Sirocco var en svart mellanpudelhane som flyttade hem till min mor när jag inte var mer än ett par, tre år. Än idag minns jag när min mor kom hem med honom; jag var ute på gården och lekte och helt plötsligt kom mamma med en svart liten hund. Sirocco var då ungefär 6 månader och utan stamtavla, anledningen till detta fick min mor senare veta att det berodde på att uppfödaren var utesluten ur SKK.
Lite speciell måste man nog säga att Sirocco var, han hade t.ex. ett väldigt stort "föremålsförsvar". Om han hade en grej som han ville ha, exempelvis en handduk, så fick man försöka överlista honom för att få den. Att bara ta av honom den tillät han inte. Han hade också en egenhet att stjäla kläder och ta med in under sängen vilket ledde till många övertalnings- och överlistningsförsök. Av mina kusiner kallades han "Cocko"..
	Efter att ha blivit trampad på tassen inomhus av en person med skor så tolererade han inte heller att folk inte tog av sig om fötterna när de kom in. Risken var överhängande att de fick en liten ilsken pudel efter sig som bet i skorna om inte fötterna var absolut stilla. Det fick också min mormor erfara; hon använde "Kinaskor" som tofflor och det ansåg Sirocco var nära nog skor. I och med att min mormor dessutom led av Parkinson och det var omöjligt för henne att hålla fötterna stilla så kan ni ju tänka er resultatet...
Sirocco kunde dock också vara väldigt snäll och lätt att ha att göra med. Kommer väl ihåg när jag i 10 årsåldern bestämde mig för att cykla med honom och hälsa på min far. Min mor tyckte inte detta var någon bra idé då han aldrig hade sprungit bredvid en cykel förut och det dessutom var en rejäl sträcka det rörde sig om. Då bestämde jag mig istället för att ha honom i cykelkorgen, något som han heller aldrig gjort och min mor sa nej med motivationen att han kunde hoppa ur i farten och att han skulle få ont i öronen av vinddraget (har en känsla av att min mor tyckte cykelutflykten inte var någon bra idé =).. ) Som barn är man ju inte rådlös så jag fixade en cykelkorg, la skumgummi i botten, klädde den med handdukar, stoppade ner hunden, spände fast honom i korgen, knöt en sjalett runt hans huvud och min mor erkände sig besegrad.. Vi fick endel blickar när vi susade förbi, Sirocco och jag, men det konstiga var att Sirocco tycktes uppskatta turerna.
	Med Sirocco tränade jag även agility innan jag ens visste att det fanns. På lekplatsen fick han hoppa över hinder, gå balansgång, ligga på bord och gå slalom. Hemma hos min far som bodde i villa byggde jag hinder som han fick hoppa över. Pigg och glad för aktiviteter och en riktig "höjdhoppare" var han. Av Sirocco lärde jag mig mycket och något som jag aldrig kommer att glömma är att det är en dålig idé att sätta en gummisnodd runt nosen på en hund, de kan bitas ändå ;-).
På baksidan av ett fotografi av honom har jag som 13 åring skrivit: Han avlivades den 18/11-85 kl 15.00 jag sörjer mycket
Upp

Tillbaka