterbo. Hans biologiska mor förnekade honom, sitt enda barn, in i döden. Det var först genom en arvstvist, där barnmorskan Karna Johansson och fostermodern Elsa Gullberg vittnade, som han kunde få ut sitt rättmätiga arv (därigenom fick han också ekonomisk möjlighet att köpa sig ett hus i Lund, på Västergatan 11). Gullberg tillbringade många somrar i Falsterbo, och inspirerades av naturen till dikter som t.ex. Jag bor vid ett rastställe. I början av 1950-talet träffade han grevinnan Greta Thott, som blev hans trolovade. Hans sista 10 somrar tillbringade de tillsammans i hennes slott i Bökeberg, "Det vita huset" i den skånska bokskogen, som han diktar om i bl.a. Det stod i brevet...

Hans sista diktsamling, Ögon, läppar (1959), nedtecknades med hjälp av Greta Thott. Gullberg hade då året innan drabbats av en förlamande muskelsjukdom, myastenia gravis. Sjukdomen angrep bl.a talorganen och Gullberg måste tidvis vårdas i respirator. Under ett uppehåll i en av de många sjukhusvistelserna, i juli 1961, då han och Greta Thott bodde i "det vita huset" i Bökeberg, valde han att gå ner till sjön Yddingen för att inte återvända. Han och Greta hade först lyssnat till Brahms Requiem. De bestämde att Greta skulle gå ner efter honom efter en avtalad tid. På sitt nattduksbord hade Gullberg efterlämnat ett brev med ett självcitat från en dikt 10 år tidigare: Det finns en sjö... (ur samlingen Dödsmask och lustgård, 1952: Det finns en sjö och sedan aldrig mer)

Hjalmar Gullbergs fyra "rastställen" i Skåne presenteras i Lennart Mobergs och Anders Palms bok Jag bor vid ett rastställe: födelsestaden Malmö, "ungdomsstaden" Lund, sommarstället i Falsterbo samt hans sista hem, "Det vita huset" i Bökeberg.
_______________________________________________________________________________________________________

Teaterchef vid Radioteatern 1936-1950
Ledamot av Svenska Akademien 19401961
Filosofie hedersdoktor vid Lunds Universitet 1944

Diktsamlingar
I en främmande stad, 1927
Sonat, 1929
Andliga övningar, 1932
Kärlek i tjugonde seklet, 1933
Ensamstående bildad herre. Tragikomisk vers, 1935
Att övervinna världen, 1937
100 dikter; ett urval ur sex versböcker, 1939
Röster från Skansen, 1941
Hymn till ett evakuerat Nationalmuseum,1942
Fem kornbröd och två fiskar, 1942
Samlade dikter 1-4, 1948
Den heliga natten, 1951
Dödsmask och lustgård, 1952
Terziner i okonstens tid, 1958
Ögon, läppar, 1959
50 dikter: ett urval ur tre versböcker med inledning av Carl Fehrman, 1961
En anständig och ömklig comoedia. Skådespel i tre akter av Hjalmar Gullberg och Olle Holmberg. Utg. 1984.
Kärleksdikter. Första uppl. med denna titel, 1967
Dikter. Med efterord av Anders Palm, 1985

Översättningar / tolkningar av Hjalmar Gullberg
Euripides: Hippolytos, 1930
Euripides: Medea, 1931
Euripides: Alkestis, 1933
Sofokles: Antigone, 1935
Molière: Den girige, 1935
Calderòn: Spökdamen,1936
Garcia Lorca: Blodsbröllop, 1944
"Sången om en son" och andra tolkningar av främmande lyrik, 1944
Gabriela Mistral: Dikter, 1945
"Den heliga vägen" och andra tolkningar av främmande lyrik, 1949
Molière: Den inbillade sjuke (övers. för Sveriges Radio 1954)
"Själens dunkla natt" och andra tolkningar av främmande lyrik, 1956
Franskt 1600-tal, 1962

Litteratur om Hjalmar Gullberg. Ett urval.
Carl Fehrman: Hjalmar Gullberg
Lennart Göthberg: Hjalmar Gullberg och hans värld
Olle Holmberg: Hjalmar Gullberg. En vänbok
Erik Hj. Linder: Hjalmar Gullberg
En bok om Hjalmar Gullberg. Redigerad av Stig Carlson och Axel Liffner.

Tillbaka