1. Naturligtvis låtnamnet t ex polska efter Viktor Vikman.
Viktor Vikman spelade ju kbdl.
Namnförslag: Klas (Johan) Harpare Harpar-Klas, Karl Kilbom ("Kilbommen"), Jan (Janne) Wenngren, Staffan (Stefan) Wenngren, Karl Svensk ("Svensken"), Carl Adolf Österberg ("Enögda Kalle") Salmakar Kalle, Per Hellgren, Viktor Vikman, Justus Gille, Mathias Stolt ("Boda Matte"), Anders Åsberg, Henrik Åsberg (?), Vagnshusare, Österbylåt, Dannemoralåt, Morkarlalåt.


2. Låten gick oftast i C-dur. Riktigt gamla låtar kan ligga kvar i G-dur, härstammande från kontra-bas-tiden. Observera dock att låten kan vara tecknad/spelad i annan tonart för att passa bättre till det instrument man spelar idag.

3. Tonomfånget; låtarna går inte ner till "låga C:et" eftersom kbdl´s lägsta melodi-ton är "D". (eller det som motsvarar låga C om låten är i en annan tonart).

4. "Gammel-låtarna" ligger ofta högt upp på A-strängen.

5. Om det är en ljudinspelning; man kan höra på om det finns C-bas med, då är det förmodligen silverbasharpa. Kbdl har ju G-bas och C-bas strängen är så nedsänkt i stallet att den ej berörs av stråken och ej ljuder med (den skulle allt för kraftigt disharmonera mot melodisträng D). Alltså: silverbasharpan kan ha både G- och C-bas men kbdl endast G.

6. Årtalet kan ge en viss ledning. Kbdl anses ju "uppfunnen" runt 1860.
T ex " den här låten spelades av X från Österybruk 1888" . Men även äldre låtar som passerat "kbdl-filtret" är ju godkända.

... finns det något mer ... ?