Karl Bergstrand
Karls Kartservice
Hemsidor
Gårdskartor
Arealmätning
Skanning
Korsord
Hjo Biodlare
Hjobygdens OK
Hembygdsförening
Hjo Kommun
Veteran VM 99
Länkar

Karl Bergstrand
Borrbäck 3
544 92 Hjo

tel/fax 0503-101 14

karl.bergstrand@swipnet.se

Resa till Panthersprung i Bayern, Tyskland pingsten 1999

Orienterare på erövringsresa i Europa.

Det hela började med att jag hade sällskap med Ingemar Holmberg till start vid SOK Träffs tävling den 8 maj. Ny fiken som man är så frågade jag om han hade fått full buss på resan. "Nej jag har fått 7 återbud. Skall du inte följa med?" Efter att ha sprungit min bana så sa ja, OK. Nu var det bara det att mitt pass hade gått ut, men det gick att ordna. Passet kom dagen för avresan. Torsdag förmiddag startade vi från Carlsteins i Brandstorp där det flesta hade mött upp, resten gick på i Jönköping. Bild: deltagande skaraborgare
	Ingemar som hade blivit sjuk på natten ringde klockan fyra på morgonen till Urban Arnesson i Skåne, Urban skulle egentligen gå på i Helsingborg, fick nu åka upp till Brandstorp och vara chaufför hela resan. Ett uppdrag som Urban skötte med bravur. Efter ett Lunchuppehåll innan Helsingborg, fortsatte resan med en snabb tur över sundet. Så snabb att jag inte hann med bussen när vi fick köra iland. Det fick jag sedan äta upp hela resan.
Efter ett stopp vid Strömsbron gick färden till Gedser, där fick vi vänta på färjan en stund. Dagens underhållning, bestod av alla nedlastade bilar som kom av färjan, Flera var så fullproppade med öl att de nästan släpade på underredet. Klockan 22.00 var vi i Rostock och lite senare var vi på våra hotellrum på SAS-hotellet. Fredagen började med en tidig frukost, Vi kom iväg i bestämd tid trots att Alvar nästan hade försovit sig. Ner till Berlin är det ett ganska intetsägande landskap med blandning av skog och jordbruksbygd. Från Berlin ner till Leipzig var det många vägarbeten som drog ner farten. Man håller på att bredda den gamla motorvägen som Hitler byggde på 30-talet. På vänster sida om vägen skymtade vi Lützen. Där kung Gustav II Adolf stupade 1632. Nu började det även regna lagom till det var dags för middagspaus på ett rastställe utmed vägen. Vid Hof tog vi av från den stora motorvägen och åkte lite sämre väg till vi kom ut på en nybyggd motorväg utmed den tjeckiska gränsen. Vid Schwandorf vek vi av och åkte på mindre, men natursköna vägar fram till St.Englmar där tävlingarna skulle gå. Väl framme vid det stora hotellkomplexet kom dagens positiva överraskning - rummen. Vi fick bo i en våning, två rum och en kokvrå. Nu började vi förbereda oss inför tävlingen, sätta fast nummerlapp, skriva kodsiffror på startkortet, skriva angivelse för den som använder en sådan. Lusläsa programbladet. Där stod det en intressant historisk översikt över byn. Det visade sig att svenskarna hade bränt ner den 1634. Så nu undrade vi om vi var så välkomna så där en 365 år senare. Men det var ingen som anklagade oss de verkade ha glömt det.
Hela busslasten vid gamla gränsen.
Kvällen avslutades med middag. Tysk grundlighet. Förrätt, huvudrätt och efterrätt.God och rikligt mat och inte förglömma Bayerskt öl var ju en del av resan. Lördag, pingstafton var det dags för tävling. Nu var vädret inte så bra det regnade och var tät dimma. Så någon idé att gå ut och titta på omgivningarna som jag planerat, var det inte. Tävlingen startade nämligen inte förrän klockan 13.00 Start och mål var endast 100 meter från hotellets ingång så man kunde stanna inne på rummet tills det var dags för start..Tävlingen inleddes med några kontroller i sluttningen för att sedan gå upp över höjden, mellan 3 kontroller var det 200 meter stigning, det var bara att traska på löpa var inte att tänka på . Slutdelen var sedan lite säregen, med klippor och stora stenar utslängde lite här och där. En annan sak som ställde till det, var att det pågick skogsarbete i området. Och vissa stigar var täckta med ris och timmer, och skogsmaskinerna hade gjort nya. Det hade under vintern blivit mycket snöbrott på skogen i vissa områden var hälften av topparna avbrutna. Några segrar blev det till bussen Alvar Andersson i H60 Gunilla Larsson i D40 bl.a
Karl Erik Helin fick medalj för sin andra plats	Högtidlig prisutdelning var det i samband med middagen, där man slagit upp ett stort tält för att alla skulle få plats. Andra dagen gick i samma terräng men något mer väster ut. Nu var det stora mandomsprovet att ta sig till start. I programmet stod det att det var 100 meter stigning. Men det var höjdskillnaden mellan start och mål.
I verkligheten började vi med att gå nerför för att avsluta med en brant klättring på 175 m, Banorna var något lättare denna dag. Alvar och Gunilla vann igen även Tage Hammer. Men dagens överraskning var Ann-Cathrin Persson Mariestad som vann D60, men det måste bero på att vi hade sällskap till start. Själv slog jag upp en gammal fotledsskada som jag inte känt av på över 20 år. På kvällen värkte foten så någon start nästa dag var inte att tänka på. Men Margareta Holmberg hade med sin inflamationshämmande tabletter och jag fick två och på morgonen var värken borta, jag vet sedan tidigare tillfällen hur effektiva de är.
	Tredje etappen gick i ett annat område. Men här hade man förstört orienteringen genom att lägga för lätta banor, de var bitvis av nybörjarkaraktär. Fem segrar blev det till bussen Alvar Andersson, Gunilla Larsson, Tage Hammer Carina Lindman och Gerte Samuelsson.Resultatlista Vi kom iväg på utsatt tid, det brukar annars vara vanskligt att beräkna avresa om man skall vänta på prisutdelning men de skyndade på med den, så det gick bra.
På vägen hem passerade vi Donau som inte var blå, utan mer som gula floden, vi hade sett bilder från översvämning på TV inte långt ifrån där vi bodde, nu var floden fylld till bredden, men hade klarat av att ta emot flodvågen. Däremot såg vi översvämningar på en biflod, där det var några idrottsplaner som stod helt under vatten Det stod ett basketboll mål mitt ute i vattnet som vattenytan nästan gick upp till och fotbollsmålen var under vattenytan. Det knallade på och trafiken var inte så stark som vi väntat oss lastbilarna var ju nästa borta från vägarna. Så vi nådde Berlin och vårt Hotell före kockan 22.00. Vi hade tidigare stannat och ätit vid den tidigare gränsstationen mellan Öst och Västtyskland. Gränsgatan med ingenmansland var nu helt igenväxt och om några år så syns den inte.
Från Berlin till Brandstorp finns det inte mycket att rapportera. Det enda roliga var att se desorienterade människor på båten i Gedser. Det var så att bussarna med dagsturs resenärer hade kört av färjan i Rostock och sedan vänt och kört in på andra sidan av färjan så de stod inte på samma plats som när passagerarna hade stigit av. Det var en mycket trevlig resa som Margareta och Ingemar Holmberg skall ha all heder åt. Men utan vår utmärkte chaufför Urban Arnesson som lotsade den stora bussen på ett strålande sätt hade resan inte blivit så angenäm. Det var ett 10-tal år sedan jag senast var ute i Europa och orienterade, så jag hade nästan glömt hur roligt det var.	Vår servitris
Foto: Sören Andrén karl.bergstrand@swipnet.se